Mona Sahlin skrev falskt intyg - avgår som nationell samordnare 2016-05-04

Det som gör mig mest förbannad är att hon ser sig själv som ett offer. Alltid nån annans fel att hon beter sig som hon gör. Skriv falska intyg. Ge fan i att betala skatt. Mygla in dottern. Men STÅ för skiten! Visa lite ryggrad!

Hur man kan göra såna här vansinniga tabbar är obegripligt. Troligen hänger intyget om fantasilönen för väktaren ihop med hennes passion för karln, men det räcker inte. Har Mona alkoholproblem?

Någonting säger mig rent logiskt att det finns något värre som inte har kommit fram ännu. Helt plötsligt erkänner hon allt för att slippa rättegång. All kommunikation sker via hennes advokat. Normalt är ju att hon skickar in en skrivelse åtminstone till tidningar mm. Det gör att jag tror på följande:

Mona och hennes advokat går genom alla möjligheter och scenarion inför en rättegång. Advokaten är väl medveten om tobleroneaffären och begär att Mona redovisar allt, eftersom det är vad en åklagare kommer göra. Man har då hittat något annat skit som ej är publik känt och som kan göra Monas liv ännu värre. För att slippa en offentlig förnedring och minska skadan, rekommenderar advokaten att hon avsäger sig alla offentliga uppdrag och erkänner brott.

Jag säger inte att det måste vara så, men det är den logiska förklaringen till de senaste händelserna.

Det är ju roligare om det finns något politiskt smaskigt (snaskigt?) att sätta tänderna i, men det kan ju vara så enkelt som att Borgström (som är rimligt kunnig) helt enkelt förklarat att "Det här kan du inte snacka dig ur" och rekommenderar att försöka få till stånd ett bötesföreläggande. Det rådet får ganska många av sina juridiska ombud, typ; fartsyndare, rattfyllerister och andra där brottet ger böter, bevisningen glasklar och ingen utomstående drabbats.

Att Mona Sahlin nu har nått vägs ände när det gäller större politiska uppdrag torde vara uppenbart. Att ha med henne i den lokala HSB-föreningen (men inte avseende något ekonomiskt, tack...) är väl någon sorts praktisk gräns i så fall.

Någonting säger mig rent logiskt att det finns något värre som inte har kommit fram ännu. Helt plötsligt erkänner hon allt för att slippa rättegång. All kommunikation sker via hennes advokat. Normalt är ju att hon skickar in en skrivelse åtminstone till tidningar mm. Det gör att jag tror på följande:

Mona och hennes advokat går genom alla möjligheter och scenarion inför en rättegång. Advokaten är väl medveten om tobleroneaffären och begär att Mona redovisar allt, eftersom det är vad en åklagare kommer göra. Man har då hittat något annat skit som ej är publik känt och som kan göra Monas liv ännu värre. För att slippa en offentlig förnedring och minska skadan, rekommenderar advokaten att hon avsäger sig alla offentliga uppdrag och erkänner brott.

Jag säger inte att det måste vara så, men det är den logiska förklaringen till de senaste händelserna.

Min bild av Ingvar Carlsson är att han tillhör den gamla stammen av sossar, dvs hyvens hederligt folk som vill göra rätt för sig.
Men han får ta på sig skulden för att ha lyft fram Sahlin som sin efterträdare i mitten av 90-talet. En position som hon i backspegeln naturligtvis aldrig skulle ha varit i närheten av.
Efter "Toblerone-skandalen" så borde man i alla fall internt inom S ha sett till att hon aldrig kom så nära maktens topp igen.
Jag kan bara spekulera i att krisen efter valförlusten 2006 och Perssons avgång ledde till en ledarkris och inre strider inom partiet, som gav Sahlin ytterligare en chans att ta sig fram?

Vi får hoppas att den snabba avslutningsprocessen av detta juridiska ärenden (som hennes erkännande nu bidrar till) blir det sista vi hör om Mona Sahlin i svensk politik.

Att hon sedan lyfter miljoner i statsrådspension fram till 65 år är mer av ett systemfel än något som egentligen kan lastas Sahlin.

Det är alltid att hon granskas hårdare för att hon är kvinna (standard för Mona).

Håller med om precis allt. Mona Sahlin var nog en blind fläck för Ingvar Carlsson eftersom han sett henne växa upp. Kände henne redan som liten. Men det här måste S dra lärdom av. Inga fler räkmackor inom det partiet. Bodström är en annan som aldrig borde ha blivit politiker.
Räkmackor och broilers har inget inom S att göra.

Det var aldrig tänkt att hon skulle bli partiledare, det bara föll sig så.

Sossarna hade bestämt sig att nästa partiledare skulle vara en kvinna vilket minst sagt begränsade urvalet. Den givna kronprinsessan Anna Lindh råkade få en kniv i ryggen av en babbe vilket var ironiskt då hon vurmade för såna.
tvåan på listan var lika falsk, men något smartare. Margot Wallström hette hon, men hon hade ingen lust att sänka sin lön från Bryssel för att sitta och tjafsa med Ohly och Wetterstrand.
Trea på listan var Mona, och det blev som det blev.

Så även många inbitna sossar såg katastrofen, samtidigt visar det hur snett könskvotering kan slå.

Mona var inte trea utan en bra bit längre ned. Längst ned för att vara exakt. Redan från början var MS den enda som sa att hon ville men in i det längsta försökte sossarna hitta andra alternativ. MS var last option, end of the line, vald efter en kollektiv uppgiven sossesuck. Det är just därför som jag började kalla henne för den inkvoterade panelhönan.