Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

Nej. De har mycket socialt kapital så att de har kunnat lära mig det mesta, men de har inte alltid haft korrekt överklassigt beteende. Jag har gått i grundskola och gymnasium i ett välbärgat område med många överklassfamiljer och genom att bekanta mig med dem har jag lärt mig överklassigt beteende.

Det låter kanske mest troligt att jag är en del av medelklassen och råkar bara ha överklassigt beteende.

Det familjära och släktmässiga värdesätts extremt högt inom överklassen. Dina föräldrars värderingar de förmedlat dig ska du ta till dig och visa. Det finns inget mer tragiskt än en familj där EN sticker ut vare sig det är till överklassens normer eller arbetarklassen. Familjen bör vara homogen.

Jag tror inte att jag sticker ut så mycket från mina föräldrar. Det handlar bara om detaljer. Och å andra sidan vurmar mina föräldrar extremt för formell utbildning och en småborgerlig arbetsplats, medan jag själv är mer bohem och värderar mer generella kunskaper (allmänbildning), hur man beter sig och om man på bara något sätt försöker göra sitt för samhället.

Ja men då så. Man ska dock inte säga emot föräldrar och trotsa, så länge det gäller sunda värderingar och uppdrag vill säga. Men ditt agerande indikerar ändå lite på effekt av överklassens leverne. Dvs viljan av att vilja bryta sig loss och att förverkliga sig själv. Men överklassen handlar inte om självförverkligande utan mer att följa traditioner och släktens mönster.

Mycket av det som skrivs i denna tråd är ganska abstrakt. Till exempel mina föräldrar vill att jag studerar antingen juridik eller ekonomi, men om jag själv studerar politik, hur grovt är detta brott?

Inget brott alls. Som politiker kan du tillhöra eliten och ha en ypperlig maktposition som du ev inte skulle haft som ekonom eller advokat. Söker du bara efter din etikett eller tilltalar överklasslivet dig?

Det har hänt så att jag har anammat överklassigt beteende och överklassiga värderingar, men jag är samtidigt inte överklass och försöker tänka på det vad som skiljer mig från överklassen ur etikettsynpukten. Både och alltså.

Jag tror att det är meningslöst att grubbla över detta. ÄR man överklass så vet man om det, för då umgås man redan i de kretsarna. Vem du umgås med avgör vem/vad du är, och ytterst få män kommer in i överklassen som vuxna (kvinnor kan dock gifta in sig i den).

Detta med klasser är ju ändå förlegat nu, det är mycket bättre att arbeta emot hela konceptet än att försöka leka något man inte är själv.

Nu är jag ingen expert men det finns vissa grundmoment man bör bemästra.

Allt inom vett & etikett. Man anpassar kläder utefter tillfälle men man är aldrig nerklädd. Man sitter med rak rygg vid middagar, går inte från bordet innan värdparet säger till, inga armbågar på bordet, servetten ligger i knät, visar intresse och har ögonkontakt med omkringsittande gäster, man talar inte om obekvämligheter som politik och pengar m.m. Går man in i en butik är man artig mot expediten men man markerar bestämt om man blir opassligt behandlad.

Alla kan inte äga gods och gårdar. Däremot ska möblerna och servisen vara av äldre gediget material, helst arvegods. Tavlor och foton på släkt är ett måste. Släkt- och familjehistoria är något man är stolt över och hedrar.

Man planerar sin mat och råvaror utefter kvalitet och näringsinnehåll. Man handlar så mycket kan kan av närliggande gårdar. Handling i vanlig matbutik sker endast månadsvis och då är det storhandling som gäller. Att vardagshandla är för simpelt och lättjigt.

Skor, silver, klockor och smycken är alltid välpolerat. Kollektivtrafik är big no så länge det inte gäller längre sträckor.

Du ska vara allmänbildad men samtalen ska vara relevant till tillfället och man ska inte mästra andra i samtalen.

Man ska inte blanda ihop gentlemannen och överklassherren. Gentlemannen beter sig korrekt och gör saker för andra, överklassherren beter sig korrekt men andra ska göra saker åt honom.

Därav så mycket inavel bland societén...

Absolut. Även om det var ännu värre förr, när det gällde att inte låta ett gods med tillhörande skogar, mark och förmögenhet gå ut släkten. Då gifte man gärna ihop kusiner med varandra, på samma sätt som folk i Mellanöstern gör än idag. DET har de i alla fall slutat med, och lite nytt blod kommer in.

Mönstret på 2000-talet verkar vara, att överklassmännen gifter sig med en kvinna ur samma klass första gången, och kanske andra gången. Det som förväntas. Men i 50-60-årsåldern gifter de om sig med en ung kvinna som är skådespelerska, modell, TV-personlighet eller liknande. Ung och vacker är ledorden, hon behöver inte komma från någon speciell familj utan kan till och med vara en invandrartjej som vuxit upp i en förort. Och så blir det två eller tre barn till med det adliga efternamnet... Den äldste sonen, som ska ärva titeln, måste dock ha "rätt" sorts mor.

Intresant. Det här är något som jag är själv medelklass i. Det är roligt att bo i ett rikt område nära centrum med högklassig arkitektur och använda kollektivtrafik.


Nej, jag tänker mer på skillnaderna än försöker leka själv. Till exempel skall jag inte köpa en bil även om det vore överklass att göra så.