Kambodja och Burma jmf Thailand

Snackade med en thai-tjej som bor här i Sverige.

Hon tyckte Thailand var "helt" förstört (av turism) även om hon inte riktigt sa det rakt ut.

Hon tipsade istället om Kambodja och Burma.

Så då undrar jag lite hur dessa länder är jmf med Thailand...

Har läst några inlägg och det verkar vara lite "vilda västern" ibland och jag är inte helt övertygad.

Pratar de engelska?
Är de lika luriga som thaiarna?
Hur mkt turister är där?
Hur är prisbilden? Klarar man sig på 300 kr per dag (hotell 3 star, mat + lite nöje)?

De mål jag har med en resa skulle främst vara sol och bad, träffa tjejer och uppleva det genuina och undvika turismen i största möjliga utsträckning.

Du klarar dig på 300 kr även i Thailand om det kniper så givetvis går det i Kambodja och Burma. Problemet är att ju fattigare land, ju mer latrintunna blir det av att leva billigt. Båda länderna är ju U-länder och sjukvård är ett problem, blir du allvarligt sjuk är det jobbigt om du inte får hjälp.

Det genuina i Kambodja verkar tyvärr vara att leva i misär så det vill du undvika. I alla ländera finns sol och bad och brudar, men Thailand är det som är mest anpassat för turister. Kom ihåg att det viktiga är att dom är bra på sådant som du kan tänka dig att använda. Thailand kan det här men i de andra länderna blir det lätt att du får välja onödigt dyra lösningar för att du inte står ut med standardsortimentet. Beror ju givetvis på hur du är som person men prova först en resa.

Är man totalt okänslig är nog Kambodja bra men är man väldigt känslig är Japan bättre för där kan du leva som uteliggare och ända ha en hyfsad tillvaro.

Tack för utförligt svar.

Var i Thailand förra vintern och gjorde ganska många "fel" vilket kostade...både i tid och pengar. Men förutom detta hade jag svårt för turistmassorna ( ), trafiken och tajsen var orimligt otrevliga och kändes trötta på turisterna (iaf i Phuket, i Bkk var det nåt helt annat).

Så man sneglar ju onekligen på andra alternativ när Thai känns så exploaterat och t.o.m tajsen själva rekommenderar nåt annat...

Har varit i Thailand och Kambodja och skall till Burma senare i vinter. Skulle påstå det är rätt svårt att leva för 300 kr per dygn och bo på trestjärnigt i Burma. Samtidigt som du vill inkludera mat och nöje. En snabb titt visar att det endast finns en handfull hotell av den standarden i Yangon just under det priset. Och skall du bo vid landets västkust blir priserna ett snäpp upp ytterligare, att döma av mina efterforskningar inför stundande resa.

Det bästa alternativet av länderna, om du vill komma undan billigt med din kravprofil, är utan tvekan Kambodja.

I Kambodja är det helt okej på engelska, du klarar dig gott och väl. Vissa har svårt men det är ofast rätt hjälpsamma så de brukar hämta någon som kan engelska i så fall.

Mat beror lite på vilken kvalitet du vill ha, finns gott om gatukök/kiosker som lagar mat som gör helt okej mat. Om du vill gå på restaurang kan du få från 4-8 dollar en bra måltid (om du vill ha de undre priserna).
Boenden vet jag inte hur priserna ligger till.

Detta är ju problemet. I Kina äter du en bra måltid för 3-4 dollar (18-24 CNY) och till och med i Japan äter du lätt för 6 dollar i en enkel restaurang. Länder som Kambodja blir inte särskilt billiga om man skall ha en standard osm en Svensk kan tänka sig att acceptera. Boende hittar du LÄTT i Kina för 150 CNY (25 dollar) och då snackar vi typ strax under IBIS i standard, rent och fräscht. I Beijing och Shanghai blir det väldigt ocentral för de priserna, räkna med 2-3 ggr så mycket för centralt.

Du träffade en Thaitjej i Sverige säger du???

Jag har en thaitjej och träffat massor men ingen har varit en "riktig" thai utan dom kallar alla sig thai men deras släkt är från Laos, Kambodja m.m och dom talar thailändska men också Laotiska eller khmer som deras familjer har lärt dom så att en s.k thaitjej rekommenderar ett av grannländerna är jag inte förvånad.

Dom etniska thailänderna bor i området runt Bangkok och har gott om pengar och skulle inte följa med en "farang" till Sverige.
Bara ett tips.
Annars ser man det oftast på utseendet om man är van men det tog lång tid innan jag lärde mig skillnaden mellan dom olika etniciteterna då jag tyckte att alla asiater såg likadana ut.

Javisst gjorde jag det! I jobbet. Det kan vara som du säger, jag har ingen aning. Hur hon kom hit har jag inte heller nån aning om.

För mig ser de likadana ut allihopa

Vad tjänar de på att rekommendera grannländerna? Vill de "smutskasta" Thailand? Strö ytterligare salt i spåren?

Det genuina i Kambodja är väl att leva i "misär" men ändå festa och ha kul utan att tänka på pengar.

Men det är klart att om man är känslig för lite skit så finns det bättre ställen. Är man dock en sådan som ser det fina bakom skiten så att säga är det ett väldigt trevligt land. Finare folk får man leta efter. Det är lätt att glömma hur lite dom har med tanke på hur trevliga och roliga dom är bjudandes på mat och öl utan att acceptera en enda dollar tillbaks från en.

Sen lever långt ifrån alla i plåt/trä-skjul. Däremot så bor man många i samma lägenhet. Behöver inte överdriva hur dåligt folk har det. Man måste inte bege sig ut i slummen för att hitta det genuina. Folk har relativt fina hus/lägeheter här med precis som i Thailand även om fattigdomen kanske är större. Men varför skulle det allra fattigaste vara mer genuint?

Ok, jag har som sagt var aldrig varit i Kambodja så jag får extrapolera med ledning av vad jag läser. Bor dock sedan några år i Kina och om folk säger att Kina är på uppgång och jag sedan läser i den här tråden så blir det ju lätt att man överdriver. Ledsen för detta.

Här i Kina så skiter man ibland ner sig när man ser hur folk lever. Var i Guilin och tittade på sockertoppsbergen, ett av Kinas mest kända turistmål, för ett år sedan. Givetvis fullt med turister och i staden YangShuo som är närmsta större stad ser man ett välstånd. Inte som Shanghai men som en bättre stad i Thailand. När jag var klar med tittandet så tog vi den kommunala färjan som drogs med vajer över till en liten ö 100 meter bort. Herredjävlar, vissa hus där folk fortfarande bodde hade stampat jordgolv och tjock-TV!

Likadant överallt även i större städer, åk 30 minuter utanför skyltfönstren som man älskar att visa upp och du ser en livsstil som hämtad ur Sovjet efter kriget. Ännu värre i västra Kina. Kör man runt i bergstrakterna i Yunnan (gränsar mot Burma) finns en 3G-mast i varje by men mellan byarna är det släckt. Folk brukar jorden med handredskap. Militära vägspärrar när man kommer när Burma.

Och hela tiden får man vakta sin rygg, går inte att släppa en väska en minut eller låta pojken springa mer än 5 meter bort. Skämtar inte, man får ha reptilreflexer.

Fast jag ser inte hur det skulle kunna vara något problem för någon som kommer hit. Tycker man inte om misären att ha ett jordgolv är det väl bara att ha ett kaklat rum då. Det är ingen lyx undvarad rika västerlänningar utan det har lokalborna med. Varit i ett par plåtskjul med jordgolv så det finns ju såklart. Men inget som är vardag för mig att vistas i.

Annars är det vanliga små otäta trähus på pelare. Jag har kanske varit här för länge så min bild av normalt har ändrats men jag upplever ingen större misär bland dom som bor så. Människorna är simpla, behöver inte så mycket mer samtidigt som dom är glada, spelar musik och festar. Det är "The Cambodian way". Jag har aldrig riktigt upplevt den känslan av misär mer än gängen med limsniffande barn under broarna i Phnom penh 7 på morgonen.

Jag förstår såklart lite vad du menar men genuint och fattigt är väl ändå två olika saker?

Även här får man vara lite försiktig med att lämna saker utom synhåll men värre saker än så behöver man inte oroa sig för.

Många är rätt ambitionslösa och bryr sig inte om att hålla fint omkring sig osv, vilket avspeglar sig i hur mycket ser ut men är man lite sån själv och inte lägger så stor vikt i det så passar man in rätt bra.

Första vändan i Burma brukar vara Yangon, Mandalay, Inle lake och Bagan-templen.
Bara en månads visum.
Tidigare var man tvungen att ha cash eftersom kort inte fungerade. Hårt kontrollerad militärduktatur. Får bara bo på godkända och oftast säkra och lite dyra hotell. Har nog aldrig hört om hotellstölder. Kom ihåg att bara ta med dollarsedlar som ser helt nya ut. Men kort funkar nu. Bra växelkurs åt båda hållen. Nya e-visat mycket bra om man flyger in. Tidigare engelsk koloni där engelska funkar ganska bra.

Kambodja: Första vändan brukar vara Phnom Penh, Siem Reap och Sihanoukville. Risken för våld låg, men lämna inte grejer på hotellen. Billiga hotell. De billigaste kan ju ha "bedbugs". Dollar i bankomaterna. Visum på flygplatsen. Engelska fungerar på nästan alla platser man besöker vid första resan, vad gäller hotell, mat etc.

Kina: Smutsigt (Har bott ganska många år där.) Numera så svårt att få visum för friare resor att det känns jobbigt att åka dit. Hotellbokning krävs visst numera för turistvisum. Man tillåter i allt mindre utsträckning att utlänningar bor på mindre guesthouse. I Kinas utmarker kan det vara lite slagsmål på gatorna, men inte dödligt våld. Att köpa tågbiljett kan ibland vara lite jobbigt för den som inte talar kinesiska, men det brukar nog alltid dyka upp någon kines som vill träna sin engelska och tolka.