Ställ era frågor om kvantmekanik

Likafullt så är det ju ett matematiskt resultat som en vågfunktion.

Du har fel. De vrider inte alls ljuset. De fungerar som en projektionsoperator på ljusvågorna. Kvantmekaniskt beror sannolikheten för att en enskild foton ska passera filtret på hur stor projektionen blir.

Ok, jag kan ha fel men så fattade jag länken jag hade med. Men du får gärna utveckla hur dessa projektionsoperator funkar. Gärna så enkelt det nu bara går.

Om du går ut i vårsolen blir det en skugga på marken av dig. Denna skugga är *precis* vad som menas med en sån där projektion som ni talar om här. Dvs en projektion av dig mot den platta marken.

En vektor i planet kan beskrivas av hur mycket den pekar i x-led och hur mycket den pekar i y-led, t ex som (3,4) = 3 steg åt höger och 4 steg uppåt. Projektionen mot x-axeln är då 3. Mot y-axeln är den 4. Hela vektorns längd är √(3²+4²)=5.

Ingenstans är det bevisat att filtret "vrider" ljuset. Det absorberar, därför är det onekligen gåtfullt hur det kan slinka igenom ljus med tre filter med ett diagonalt i mitten när det stoppas helt med enbart vertikalt och horisontellt polaroidfilter. (TV skärm som första polariodfilter).

Ordet "vrider" var kanske lite fel, snarare "ändrar" enligt länken jag postade.

"Ändrar" och på vilket sätt menar du då ändrar, du verkar svikta på manschetten nu.

Nej då, men jag är inte ofelbar. Men läs hela länken, den är inte lång.


https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Falienryderflex.com%2Fpola rizer%2F

Artikeln svarar ju egentligen inte heller på hur ljuset kan förändras till att få en annan infallsvinkel som man antar det får efter filtergenomläppen. Man bara antar det utan vidare. Det är ju rätt att "filter" är ju inget filter i vanlig bemärkelse när det gäller polarisation utan det är en sannolikhet för varje foton att gå igenom eller inte beroende på hur infallsvinkeln är. så fortfarande. Hur? kan ljusets infallsvinkel förändras, det finns inget bevis på hur/att sådant sker.

TL;DR: Fysik handlar om modeller, inte om verkligheten.

Det är så ljus och filter är modellerade.

Helt fel. Man säger "såhär ser modellen ut." Sen märker man att det var en fin konstruktion eftersom vi kan använda den för att säga saker om hur verkligheten kommer bete sig. Ren vetenskap har väldigt lite med antaganden att göra.

Vadå bevis? Varför ska vi bevisa "hur" en modell fungerar? Hur kan 2+2 = 4? Det vore väl ändå märkligt om det inte var så, med tanke på att vi har definierat det så.

Om du vill veta hur saker och ting fungerar i verkligheten så får du söka dig till filosofi, det finns inga svar på "hur" i fysiken. Om du tvivlar på det så kan du försöka ta reda på nåt som verkar till synes helt självklart, exempelvis hur en foton tar sig från position A till B.

Ja vem är det som filosoferar egentligen. Jag bara konstaterar hur bräcklig grund man har när man drar slutsatser.

"Modellen" den att vi skall svälja att ljuset på något sätt "förändras" så att den skall klara sista hindret/gallret annars så hade den inte klarat sista gallret. Det är ett antagande så länge som man inte kan bevisa just hur det går till.

Du känner inte till andra experiment inom ljusläran, du kanske är doktor filosofie inom ljus, då vet du ju att vad gäller dubbelspaltexperimentet så finns det experiment med fördröjt val. Alltså i princip mycket grovt "ljuset bestämmer inte sitt öde förrän sista mätningen är gjord" historien skrivs då om för fotonen, innan dess kan man inte ens tala om vad som "finns" eller inte. Alltså, detta är inte flum eller eh filosofi, det är iskalla dokumenterade experimentella bevis. Därför tycker
jag att man kan få lov att förhålla sig en smula skeptisk/försiktig till vad man antar, just antar även vad gäller detta polariationsfilteruppställnings "experiment". För även om du vill kalla det för "modelltolkningsproblem" så är det ändå ett antagande om att något ändå är där som förändrar ljuset men att vi inte känner till/dolt/hur för oss. Vi kan inte ens utgå från det.

Aha. Modellen är fantastiskt välanpassad och har än så länge inte gjort en enda felaktig prediktion på verkligheten, fast det är bräckligt ändå tycker du? Säger mer om "tyckande" än om modellen, från mitt perspektiv.

Jag antar att du inte har några förhållningar om att det faktiskt är så verkligheten beter sig? Jag har själv varit med på experimentet, starkt rekommenderat ifall du har minsta tvivel.

Att modellen också fungerar är det ingen tvekan om alls. Förstår inte riktigt var problemet dyker upp? Du förstår inte, eller har inte tagit dig tid att lära dig om modellen, och då tycker du modellen är skit?

Jag är inte doktor inom nåt ämne, men jag råkar ändå ha koll på att delayed choices inte är något konstigt alls, om man bortser från alla misstolkningar som florerar. Om du inte vill att det ska vara mystiskt så kan du läsa följande artikel, den är ganska förståelig även om man inte läst kvantmekanik—skulle jag tro: https://arxiv.org/pdf/1112.4522.pdf

Det är det som är grejen, eftersom det är ett modelltolkningsproblem så är det inte ett sånt antagande någonstans. Inom elläran så använder man komplexa tal för att enkelt beskriva fenomen i verkligheten. Det betyder inte att vi kan vänta oss att se komplexa tal ifall vi tittar nog länge på en strömkabel. På samma sätt så finns det ingenting som säger att fotoner faktiskt är fältkvanta som har en polariseringsegenskap bara för att våra modeller ser ut som dom gör.