Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Min jämförelse med polisens agerande gäller inte ingripandeplikten utan hur hotbild och uppskattning av faran utgående från förutsättningarna skall behandlas rationellt. Mannens förhållanden kan inte jämföras med hur polisens förhållande skulle varit om de kommit till platsen. Vad jag avser är alltså inte riktigt det du bemöter.

Nödvärnsrätten ger att man inte får använda mer våld än nöden kräver. Om man kan fly situationen skall man göra det. Detta är rätt och riktigt.

Men om det väl föreligger en situation där det är rätt och riktigt att ta till våld och flykt är ett mycket farligt alternativ måste detta våld tillåtas att utgå från förutsättninrna och vara rationellt, adekvat och effektivt.

Det är där jämförelsen med polisen kommer in, för en privatperson måste liksom polisen i ett farligt läge ha rätten att se till det våld som skall utövas inte bara är nog effektivt att sätta stopp för hotet, utan också utövas på ett sätt som inte potentiellt ökar faran istället för att minska den, dvs det måste finnas marginal för eventuella misstag vid försvarsvåldet som inte innebär denna ökade fara.

För problemet med våld är ju att den man försvarar sig mot i sin tur kommer att vara utsatt för ett angrep som denne högst troligen kommer att svara upp mot.

Och det är det rätten inte tar hänsyn till, vilket innebär att den de facto kräver av en otränad privatperson att denne skall använda ett ineffektivt våld enligt ett resonemang som polisen eller militären för den delen aldrig skulle kunna följa, för då hade de utfört sin uppgift på ert sätt som satt både dem själva och andra i fara.

Inte alls, det är två mycket eniga domar.

Inte heller här har domstolen fallerat, man har visat det faktum att polisen var långt borta hänsyn med enighet.

En mycket bra poäng och det är vad advokaterna själva anger som skäl till HD. Skulle HD ge KG mer excess så måste dem göra en annan tolkning av:
- tex. det psykologen försökte få gällande
- utredningen visar att KG inte alls kände till någon tredje man i situationen
- domen talar också om att KG inte var så stressad som han vill påskina
Finns säkert mer. Det hade varit intressant att få höra vad KG sagt i domstolen som inte gjort han helt trovärdig om sitt upplevda hot, jag tror att mycket i tråden skrivits annorlunda med "facit"

1. Alltså i rimlighetens namn så kan en polisman bara vara skyldig att använda sitt tjänstevapen på ett sådant vis enligt eget vittnesmål. Det låter väldigt spekulativt att spekulera i att polisman ifall denne underlät att använda tjänstevapnet i en sådan situation skulle meddela åklagarmyndigheten om saken.

2. Där har du både rätt och fel. Fel för att KG uppbär nödvärnsrätt mot intränglingarna även utanför sitt lantliga bo. Rätt eftersom polismännen inte kan avgöra den saken utan att i princip se ett angrepp eller fråga personerna alternativt dra misstanke på skälig grund eftersom de är maskerade och beväpnade. Att själva lokaliseringen av de avlidna inte innebär laga befogenhet för verkanseld kan de flesta förstå.

3. Visst går det, men en utbildad och även en polisman av det lågintelligentare slaget hade i en sådan situation avgett uppfattningen att två maskerade huliganer försökte sparka in hans dörr vrålandes *fiktivt exempel* "polisdrägg, nu ska vi ta dig" och att denne i mörkret tyckt sig se pistoler och knivar. Inte heller hade polismannen kört den dömdes variant med blankt vittnesmål avseende övriga omständigheter&relationer. Eftersom målen avgörs på företedda handlingar innebär ett sådant agerande att åklagaren vinner, ifall den kan göra sin version trovärdig inför rätten.

4. Även om HD skulle komma till ett sådant beslut så skulle det vara väldigt svårt att replikera omständigheterna. Svart låda i sammanhanget är förstås om den dömde vill fylla i den saknade informationen. apropå advokattaktik. I övrigt är HD rätt ställe att avgöra prejudikat i excessfrågor.


1. Det är en subjektiv bedömning av hur personen subjektivt uppfatta situationen. Risken med vansinnesstorys är följande: 1a: Att rätten inte tror på det anförda och går på åklagarens linje till 100% - risk eftersom åklagare ibland lägger på några år för att kompensera för advokatens skicklighet. 1b: Att rätten anser att det anförda är uppenbarligen oförsvarligt och den tilltalade därför måste prestera ett underlag för excess. 1c: att rätten anser att det anförda är galet och därför tillkallar psykolog för utredning - med närmast oändlig inlåsning som risk.

2. Det kan säkert anses rationellt men är inget som domstolen ska värdera. I Sverige får man ståsinmark eller "stand your ground". Däremot är det ju uppenbart att det kan vara rationellt att retirera ifall polisen är på väg, inte bara p.g.a. skaderisken utan även för att personen annars riskerar många långa vändor i rättssalarna - vilket i sig är en anledning till en rationell bedömning. Däremot är det ju eventuellt inte rationellt att göra så ifall polisen inte kommer, vilket nog kan sägas vara en realitet på många ställen i Sverige och ifall det är någon form av mordförsök med lång ledtid så att säga. Stockholmspolisen lär ha en reell utryckningstid på akuta alarm mellan 20m till 6timmar. Vad de har på landsbygden vill man nog inte veta men enligt trovärdiga rykten så finns det ställen i landet där reella mordförsök (med gevär) ingrips emot efter 24-48h beroende på bemanning.

3. Enligt svensk lag så får den angripne fatta sådana beslut själv.

4. Givetvis måste rätten ta hänsyn till sådant, men i realiteten så är det fortfarande som så att p.g.a. den allmänna värnplikten så är allmänheten i många avseenden bättre utbildade i sådana frågor än vad en modernt utbildad polisman är. Problemet är då att utbildningen vanligen är anpassad till försvarsmaktens nuvarande eller tidigare förutsättningar, att reptilhjärnorna är tränade för att utföra militärens sysslor samt att det inte ingår besinning för annat än vit flagga, spela död-underkastelsesyndrom, bländning, kommando eller störande ljud (visselpipa, sirener etc. osv. ). Därav alla synbarligen irrationella nödvärnshändelser från polismän eller allmänheten (rödebymålet är ett typ exempel på saken, göteborgsskotten ett annat).

Du har uppenbarligen inte alls förstått mitt resonemang och vartåt det syftar.

Rätternas krumbuktande med konstaterat nödvärn hit, men undermåligt resonemang om alternativ dit är remarkabelt. Dömer två fall av dråp, men straffutmätning är knappt i paritet med vållande till annans död.

För inte alls så många år sedan hade det varit totalt uteslutet att en svensk domstol ens resonerade i fråga om nödvärn när man använt skjutvapen. Det ansågs ligga så långt utanför det rimligas gräns att det bara inte accepterades. Där har skett en stor förändring, troligtvis p.g.a. samhällsutvecklingen i stort, men rätten vill ändå inte gå med på att skjutvapen får användas i nödvärnssituationer. Det uppfattas nog som alltför radikalt av rättsväsendet, men samtidigt ser delar av samma rättsväsende hur riskerna och utsattheten ökat enormt jämfört med den tid då rättstillämpningen sattes. Därför krumbuktar de och lägger upp både dom och domskäl så att de lika gärna kunnat vråla i högan sky efter hjälp från HD.

Och som tillägg till ett annat inlägg.
Nödvärnsrätten är på intet sätt förpliktigande till att den angripne ska ta till flykten om tillfälle ges. Nödvärnsrätten ger en absolut ovillkorad rätt att försvara dig själv, någon annan person, eller ägodelar med våld om så krävs. Må hända att det rationellt sett många gånger är klokare att fly än illa fäkta, men det är inget krav, inget rekvisit i nödvärnsrätten. Inte heller negerar det eller förverkar nödvärnsrätten, alltså den upphör inte att gälla för att man ingriper och stannar kvar för att skydda dig själv, någon annan person eller egendom. Nödvärnsrätten är en absolut rättighet.

Så det resonemanget kan vi väl förpassa till den här trådens skräphög en gång för alla? Det fördunklar bara de faktiska sakfrågorna.

Då skall jag vara tydligare:

Hade en polis skjutit antagonister genom en stängd dörr därför att de ropar, hotar och beter sig hade frågan om nödvärn genast fallit. Att KG fått nödvärnsrätt beror helt på att han är en privatperson som angrips i sitt hem och jämförelser med polisvåld blir därför rätt meningslösa.

Poliser agerar i tjänsten, och med andra befogenheter (och, därför, med annat ansvar) och visst kan det tänkas en situation där laga befogenhet föreligger, men där nödvärn till slut blir nödvändigt. Men de jämförelserna blir inte relevanta i detta fallet, tycker jag.

Jag kan faktiskt inte förstå parallellen till polisen, för polisen skjuter i princip aldrig någon på andra sidan en dörr eller i förebyggande syfte. Det är här som domstolen klandrar KG: för tidigt och för mycket. Det är inte vapenbruket och förberedelserna att försvara sig som är problemet, utan avslutningen.

Som sagt, tillåter HD litet mer excess (dvs, godtar "mycket rädd", "hade inget val", "såg inga alternativ", "sköt utan att tänka så mycket" etc etc kan det sluta på ett anständigt sätt.

Jag håller med dig i stort, och du resonerar på ett sansat och bra sätt, till skillnad från många andra. Det gör att man mycket lätt kan respektera dig och dina åsikter samt slutsatser, även de gånger man inte helt håller med.

Hur som helst, det finns faktiskt ett fall där polis skjutit en knivbeväpnad ung man till döds som är intressant att jämföra med. Det jag tänker på är den uppenbarligen psyksjuke man som viftade med kniv mot polisen, men som samtidigt befann sig inne i sina föräldrars trädgård med ett staket och en stängd järngrind mellan honom och polisen. Polismannen sköt, den unge mannen dog. Polismannen friades helt då rätten ansåg att han skjutit i nödvärn, trots ett avstånd på ett antal meter och som sagt staket och stängd järngrind som hinder emellan. Som jämförelse är det fallet faktiskt mycket intressant.

Jag skulle även påstå att polisen är utbildad i att hantera situationer med beväpnade och hotfulla människor som attackerar vid t.ex. ingripanden.
Tycker för övrigt att en jämförelse mellan privatperson i denna situation och polis under ingripande haltar på väldigt många plan.
Skulle man jämföra med exakt samma situation men givet att husägaren är en polis istället men i övrigt lika så vill jag påstå att den största skillnaden är att polisen med sin utbildning har ett annat utgångsläge att hantera situationen. Med skjutvapen till hands vill jag påstå att ingen skulle behövt dö.
Men att kräva detta utav en privatperson utan utbildning och sannolikt utan erfarenhet från hotande och livshotande situationer på det sättet, det tycker jag är att sakna förståelse för problematiken.
Som jag tagit upp tidigare kan jag tycka att man i sådant fall åtminstone får begränsa sig till att döma till dråp för den sist skjutna medan den först skjutna måste falla under nödvärn/nödvärnsexcess.

Här fanns det en grind emellan hotande individ och polisen som sköt. Och avståndet synes längre än fallet i Vallåkra.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/at...ihjal-22-aring


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10886132.ab


Polisen siktade dock mot benet och kulan rikoschetterade i grinden och slog in i magen på den som hotade.
Oavsett vad, Hovrätten menar att polisen brukade vapnet som nödvärnsvåld.

Det finns några användbara paralleller till Vallåkrafallet.

Det var inte det anmärkningsvärda. Hovrätten kom ju fram till att det rådde fängelseförbud. Det anmärkningsvärda var att han fälldes för dråp och grov misshandel, men inte dömdes till något som helst straff eller annan påföljd. Det enda domen åsamkade honom var skadestånd. Vad jag vet är Rödebypappan den ende som har fällts för dråp i Sverige utan att dömas till någon som helst påföljd.

Skjutit för tidigt/inte varnat före skott. Domstolarnas jidder om varningsskott är trams i situationen, men om KG hade gapat Jag har ett laddat vapen! Ett steg närmre och jag blåser huvena av er! innan han sköt hade saken kunnat vara annorlunda.

Det var ett fall där jag är övertygad om att en domstol aldrig hade dömt för nödvärn om den tilltalade hade varit civilperson, trots att nödvärnsreglerna ska vara desamma för poliser och civilister. Under alla förhållanden var det en bedrövlig polisinsats, där en uppstissad "tuppkyckling" tog över det reella insatsansvaret från sitt befäl, och befälet lät det ske.

Det var i alla fall vad försvaret hävdade, ja. Jag vet inte hurpass noga det kunde fastslås.

Exakt det fallet jag hade i åtanke, och har hänvisat till i argumentation tidigare. Det finns uppenbara likheter faktiskt, ur ett juridiskt perspektiv alltså. Givetvis är de båda fallen inte analoga (för att förekomma invändningar som inte tillför något principiellt), men har man förståelse hur rättsprinciper är tänkta att fungera är det uppenbart att man i praktiken tillämpar nödvärnsrätten olika beroende på om det gäller poliser eller civilpersoner.