När de gamla favoritjeansen börjar hänga runt rumpan

så känns det vara läge med en dagsfärsk bild, ty det har aldrig hänt förut. Dessvärre så innebär det ju att rumpan blir mindre
http://i1304.photobucket.com/albums/s530/WaS-Toy/Traning/170227_zpsqe2guln2.jpg
Magen är ingen större skillnad på, vilket inte gör mig så mycket. Just nu stör jag mig mest på att svanken gör att magen putar ut så den ser större ut, även fast omfånget krympt och håller jag istället in svanken så ser rumpan lite väl freaky ut, så av två onda ting liksom.
Försöker träna upp ländryggen igen, då den tappat en del styrka även den och därmed hållning, men det är ju inte så enkelt när den -ur träningssynpunkt- värsta skadan sitter just långt ner i ländryggen
Går alltså med myrsteg framåt formmässigt. Framförallt med ryggen då, men jag känner mig rätt nöjd ändå faktiskt med tanke på förutsättningarna jag har. Tränar ju med långsiktiga mål, helt för min egen skull, för att jag ska slippa värk i första hand och om hullet på köpet blir mindre så är det bonus
Svackan jag varit nere i rent allmänt känns som den är på väg att gå över, vilket känns bra. Det går åt rätt håll med myrsteg även där, fast som jag skrivit innan, en träningskompis hade varit skoj att ha ibland
Men vem vet, kanske det finns nån sån som jag bara inte hittat åt än?