Citat:
Ursprungligen postat av
tymme
Självklart får man ha haft affärer. Den intressanta frågan är om affärerna man har eller har haft är en belastning för en president och kanske även om kongressen anser att affärerna i sig eller hur man eventuellt ljugit om dem kan betraktas som "high crime or misdemeanor".
Beror tydligen på vem det handlar om. Tillerson angreps för att varit oljehövding. I USA har man alltid lyft frågorna oavsett vilken politiker det handlat om. Den svenska rapporteringen av den amerikanska rapporteringen har varit tendentiös och partisk.
Ta Saudi vars medborgare flög in i Twin Towers och skulle kunna anses vara roten till det onda genom att sprida våldsamma islamistiska idéer. USA gick på Irak istället och i Sverige tog vi tacksamt emot fler flyktingar därifrån än vad invaderande USA gjorde. Hade det med affärer att göra eller ideologi/religion? Affärer så klart.
Även Obama besökte Saudi och det hördes inte några starkare fördömanden, lite knorr bara, från amerikansk media. Obamas USA hade dessutom stramat åt visumreglerna för de 7 länderna som Trump nu har med på sin lista. Igen kritik i Sverige.
Det finns likheter mellan exvis Obama och Trump.
1. Obama krävde att NATO-länder ska rusta upp. Samma sak gör Trump. Att NATO rustar innebär klirr i kassan hos de amerikanska vapenleverantörerna och hjälper till i den amerikanska ekonomin.
2. Obama ville satsa på infrastruktur men fick inte för republikanerna. Nu vill Trump göra det som även IMF anser är bra. Kan inte se någon större skillnad där än att Trump verkar vara bättre på att pruta på olika projekt.
3. Obama verkade vara motvillig i att utöka USAs engagemang i Mellanöstern men övertalades antagligen av Hillary och McCain att angripa Libyen. Trump är inte heller alltför intresserad av att bli dragen djupare in i Mellanösternkonflikten men verkar tro att om USA ska göra något där så ska det ske med buller och bång.
Oense är de om Iran, Ryssland, delvis Israel, risken för WWIII, frihandel i viss mån, aborter.
Republikanerna verkade vara immuna mot bilder på gråtande barn och huckletanter under valkampanjen och menade att majoriteten av flyktingar är unga grabbar som ger sig i väg av äventyrslusta eller deserterar från armén. Svensk media var undfallande och ställde inga krav på USA att de ska ta emot flyktingströmma som USAs eget agerande skapat.
Obama såg till som sista åtgärder att släppa in flyktingar under 2017 då han inte längre skulle vara ansvarig. Det försökte Trump stoppa med sin muslim ban.
Obama representerade den vältaliga, akademiska amerikanska traditionen. Trump är en säljare med typiska amerikanska överdrifter och svepande formuleringar. Har ni väl sett i alla reality serier därifrån. Även Oprah ligger närmare Trump än Obama i sina uttryck. Amrisar är vana medan våra medier förfasar. Amrisar har även varit med om mediekampanjer som lett till katastrofer som Irak och Libyen. De flesta tar rapporteringen med stora skopor salt.
Jag litar inte ett dugg på svensk media vad gäller rapporteringen och analyser om USA. Bättre att följa amerikansk media så får man bättre underlag för sin egen analys. Och hålla i minnet att politiseringen av de amerikanska institutionerna har pågått i decennier. Tur att man då har näringslivet i andra vågskålen för att hålla någon sorts balans.