Ni som pluggat 3 till 5 år. Var det värt det?

Ofta eller i stort sett alltid så utmålas dessa mångåriga utbildningar ge en garanterat skimrande framtid.
Och att enbart fördelar kommer utav det.
Men är det verkligen såhär för alla?
Var det ärligt talat värt det för dig?

Jag vet två vänner som gick varsin 5 år lång utbildning.
En som arkeolog en som processorutvecklare.
Den ena lyckades aldrig bli arkeolog, den andra är urless på det han pluggade till.

Vad bör man tänka på? Hur upplevde du att lägga 3-5 år av ditt liv på studerande?

Mvh G

lätt, har arbete på bank nu. Ni klarar arbetetet som en tolvåring men har INTE tillgång.

Suck it losers

Civilingenjör är ett relativt säkert kort iaf. Visst försvinner 5 år av ditt liv men å andra sidan har du skitkul under de åren och får lära känna många likasinnade människor.

Du äter ikapp det en person som inte har pluggat har tjänat ihop runt 30 årsåldern och därefter drar du ifrån samtidigt som du får jobba med mer utmanande och stimulerande arbetsuppgifter.

Studerat i fem år, naturvetenskaplig utbildning. Jobbar med forskning och mycket intressanta projekt (masterarbete).

Det har varit kul, samarbetar hela tiden med mycket intelligenta personer och man lär sig nya saker varje dag. Kan hända att man blir trött på det ibland, men så är det med alla jobb.

Det man ska tänka på är inte utbildningens längd utan efterfrågan på arbetsmarknaden, även på lite längre sikt. Först därefter frågar du dig själv vad du helst vill jobba med, av de realistiska alternativen.

Själv är jag lärare. Pluggat i fem år men utbildningen i sig kan definitivt kortas av. Eller reformeras ordentligt. Jobb finns det så det blir över, lite beroende på vilken inriktning du har.

Lätt värt det. Pluggat fyra år, dubbel lön, massor med andra förmåner, "slappt" jobb.

Vad är det som e slappt?

Jag är renässansmänniska så för mig är det alltid värt att plugga. CSNpotten är mer än tömd vid det här laget för mig. Det har lett till ökad bildning. Jobb och pengar är sekundärt för mig.

Att sitta vid en dator i åtta timmar istället för atg ha ett fysiskt arbete.

Visst kan man bli dubbelt så trött ändå, men ändå.

Ett tråkigt akademikerjobb är hundra ggr bättre än ett tråkigt kneg.

Man sliter inte ut kroppen, man har flextid och mer pengar för de 40-ish timmar man ändå ska göra i veckan.

Även fast du kan ha idioter och tråkmånsar till arbetskamrater överallt så slipper man i stort sett byfånarna som myglar, kivas som kärringar, sitter i fikarummet och gnäller om hur mycket lön chefen har som startade och äger företaget som om det vore förbjudet för dem att göra någonting själva.

Och sen är många akademikerjobb dessutom mer varierande och roligare, om man nu inte är en byfåne som måste nyttja hela sin intellektuella kapacitet för att hänga med vid produktionsbandet.

Fast TS kanske jämför med att följa sina drömmar va fan det nu är och få förunnat.

Som alla andra säger, klart värt det
däremot förstår jag inte de som pluggar för att slappa..
är ingången "slappa" så har förmodligen de 4-5 åren gått förbi med en hel del av just ditto och de har inte tillfört mer än studieskulder + ett papper som garanterar lite påslag på lön.

Personligen jobbar jag 10h per dag i 200 knyck.
Älskar mitt jobb och stortrivs varje dag jag får förmån att gå till jobbet.
Utbildningen gav mig verktyg att kunna välja min framtid, och inte få den vald till mig.
Sen gäller det göra nått av möjligheterna, det som skiljer den framgångsrike från kommunalarbetaren.

3 års plugg inom IT. Är inte utvecklare men jobbar med mjukvara. Stimulerande, utmanande, rimlig löneutveckling samt personlig frihet i form av flex. Det är ovanligare att kneg som inte kräver utbildning uppfyller dessa kriterier, så för mig är det värt det.