Den stora tråden om Black Sabbath

Black Sabbath utan Ozzy är inte Sabbath, vare sig man gillar det eller inte. Redan med Heaven & Hell hade man tagit ett stort kliv bort från det tidiga materialet, både riff-vis och framförallt textmässigt från Geezers sida.

Vi alla äro (på ett positivt sätt) olika

För en som var för ung på 70 men som höll 'hov' i replokaler under 80 kändes det som BS tidigare alster spelades (covererades) av högstadieamatörer.

Visst, det fanns så pass unga människor som var väldigt avancerade och duktiga, men den stora skaran som bara ville vara med körde dessa enkla tunga riff om och om igen.

Men något hände i.o.m.(i) Dio, det började blixtra och spraka om låtarna, och ingen kan väl förneka att RJD är en mycket superb frontfigur.

Men jag har stor respekt för det BS åstadkom, för det är nästan oändligt svårt att vara först men nästan vänsterhanden att vara en sen tvåa.

BTW, Paranoid har ett killer intro, sjukt bra men oftast är jag nöjd efter typ 30 sekunder.

Det där var nästan värt en smäll. Alla 5 första skivorna med Ozzy kan mycket väl vara de 5 bästa skivorna i världen som släppts i rad. Sen kom Sabotage, också den en stark skiva även om de hade kunnat skrota 2-3 av låtarna. Och i och med Technical Ecstacy släppte man låten "Dirty Women" som är en av de bästa låtarna nånsin, men också, sorgligt nog, en av de mest underskattade.
Men, sen blev det skit. Det håller jag med om.

Med tanke på din stora kärlek för prog så hade jag nog gissat att du hade valt Sabbath Bloody Sabbath, det mest konstnärliga verk de nånsin gjorde.

I detta fall handlar det nog mer om kärleken till Rainbow och Dio som sångare.

Sitter här och lyssnar på Paranoid på vinyl skiva. Så bra album alltså!

Bara jag som gillar både Ozzy Osbourne och Ronnie James Dio i Black Sabbath?

Dagens Black Sabbath - A National Acrobat

Nej då, jag diggar båda. Falling Off the Edge of the World, The Sign of the Southern Cross och Heaven and Hell bl. a. är enastående låtar med Dio bakom micken. Det mesta med Ozzy låter bra i mina öron.

Tycker även att Glenn Hughes gjorde det jäkligt bra på Seventh Star (1986). I och för sig en soloplatta av Iommi i realiteten men släppt under namnet Black Sabbath efter påtryckningar/övertalning från Warner Bros. och Don Arden. Känns säkert lite väl kommersiell 80-tals-hårdrock för en del men jag tycker det finns en del vettigt där, särskilt titelspåret (som för övrigt bör lyssnas på ihop med “introt” Sphinx (The Guardian).

Nej, jag uppskattar också bägge 2 i bandet. Rainbow är mitt andra favoritband, och jag blev så glad när jag fick veta att Dio hade gått över till mitt absoluta favoritband efter att han tackat för sig i Rainbow. Med Black Sabbath skapade han guldskivan Heaven and Hell, som är en av världens bästa skivor nånsin! Men man måste dock inse att Sabbath inte var sig likt längre. Riffen låter inte som Sabbath-riff, sångmelodierna har ändrats helt, till exempel i låten Neon Knights - skulle man kunna tänka sig Ozzy bakom micken i den låten? Nej. Inte ens temat på låtarna var detsamma längre. Kort sagt, det kändes som ett helt nytt band.
Mob Rules var också bra, men har inte fastnat för den så mycket. Dehumanizer gillade jag också, men har inte lyssnat på den på flera år nu så vet inte riktigt hur den sitter idag. Det får bli kvällens lyssning!
Heaven and Hell är dock ett album som jag alltid kommer återvända till. Det är bara bra låtar på det albumet.

Efter Dio-eran, då Tony Iommi började bli den enda kvarstående originalmedlemmen, så blev det bara ointressant. Under Tony Martin-eran lät de som vilket band som helst. Allt som gjorde de tidigare Sabbath skivorna minnesvärda hade nu skrotats helt. T.ex låten The Shining från albumet The Eternal Idol, skulle man kunna tro att det är samma band som gjorde låtarna Iron Man, NIB eller Sweet Leaf?

Kort sagt, Ozzy-eran kommer alltid vara det "riktiga" Black Sabbath. Dio var en bra ersättare, men efter hans tid borde de ha lagt ner.

Ozzy

Faktiskt så har jag försökt att lyssna igenom den skivan.
Men det går inte så bra måste jag erkänna.
Jag har lite svårt för den skivan

47 år idag sedan debuten släpptes. Det skall firas med lite svarvande.

Kommer att tänka på att man borde fan besöka kvarnen i Mapledurham nån gång medan man lever.

Okej, jag ska ge Sabbath en ordentlig chans den här veckan. Börjar väl med första och arbetar mig framåt. Men finns det några skivor man bör undvika eller skjuta till framtiden?