Citat:
Ursprungligen postat av
Harald99
Min bild av Ingvar Carlsson är att han tillhör den gamla stammen av sossar, dvs hyvens hederligt folk som vill göra rätt för sig.
Men han får ta på sig skulden för att ha lyft fram Sahlin som sin efterträdare i mitten av 90-talet. En position som hon i backspegeln naturligtvis aldrig skulle ha varit i närheten av.
Efter "Toblerone-skandalen" så borde man i alla fall internt inom S ha sett till att hon aldrig kom så nära maktens topp igen.
Jag kan bara spekulera i att krisen efter valförlusten 2006 och Perssons avgång ledde till en ledarkris och inre strider inom partiet, som gav Sahlin ytterligare en chans att ta sig fram?
Vi får hoppas att den snabba avslutningsprocessen av detta juridiska ärenden (som hennes erkännande nu bidrar till) blir det sista vi hör om Mona Sahlin i svensk politik.
Att hon sedan lyfter miljoner i statsrådspension fram till 65 år är mer av ett systemfel än något som egentligen kan lastas Sahlin.
Det var aldrig tänkt att hon skulle bli partiledare, det bara föll sig så.
Sossarna hade bestämt sig att nästa partiledare skulle vara en kvinna vilket minst sagt begränsade urvalet. Den givna kronprinsessan Anna Lindh råkade få en kniv i ryggen av en babbe vilket var ironiskt då hon vurmade för såna.
tvåan på listan var lika falsk, men något smartare. Margot Wallström hette hon, men hon hade ingen lust att sänka sin lön från Bryssel för att sitta och tjafsa med Ohly och Wetterstrand.
Trea på listan var Mona, och det blev som det blev.
Så även många inbitna sossar såg katastrofen, samtidigt visar det hur snett könskvotering kan slå.