Äntligen! Ny drogpolitik väntas inom kort

Kan vi verkligen hoppas på att det kommer hända?

Tror att Sverige bara kommer strunta i det, om inte vi inom Sverige börjar pusha för det

Den första och viktigaste åtgärd som måste göras för att minska narkotikadödligheten är att avkriminalisera det egna bruket av narkotika. I Sverige har narkotikabruk varit kriminaliserat sedan 1988.

Narkotikamissbruk är uttryck för sjukdom. Det finns bakomliggande orsaker till narkotikamissbruk, såsom psykisk och fysisk ohälsa etc. Narkotikamissbruk är för missbrukaren självmedicinering. Det är absurt att missbrukare är kriminaliserade genom sin sjukdom. Narkotikamissbruk är en hälsofråga och uppgift för sjukvården. Polis och rättsväsende ska inte jaga och straffa missbrukare. De ska bekämpa organiserad narkotikaförsäljning.

Det finns föreningar, organisationer, myndigheter och politiker som är ideologiskt styrda och arbetar utifrån det utopiska narkotikafria samhället. De har i årtionden förlängt lidandet som är omgärdat narkotikamissbruk genom att motverka skademinimerande narkotikapolitik och istället verka för kriminaliserande narkotikapolitik. De har bl.a. motarbetat utbyggnad av substitutionsprogram och införande av sprututbyten. En grundpelare i deras arbete är också att det egna bruket av narkotika ska vara kriminaliserat

I ett reportage i Sydsvenskan som berör den svenska narkotikapolitiken meddelar folkhälsoministern att de inte har några planer på att ändra lagstiftningen för att avkriminalisera det egna bruket av narkotika. Det går emot ideologin om det narkotikafria samhället som de fortfarande strävar emot.

http://www.sydsvenskan.se/2017-03-09...ar-luckras-upp


När politikerna inte vill förändra narkotikapolitiken i grunden blir deras prat om att minska narkotikadödligheten bara tomma ord. Förra regerings missbruksutredning förändrade inte narkotikapolitiken och därför minskade inte narkotikadödligheten. Sittande regerings nationella åtgärdsplan kommer inte leda till förändrad narkotikapolitik.

Så länge politikerna är styrda av ideologin om det narkotikafria samhället kommer den kriminaliserande narkotikapolitiken vara rådande och vi får narkotikadödlighet därefter.

Jo, få bort polisen utan sjukvårdskunskaper och ta in personal med sjukvårdskunskaper.
Det kommer så klart ha en positiv trend på minskad narkotikadödlighet.

Våra politiker komemr inte röra ämnet innan de känner sig tvingade.
Samtidigt så kommer man ha stora problem att få bort brottslighet kring drogerna, även om drogerna sen blir legaliserade.
Men tiden kommer ju få bort dom, men antagligen med en hel del problem på vägen.

Jag tror som någon redan påpekat i tråden att det troligaste sättet att över huvud taget få upp drogpolitiken till debatt, är att det buntas ihop med allmänhetens upplevda otrygghet och gängvåld i städerna.

Folk överlag verkar inte värdera rätten till sin egen kropp och att få göra vad man vill med den särskilt högt. Om däremot människor i större utsträckning inser hur stor del narkotikahandeln spelar för de kriminellas intäkter, skulle nog en avkriminalisering av bruket diskuteras mer. I alla fall en omprioritering av polisens resurser. Det funkar inte att gå runt och ta in tonåringar för urinprov och samtidigt gnälla om resursbrist.

Jämförelsen med alkoholförbudet i USA för snart hundra år sedan håller fortfarande, tycker jag. När spriten var olaglig blev det mycket farligare att vara alkoholbrukare. Det var inte drogen i sig som blev farligare, men förbudet gynnade de kriminella nätverken och gjorde det lönsammare att handla med starksprit snarare än lättare drycker som öl och vin.

Att det här skulle bli en aktuellt fråga inför nästa riksdagsval ser jag som lite väl optimistiskt, men vem vet, den allmänna opinionen kan svänga betydligt fortare än man tror. För bara något år sedan var medicinsk cannabis helt otänkbart. För att inte tala om hur mycket den internationella debatten har förändrats de senaste 5-10 åren. Sverige kan inte kriga mot en naiv dröm om det narkotikafria samhället hur länge som helst. Tids nog tvingas man att inse att ett narkotikafritt samhälle varken är uppnåeligt eller önskvärt.

Norsk narkotikapolitik byter inriktning från kriminalisering till skademinimering.

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/no...-droganvandare

Jag brukar gå in på socialdemokraternas hemsida emellanåt för att kolla om dom uppdaterat sin narkotikapolitik, en flik som fö varit helt tom sedan dom ändrade ordet "repressiv till restriktiv i partiprogrammet". Måste varit i höstas detta togs bort om jag inte missminner mig.

http://www.socialdemokraterna.se/Var...itik-A-till-O/

*önskedrömmar att det är en harm reduction inriktning på G*

Varför tror du att sossarna kommer föreslå det? Det kännns ju i allmänhet som att ingen annan än vi i detta delforum vill ha en ändrad narkotikapolitik. Enligt mig är den enda chansen för en förändring att opinionen ändras och att något parti gör en kappvändning och skriver in det som en fråga i sitt partiprogram inför valet 2018. Men så länge opinionen inte ändras kommer inget parti tjäna på att göra någon förändring. Narkotikapolitiken är en ickefråga för många så det kan bli svårt att få tillräckligt många att dela samma åsikt som vi på Flashback.

Tror och tror, det var mer ett konstaterande att deras politik inom området fanns på hemsidan förut och numera inte gör det, att Gabriel har sagt att lagarna håller på att skrivas om vet jag också, jag vet också att politik tar tid, det är inte ovanligt att förändringar tar flera år att genomföra.


Det är säkert många politiker som vill ha en evidensbaserad politik med inriktning skademinimering, jag tror även att några av dom också skäms för hur efter vi faktiskt är på området.

Allt fler länder inser att skademinimerande narkotikapolitik är ur både mänskligt och ekonomiskt perspektiv att föredra kriminaliserande narkotikapolitik. Portugal är förebild inom skademinimering och Filippinerna är skräckexempel på kriminalisering.

Arbetet med att minska narkotikaproblemen med kriminalisering är kostnadskrävande, omänskligt samt kontraproduktivt. Det leder till att priset på narkotika drivs upp. Kriminaliteten ökar och många blir brottsoffer. Narkotikahandeln omsätter enorma ekonomiska belopp och är en grund för organiserad brottslighet. Våldsamma konflikter uppstår. Upprätthållande av sträng narkotikalagstiftning är kostsam samt ödslar polisens och rättsväsendets resurser. Missbrukare blir sjukare, narkotikadödligheten ökar samt anhöriga får lida. Behovet av berusning och självmedicinering finns oavsett tillgänglighet på narkotika. När tillgängligheten på etablerade droger minskar förekommer skadligare och dödligare substitutet, t.ex. fentanyl, spice och andra RC-droger. Det är många problem och eländen sprungna ur den kriminaliserande narkotikapolitiken.

I över 50 år har man utan större framgång försökt bekämpa narkotikaproblemen genom FN´s narkotikakonventioner. Vi måste inse att den kriminaliserande narkotikapolitiken inte får ordning på narkotikaproblemen. Det är tvärtom, kriminalisering ökar narkotikaproblemen. Idag finns kunskaper om narkomani och beroendevård som inte fanns när narkotikakonventionerna skrevs. Det går inte längre motivera kriminaliserande narkotikapolitik. Narkotikaproblemen minskas med skademinimerande narkotikapolitik. Om FN’s narkotikakonventioner skrivits idag hade de inriktats på skademinimering och inte kriminalisering.

När narkotikapolitiken är inriktad på skademinimering utvecklas samt förbättras kunskaper om narkomani och beroendevård. Fokus är på att missbruk sker med minsta möjliga skada. Kriminaliserande narkotikapolitik är inhuman, otidsenlig samt främjar inte utveckling av missbruksvård. Fler och fler länder satsar på skademinimering. Tids nog kommer skademinimering vara självklart inom narkotikapolitiken. De länder som dröjer med att byta till skademinimerande narkotikapolitik kränker mänskliga rättigheter samt förlänger problem, elände och lidande omgärdat narkotika.

Narkotikapolitiken i Sverige är repressiv. Sverige är ett av få länder i Europa som har kriminaliserat narkotikabruk. Sverige är det land i Europa där flest provtagningar utförs på brukare och flest narkotikabrott anmäls. Narkotikadödligheten i Sverige ökar varje år och är näst högst i Europa. Det är bara Estland som är värre. Om denna trend fortsätter kommer vi så småningom, föga smickrande, ha högst narkotikadödlighet i Europa.

Med skademinimering ersätts illegal narkotika av legala substitutionsläkemedel.

När världens länder behandlar missbrukare av opiater och centralstimulantia i substitutionsprogram, samt tillåter cannabisodling för eget bruk och erbjuder vuxna medicinsk cannabis, kommer illegal narkotikahandel delvis att rämna. Bekämpning av narkotikabrottslighet blir effektiv och human när narkotikapolitiken är inriktad på skademinimering. Det behöver inte vara så mycket lidande omgärdat narkotikabekämpning som ”War on drugs” genererat i årtionden.

Det är inte dyrt att ge missbrukare substitutionsbehandling men att kriminalisera dem kostar mer. Beakta att heroinmissbrukare i substitutionsbehandling behöver dygnsdoser läkemedel som kostar en bråkdel av vad heroin kostar på gatan, så förstår man att kostnaden för samhället blir åtskilligt lägre. Lägger man där till kostnader för polis och rättsväsende att upprätthålla lagstiftningen som kommer ur kriminaliserande narkotikapolitik blir det än dyrare.

I Sverige finns ett stort motstånd mot substitutionsbehandling. Detta motstånd grundar sig på en utopisk ideologi om ett narkotikafritt samhälle där varken illegal eller legal narkotika får förekomma. Den svenska narkotikapolitiken bygger på denna ideologi som idag är grunden i vår kriminaliserande narkotikapolitik.

På 80-talet stoppades intaget av nya missbrukare till substitutionsprogrammet av ideologiska skäl. Hälften av de missbrukare som hamnade på programmets väntelista avled inom en femårsperiod. Senare återstartade intaget till programmet men ett tak infördes och bara 200 missbrukare fick samtidigt vara i behandling. Taket är nu borttaget och kraven på missbrukare för att få behandling har sänkts. Idag är det ca 3500 missbrukare som får substitutionsbehandling. Ideologin om det narkotikafria samhället överges dessbättre av allt fler och därigenom minskar motståndet till substitutionsbehandling.

När substitutionsbehandling blir mer tolererad och utbredd kommer illegal narkotikaförsäljning att minska då missbrukare istället använder substitutionsläkemedel i större utsträckning.

I Storbritannien är det ca 180 000 missbrukare som får substitutionsbehandling. I Frankrike är det ca 160 000 missbrukare som får motsvarande behandling. Om dessa missbrukare inte varit substitutionsbehandling och istället missbrukat illegal narkotika inser man vilka betydande ekonomiska belopp som skulle tillfalla den organiserade brottsligheten.

Narkotikamissbruk och problem kopplat till det minskas genom att avkriminalisera bruket och tillåta innehav för eget bruk, låta allmänläkare skriva ut substitutionsläkemedel för att öka tillgängligheten samt använda sprututbyten där behov finns. Dessa enkla åtgärder leder till friskare missbrukare, minskad narkotikadödlighet och kriminalitet kopplad till narkotikamissbruk samt lindrat lidande för anhöriga.

Samhället blir humanare med skademinimerande narkotikapolitik. När kriminaliseringen upphör avtar stigmatiseringen som är omgärdat narkotikamissbruk. Människors liv ska inte slås i spillror bara för att de hamnar i missbruk.

Det måste fokuseras mer på underliggande orsaker till narkotikamissbruk. Vi måste påminna oss om att de flesta missbrukare lider av någon form av psykisk ohälsa. De är i behov av vård och är en uppgift för sjukvården. Att sjuka människor är kriminaliserade genom sin sjukdom har ingen läkande effekt. Det går inte att straffa bort missbruk. Droger missbrukas oavsett det är lagligt eller olagligt. Narkotikapolitiken måste utformas efter verkligheten samt grundas på vetenskap. Den kan inte styras av ideologi, känslor och moralism.

Den nationella åtgärdsplanen för att minska narkotikadödligheten, som avser perioden 2017–2020, utformas av mestadels förbudsförespråkare som eftersträvar kriminaliserande narkotikapolitik. Planen kommer antagligen bygga på utopisk ideologi om ett narkotikafritt samhälle och inte leda till sitt syfte. När planen presenteras för regeringen i april/maj hoppas jag den innehåller det åtgärdsförslag som är viktigast för minskad narkotikadödlighet, att narkotikabruket avkriminaliseras. Denna åtgärd föreslås troligtvis inte men om så sker har folkhälsoministern redan meddelat att de inte planerar lagändringar för att avkriminalisera narkotikabruket. Det är emot ideologin om det narkotikafria samhället som han och gelikarna fortfarande eftersträvar. Sverige fortsätter framtill 2020, då den nationella åtgärdsplanens period avslutas, vara ett uselt land för de som hamnat i narkotikamissbruk.

Nå vad tror vi? kommer det att gå igenom, och i så fall kommer det göra nån skillnad.

http://www.aftonbladet.se/senastenyt...cle24613351.ab

http://www.dn.se/debatt/svensk-narko...ch-misslyckad/

Ett axplock ur DN-debattartikeln:

Att skriva att partikamraterna har svårt att att till sig modern forskning och samtidigt hänvisa till Henrik Thams 14 år gamla rapport känns lite som att kasta sten i glashus.

För övrigt är det väl alltid välkommet med debattartiklar som kritiserar rådande vansinne.

Nä, då det är ett parti som inte kommer få chansen att påverka på evigheter.
Kanske den dagen invandrarpolitiken är löst.