Vilken film såg du senast?

http://www.imdb.com/title/tt0100440/

The King's Whore (1990). Drama som utspelas i Piedmont, Italien, på 1600-talet, då Italien bestod av många små självständiga kungadömen. Ska ha viss verklighetsbakgrund. Detta är något slags internationell produktion, de flesta personerna involverade i den är italienare eller fransmän. Mitt i allt detta har Timothy Dalton av någon outgrundlig anledning den manliga huvudrollen som kungen av Piedmont. (???)

Kungen drabbas av en stor passion för en ung, gift kvinna vid hovet. Kvinnan älskar sin man och vill inte bli kungens älskarinna, men kungen och hela hans hov - ja till och med prästen och drottningen! - pressar henne till att bli det. När slutligen t.o.m. hennes man säger att hon ska gå till kungen för att det är deras plikt som undersåtar att tjäna kungen, så går hon. Men hon gör det klart att hon inte älskar honom.

Jag hade hoppats att det här skulle vara en romantisk film, men inte ens urtjusige Timothy Dalton kan göra det här romantiskt - även om det finns ett par fina scener som skulle ha varit väldigt romantiska i något annat sammanhang. Men inte här, när den unga kvinnan praktiskt taget hålls fången som kärleksslav till kungen. Även om hon med tiden utvecklar något slags känslor för honom, så går det inte att se något fint i detta med tanke på hur det började.

Dessutom är hela filmen rörig, ryckig och liksom oprofessionellt gjord, på ett sätt som många sydeuropeiska filmer är. Eller kanske beror det på att vi här i Norden är så inkörda på det amerikanska sättet att berätta en historia. Hur eller hur, det fattas förklaringar till vissa skeenden, och slutet är bara obehagligt och konstigt.

Jag undrar varför Dalton lånade ut sig till det här - han var ju jättepopulär då efter Mr Rochester och James Bond, och borde ha kunnat välja och vraka bland rollerna..? Jag är glad att jag inte såg den här filmen när jag var ung och beundrade honom jättemycket!

Ett plus dock för att de har fångat tidsandan väldigt bra med dräkterna, perukerna, maskerna, häst-och-vagnekipagen, balscenerna, falkeneringen etc. etc.. Så i stället för en 2:a sätter jag:

3/10

http://www.imdb.com/title/tt1234548/?ref_=nv_sr_1

The men who stare at goats. Mer konstig än rolig tyckte jag. Den fick 6,2 på IMDB och det var väl ungefär vad den var värd.

Köpmannen i Venedig (2004)

Jag är ju så korkad så jag fattade inte att det här var en Shakespearepjäs förrän jag började titta. Kände igen titeln någonstans ifrån men kunde inte placera den. Nåja, Al Pacino är juden som får låna ut pengar mot ränta i 1500-talets Venedig när det är förbjudet för de kristna att tjäna pengar på sådant. Men denna gång kräver han att istället för att ta ut ränta få skära ut en skålpund kött från låntagarens kropp om lånet inte återbetalas i tid. Dessutom blir han extra bitter och hatisk när hans dotter rymmer med en kristen man och tar med sig hans förmögenhet. Detta är sammanflätat med en mer lättsam kärlekshistoria.

Det har sina stunder men jag har svårt för det teatrala och att tala i vers. Ganska snyggt och roligt med kostymfilm och historiska miljöer, men tyvärr tycker jag det utnyttjas alldeles för lite. Jag är mycket för det visuella i filmer och hade gärna sett bättre cinematografi som låtit mig njuta lite mer av Venedig som plats.

Själva twisten eller upplösningen eller vad man ska säga på slutet var rätt fånig. Skulle kunnat passa in i en buskis av Stefan och Krister (förutom att dom nog aldrig hade haft med hotet om ett nära förestående karvande med kniv i en människokropp). Så tycker i alla fall jag och räknar med att få skit från Shakespearefans. Men jag säger som jag sa när jag försökte läsa Kerouacs ordbajseri eller njuta av Citizen Kane: bara för att något är gammalt, historiskt viktigt och nyskapande för sin tid betyder inte det att det håller med dagens ögon mätt. En del saker håller än idag och en del gör det inte. Och just den här Shakespearepjäsen har i alla fall inte åldrats väl vad mig anbelangar.


Escape from Tomorrow (2013)

En film jag varit nyfiken på mest på grund av själva inspelningen som ska ha skett i smyg på Disneyland utan Disneys tillåtelse. Hur det är med den saken vet jag inte eftersom det är tillräckligt många Musse Pigg i filmen för att motivera de rejäla stämningar som brukar följa när någon anses plagiera den enorma kassako som skapades av den store antisemiten. Och det verkar vad jag märker inte ha skett? Filmen jag såg var en på loppis inköpt svenskutgiven DVD så att....

I alla fall är det någon form av försök till surrealism. En familj på semester på Disneyland. Pappan fjompar omkring för några alldeles för unga tonårstjejer som han verkar tycka mer intressanta än den egna familjen. Det pågår något mörkt och otäckt bakom kulisserna i lyckoriket som ter sig mer psykotiskt än mysigt och roligt. Dröm och verklighet blandas ihop.

I grunden en ganska bra idé. Eller snarare: många bra idéer. Och det är det som är problemet. Det slängs ut en massa utkast till substans men inget följs upp ordentligt, utan det mesta av mysterierna och intrigerna som presenteras rinner ut i sanden för att ersättas av en ny idé. Och efter att ha sett filmen sitter jag och tänker att här fanns material till minst fem olika filmer på temat "mörker i Disneyland" som alla hade varit bra och intressanta. Men allt slarvades ihop till en soppa.

Lite småkul ändå här och där, men inget jag direkt kan rekommendera. Texten på DVD-omslaget om att David Lynch skulle vara stolt trodde jag inte ett skit på redan innan, men jag trodde ändå att om New Yorker kläckt ur sig det där i en recension skulle det ändå varit lite bättre än så här.

Vargtimmen (1968)

Min tredje Bergman och jag har svårt att bli helt övertygad än. Jag tycker att det är jävligt kul att Vargtimmen finns, för det är en så otroligt osvensk film och jag önskar att fler filmer som detta gjordes i Sverige nu. Filmens första 40 minuter tycker jag däremot inte är särskilt intressant och jag stör mig mest bara Liv Ullmans "svorska", vet inte om det är meningen att hon skall bryta och slänga in lite norska ord här och var, men enligt mig så är det fult och irriterande när det möter Von Sydows klara svenska i dialogerna. Sista 30 är däremot helt fantastiska och det är en jobbig stämning som trycker hela vägen i mål, några riktigt läskiga scener enligt mig och den där Bergman-ångesten går in på bara kroppen. Vargtimmen tror jag kan höjas efter en omtitt av mig men nu blev jag inte helt förälskad (förutom slutet!) och Såsom i en spegel är fortfarande min favorit av Bergman.

Såg Vargtimmen på Cmore Film.

Betyg: 3/5

Apocalypse Now (Coppola, 1979)

Ah, det blir fan ta mig knappt bättre än så här. Den här gången blev det Redux (för typ tredje gången), och nog är det den bästa versionen alltid. Känner mig inte manad att skriva något längre om den, men citerar mig själv från Letterboxd i alla fall:


10/10

SSF: Allied (2016) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Under ett uppdrag i Casablanca 1942 faller två spioner för varandra, han är en engelsk officer och hon medlem i franska motståndsrörelsen. Efter avslutat uppdrag följer hon med honom till England och de gifter sig - livet är idylliskt. Men så, en dag mottager han information om att hans "franska" fru i själva verket kan vara en spion och jobba för nazisterna.

Två av mina favoritskådespelare i en andra världskriget-historia, vilket grundrecept för en fantastisk film! Men inte då, sån tur ska jag inte ha. Det här är en film som aldrig tar fart utan känns medioker hela vägen. Snygga miljöer, spännande inledning och eftersom den är Oscarnominerad för bästa kostym får vi väl nämna det också, trots att det inte direkt är kläderna jag fokuserar på när jag ser film.

Det den misslyckas kapitalt med är att skapa en nerv mellan Marion Cotillard och Brad Pitt. Och filmen bygger ju på att det ska vara en spänning mellan de två, att de inte riktigt vet om partnern jag lever med är min stora kärlek eller en dödsfiende. Den sprakande kemin mellan Cotillard och Pitt finns inte där, och det beror dels på manuset som inte ger dem spännande scener och dels på - här kommer den stora elefanten i rummet - Brad Pitt. Han levererar en slätstruken och blek insats och sänker stora delar av filmen ärligt talat. Marion Cotillard är suverän, hon försöker verkligen, men Brad Pitt matchar henne aldrig. Har han inte gått ner sig väldigt på senare år? Det är kanske svårt att hålla uppe intensiteten han hade på 90-talet, men han blandar och ger nuförtiden, går väldigt mycket på rutin.

Den får godkänt trots allt för det är en suverän inledning och det är på en stabil nivå hela tiden - Robert Zemeckis gör inga direkt dåliga filmer. Den har ett par välgjorda actionscener och det är hyfsat intressant att se Londons perspektiv när de bombades som värst, hur vardagen var för dess invånare. Men en bra film kan jag inte kalla den. Det finns 100 filmer som gör krigsromantik bättre och 100 mer spännande spionfilmer.

Svagt manus, ojämnt och en frånvarande filmstjärna av två. Det här är en kärlekshistoria som inte framkallar några större känslor.

Mike and Dave Need Wedding Dates (Szymanski, 2016)

wow, det här var ju en alldeles exceptionellt svindålig skitfilm som aldrig borde ha sett dagens ljus, fy och blä och usch...

1/10

http://www.imdb.com/title/tt0044521/

Crow Hollow (1952). Gotisk thriller på det vanliga temat: en ung kvinna (ofta ensam och fattig) möter rik, tjusig man (här är det en blond, snygg och dedikerad läkare), som efter en whirlwind romance tar med henne till sitt ancestral home. Där är stämningen tryckt, konstiga olyckor händer, och den unga bruden misstänker att någon inte vill ha henne där. Och - vem kan hon egentligen lita på..?

I denna film delar det nygifta paret hus med makens tre fnoskiga ogifta fastrar, samt en vacker ung kvinna som arbetar som något slags husa/sällskapsdam, men har en mycket friare ställning än tjänstefolk brukar ha. Dessutom finns det giftspindlar, giftsvampar, kråkor...

Inte så pjåkigt, främst tack vare skådespelarna. Jag gillar att de båda huvudrollsinnehavarna är så snygga förutom att de spelar bra - ja, jag vet att jag är ytlig, men det är fint att ha något vackert att titta på! Det blir dock aldrig den där riktigt mysrysiga stämningen som det "ska" vara i sådana här historier. Inte heller följdes alla ledtrådar upp - man fick bara huvudsvaret, men inte svaret på alla de andra frågorna. T.ex.:


6/10

SSF: Elle (2016) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Paul Verhoeven är tillbaka med ännu en psykologisk erotisk thriller, denna gång utforskar han provocerande nog våldtäkter. Michèle Leblanc, en äldre kvinna med en traumatisk barndom som nu är chef över en framgångsrik spelstudio, blir i filmens inledning överfallen och våldtagen av en inkräktare. Hennes reaktion är inte den vanliga dock. Hon anmäler inte utan istället ger hon sig ut på jakt för att hitta förövaren. En farlig lek tar vid, en lek som hon hela tiden riskerar att fullkomligt tappa kontrollen över.

Ingen lätt huvudroll som ni hör men är det någon som klarar av den sexuellt utmanande och provocerande rollen så är det Isabelle Huppert - hon har ju till exempel spelat incestmamma i Ma mère (2004) tidigare. Välförtjänt Oscarnominerad, hon är suverän. Det är underhållande att följa Michèle Leblanc när hon försöker nysta upp vilken hennes förövare är samtidigt som hon jonglerar tusen saker i livet - stressen över ett spel som ska färdigställas, en son vars flickvän snart ska föda hennes barnbarn och hennes komplicerade relation till flertalet män. Utan Huppert hade det säkerligen varit mycket mindre intressant, men handlingen är ändå solid.

Ibland blir det väl osannolikt dock och karaktärer som agerar på ett för konstigt sätt. Det hade varit mer chockerande om det känts mer vardagligt och äkta, vi har helt enkelt störda människor som inte har så mycket djup förutom huvudrollen och då tappas chockfaktorn lite. Den hade kunnat kapa bort några karaktärer och haft en mer fokuserad story. Kanske utforskat Michèle's traumatiska barndom lite mer som förklaring till hennes beteende istället för ett par andra onödiga sidohandlingar.

Men den är inte hela tiden nattsvart utan har sina komiska stunder vilket skänker dynamik och håller intresset uppe. Man undrar lite vad fan man sett efteråt, vilket alltid är uppfriskande. Det är beundransvärt att Paul Verhoeven vid nästan 80-års ålder fortfarande struntar i "regler" utan istället går in och gör vad han känner för. Han har flertalet bättre på sin meritlista, men Elle är en oförglömlig upplevelse. Mycket tack vare stålfarmorn Isabelle Huppert.

Howard the Duck / Ingen plockar Howard (1986): http://www.imdb.com/title/tt0091225/?ref_=nv_sr_1

Charmfaktorn är hög igenom hela filmen. Musiken är underbar med sin mix mellan glad 80-tals rock, jazz och synthar. Skådespeleriet är ofta löjligt, men med glimten i ögat.

Handlingen spårar ut som utav bara helvete, men olikt andra filmer under samma premisser så fungerar humorn för det mesta och charmen kvarstår.

Förväntningarna på denna var låga, men efteråt mår jag lika bra som jag alltid gör av en 80-tals film. Introscenen är både mysig och minst sagt överraskande. Slutscenen är ett lyckopiller.

Betyget på IMDB är 4,6 dvs. kalkon, men jag håller faktiskt inte med. Kanske om man tittar på vissa delar av skådespeleriet och handlingen, men hur kan man överhuvudtaget ta filmen seriöst när det handlar om en talande anka??

Lea Thompson var kanske inte världens bästa skådespelerska här, men vissa saker gör hon verkligen bra. "Sexscenen" är genuint kul och charmig. Även om handlingen spårar ut tycker jag dom fångar många detaljer längs vägen som väger upp för mycket.

Filmen för mig hamnar i samma kategori som Ghostbusters, Gremlings, Back to the Future och andra barnvänliga 80-tals rullar om överdrivna saker.

Betyg? Stark 3 / 5

Den filmen är en favorit. Det är även en av filmrecensenten Kermodes favoriter. Den har fått mycket skit genom åren. Men varför? Den är charmig rakt igenom. Blir nog att se om den i dag.

Ingen aning. Filmen har ganska många likheter med Ghostbusters som en idag hyllas som en klassiker. Jag såg Ghostbusters för något år sedan och skillnaderna är knappast stora om man tittar på handlingen, effekterna osv.