Definiera Gud

Jaså. Och du menar att du ser detta? Att det inte är något du kommer fram till genom att använda ditt minne? Och tänkande?

Skulle du kunna göra samma antagande utan minne?

Är minne en sinnesupplevelse eller en form av tänkande?

Utan processande i din hjärna, t.ex. intuition och samlandet och summerandet av olika sinnesupplevelser, till meningsfull information samt minne, hur skulle världen te sig?

Ja.


Nej.


Ja.


Lagrad information.


Jag köper inte new age-tramset om "observer-created reality". Så sluta försöka sälja det utan solida argument.

Då måste du se 07,45 0ch 08,45 samtidigt. Eftersom allt man ser händer precis just nu.


Beskriv gärna hur det skulle gå till. Då menar jag att minne är allt du kommer ihåg, som inte sker precis just nu.

Strawman. Jag är inte anhängare av "observer-created reality" som du verkar tro.

Men det gör jag inte.


Kanske i ditt semantik-akrobatiska new age-flum.


Jag kunne ju ha skrivit på en lapp, att jag tittade på klockan 07.45 eller jag kan ha fotograferat klockan när den visade år, dag, timme och minuter.


Aaah, så det är mera allmän solipsism du predikar?

Så grötmyndigt.

Det du försöker säga är att det enligt empirismen finns variabler med vilka man ststistiskt kan se om det finns korrelation och/eller kausalitet.

Och det är förutom tid (som det enda du nämnde) även närhet i rum och beroende av andra händelser.
Dvs om något inträffar nära i tid och nära i rum och det inte skett några andra händelser mellan ch det inte finns andra påverkande händelser eller andra faktorer – så kan man vara ganska säker på det statistiskt är stor möjlighet att denna händelse påverkat den andra händelsen.

Men det är inte därför som den sker. Dvs orsaken att något händer är inte att det är nära i tid och rum.
Det är en situation som "det som orsakar" agerar i. Tex är inte orsaken till tiden klockan.


Så det enda du har kommit med är att "det finns korrelationer". Som om vi inte visste det.

Och frågan kvarstår. Var har det med resonemanget att göra?

För mig är konceptet Gud en konstruerad helhet, där ingen sådan finns, som jag kan likställa som en slags mental språngbräda där mitt vetande saknar kunskap. Skulle jag ha total absolut helhet i mitt vetande, så kallat absolut allvetande, så skulle jag själv vara Gud.

Lite som att säga: "Det är som det är, jag väljer vad det är" och sen acceptera detta till den grad att jag blir lugn och känner mig beskyddad av detta tankesätt. Det är irrationellt men fungerar för vissa personer som en lugnande faktor.

Angående diskussionen om tid:

Kan jag ändra på något i rummet så att ett objekt i rummet rör på sig? Rimligtvis under goda förutsättningar.
Kan jag ändra något på det som rör sig från föregående mening så att det rör sig åt exakt andra hållet? Rimligtvis under goda förutsättningar.

Kan jag göra på samma sätt med tid? För forntid. Rimligtvis, om jag befinner mig i forntiden så kan jag påverka framtiden genom att påverka forntiden.

Kan jag göra något så att förändringen går exakt åt andra hållet? Rimligtvis, om jag rör hela systemet bakåt i tiden, vilket tyvärr innebär att även mina naturlagar i mig och omkring min omedelbara närhet också måste byta riktning, annars kommer jag lagra minnen åt fel håll, och inte uppleva någon "bakåtrörelse" i tid för mitt utvalda system. Utan att särskilja mig från tidens riktning kan jag inte bygga på minnet utan kanske snarare skriva över det.

Kan framtiden förändra forntiden? Kanske, men det går förmodligen inte att bevisa. En droppe i havet vs en fjärils vingslag. Även om det verkar osannolikt så är det inte teoretiskt helt omöjligt. Det är dock förmodligen ett problem med vilket minne av förändringen man kan erhålla, enligt problemet i ovan stycke.

Den som kan minnas baklänges kan bli mycket rik.... men dessutom möjligtvis oerhört uttråkad i längden. Varje val från information från framtiden skapar dock en ny historia med nya möjligheter, så kanske är det roligt ändå. Jag får väl testa.

Det "jag försöker säga" är att det finns en extern verklighet, som initiellt inte skapas i människans medvetande.


Japp. Jag anser också "diskrethet" vara ett legitimt epistemisk underlag.


Jag ignorerer för tillfället ordet "nära", som jag inte riktig vet vad du menar med ... men iövrigt: Ja.


Nähä? Tändstickan i mitt exempel fallar inte "neråt" p.g.a. att jag släppar den.


Och "DET" (som orsaker) är? Ett hittapå-koncept?


Naturligvis inte.


Japp, korrelationer med mycket, mycket, mycket stor korrelation.


Det är en kritik av ditt rent spekulativa resonemang omkring 'gud'.

Jo, du är en idiot

Frågan är egentligen om man anser att kausalitet är logisk(vilket den är). Men du anser väl att kausalitet är ologisk.

Vår verklighet skapas av vårt medvetande, av information från en extern verklighet.

Med andra ord. Ingenting. Du har inga argument mot. Du vet inte ens vad du försöker säga emot.
Du säger att de finns kausalitet. Vilket ingen har förnekat (någonsin)
Med detta dravel har du nu lyckats förstöra ytterligare en diskussion.

Du är FBs största troll

Min position är fortfarande, att logiken är en systematisk metodologi som på ett mycket bra sätt beskrivar kausalitet.

Jag har varken sagt mera eller mindre.


Så du menar inte, att den observerbara kosmiska verkligheten kan beskrivas objektivt? (Notera att jag med "objektivt" INTE avser "absolut").

Bra; då verkar du och jag vara överens om att kausalitet finns. För min del som ett pålitligt epistemisk och logisk underlag i det observerbara kosmos.

(Och om du har "glömd" det, så avser jag med "observerbart" inte exklusivt empirisk observerbart.)

Från detta gemensama underlag av kausalitet: Vad är då ditt näste steg för att per se kunne skapa en definition, som falsifierar det ofalsifierbara (jag refererar här till nutidig, västlig, akademisk vetenskaps och/eller do. filosofis parametrar ... om du accepterar dessa som underlag).

Att orsak (kausalitet) finns är inte detsamma som att vi vet vad som orsakar det.
Hur saker sker är inte samma som varför det sker.