Citat:
Ursprungligen postat av
ingolol
En aspekt som jag funderat på är: Hur många fler är faktiskt i en position att ta ett stort lån för att köpa hus/lägenhet?
Vi börjar kanske komma till den gräns där du visst kan ta ett lån själv för en 2:a tom 3:a men med en vanlig arvetarlön så krävs det nästan att man är två. Men visst med befolkningsökning mm så fylls poolen på. Problemet är väl bara att stor del av de som fylls på inte alls kommer att få lån på banken för flera miljoner om vi ser till de många nyinflyttade till Sverige. Undanträngningseffekt, visst sker den och vanliga knegare som annars hade bott i hyres tvingas köpa en bostad. Men i långa loppet blir det fler och fler kapitalsvaga som tvingas ut att ta lån. Är det början till slutet?
Finns det någon statistik att tillgå? För det kan ju inte vara så enkelt att det finns outtömligt många som kan hosta upp tillräckligt för att ta dessa gigantiska lån?
Jag kommer inte ihåg källan, men jag tror att jag läst / hört att vi börjar få en flaskhals i allmänhetens förmåga att få krediter.
De som är i "dödsåldern" just nu, 80-90 år, ärvs ju av personer som är cirka 50-60 år. Detta innebär att de arv som flödar från bostadsbubblans nyss avlidna vinnare inte hamnar hos de som "behöver" pengarna för sitt bostadsköp, dvs de i åldern 25-45 år.
Låt oss ta ett enkelt exempel:
Två någorlunda välutbildade personer utan några besparingar eller tidigare ägd bostad, men med fasta jobb. Hos våra blankoutlånare, tex
sevenday.se
får de sitt insatskapital, maximalt 300 000 kr per person.
För de 600 000 kr kan de nu köpa en bostad för 4 MSEK.
4 MSEK kan låta som mycket, men i dagsläget mars 2017 räcker det till en mindre villa i våra större städers medelklassområden. Hade paret i exemplet ovan gjort en bostadskarriär, kan de efterfråga en större villa i samma område, för uppåt 6 MSEK.
Taket har alltså delvis nåtts via kreditgivningsbegränsningen 15% eget kapital, det så kallade bolånetaket.
Pga systemets inneboende instabilitet, att det kan förstärka sig självt, så kallad rundgång, kan det säker rusa något mer ändå. Instabiliteten kommer av att prisuppgången i sig självt, för de som redan äger sin bostad, ökar deras eget kapital, som de i sin tur kan belåna till 85%, och så snurrar det på.
Detta innebär att för varje krona som en bostad stiger i pris, kan dess ägare i sitt nästa köp, när ägaren "köper upp sig", köpa för 6,67 SEK ytterligare. (1/0,15)
Eller för att fortsätta med exemplet ovan, när paret som blankolånade 600 000 kr för att köpa den lilla villan för 4 MSEK efter ett år fått 10% värdeökning, då har deras eget kapital ökat med 400 000 kr. Då kan de helt plötsligt efterfråga en bostad för ytterligare 2,67 MSEK.
Efter ett års husägande kan de därmed byta upp sig till den där stora villan i området, som de nu kan betala 6,67 MSEK för.
Alla med minsta skolning i systemtänkande, t.ex. reglerteknik, inser att detta är ett instabilt system.
Jag antar att ett eventuellt skuldkvotstak på 5 gånger inkomsten är tänkt att dämpa detta, men effekten (och den hårda lagstiftningen kring detta) verkar utebli.
Med ett hus på 6,67 MSEK och 600 000 kr blankolån och 400 000 eget kapital är det 5,67 MSEK som de behöver bolåna.
5,67MSEK/2/12/5 = 47250 kr i månadslön, relativt högt som medellön för ett par, och här ser vi väl då det systemtekniska och viktiga att självsvängningen bryts, genom ett hårt skuldkvotstak.
Men effekten verkar hittills utebli, trots att många banker påstår att de infört skuldkvotstaket frivilligt.
Tittar man på en rimlig medellön för kvinnan och mannen i ett tänkt par på 30 000 kr per månad och person,
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Medellonen-hogre-an-medianlonen-i-manga-yrken/
och ser vad det ger för löneutrymme sett till skuldkvotstaket:
30000*2*12*5 = 3600000 SEK
och lägger till blankolån
300 000 * 2 = 600 000 SEK
Så får vi summan
4 200 000 SEK
som ett par med medianlöner helt utan besparingar kan köpa bostad för. Då inser man att det på många orter finns en hel del kvar på uppsidan att rusa, bara i Sveriges största städer har man nått i taket där. Och som jag visade tidigare, något års ägande av ett billigare boende ger via prisuppgångens självförstärkande kraft ytterligare köpstyrka!
Slutsats: Problemet med vår ekonomi är att den styrs av ekonomer som helt saknar kunskap och insikt i systemtänkande.
Skuldkvotstaket är ändå en början på en systemteknisk insikt i hur vi kan minska den farliga självsvängningen i prisuppgången, men 5 gånger bruttonlönen är ändå ett för generöst tak sett till den historiska prisbilden i nästan samtliga svenska kommuner.