Citat:
Anledningen till att så många svenskar identifierar sig som "feminister" beror på att de konstant blir itutade lögnen som lyder "är du för lika rättigheter för män och kvinnor äe du feminist!" från alla samhällets håll och kanter. I och med att de flesta köper denna förljugna definition och monopoliserade kapning av begreppet (lika rättigheter) ser statistiken ut som den gör. Vidare blir också många som ser sig som icke-feminister rädda att hamna utanför och väljer därför att kalla sig för feminist ändå.
Jag tror inte att 50% av svenskarna på riktigt identifierar sig som feminister, utan det är som sagt bara ett sätt att säkra sin överlevnad i det Stalinistiska debattklimat vi lyder under Rätta dig efter ledet eller dö. Typ.
Nedan följer ett väldigt förenklat socialantropologiskt perspektiv på fenomenet;
Teori
Althusser menade att samhällets olika institutioner "instiftar" och "skapar" "!verkligheten" åt sin befolkning. Det är institutioner som exempelvis parlament, media och skola som bestämmer vilka verklighetstolkningar subjektet kan/får göra. Foucault spinner vidare på idén och menar att subjektet enbart kan välja mellan ett fåtal etiketter när han/hon ska definiera sig själv och vilka/vilken etikett som är möjlig i vilket sammanhang avgörs av de normer och den självuppfattning som samhällets institutioner tvångsmatar oss med.
Empiri/Observation
Dagens Sverige är ett samhälle där institutionerna har bestämt att ”feminist=god” och att ”är du för lika rättigheter för män och kvinnor är du en feminist, inte svårare än så!” (finns fler exempel, men vi nöjer oss här).
Subjektet kan därför enbart positionera sig utefter dessa konstruerade, institutionella sanningar. Vill hon/han vara god måste hon/han positionera sig som feminist. Står hon/han för lika rättigheter för båda könen gäller detsamma. Den enda möjligheten den som vill uppfattas som en dräglig samhällsmedborgare och människa ges är att positionera sig som feminist och då är det klart att statistiken visar att 16000% av svenskarna är feminister.
Jag tror inte att 50% av svenskarna på riktigt identifierar sig som feminister, utan det är som sagt bara ett sätt att säkra sin överlevnad i det Stalinistiska debattklimat vi lyder under Rätta dig efter ledet eller dö. Typ.
Nedan följer ett väldigt förenklat socialantropologiskt perspektiv på fenomenet;
Teori
Althusser menade att samhällets olika institutioner "instiftar" och "skapar" "!verkligheten" åt sin befolkning. Det är institutioner som exempelvis parlament, media och skola som bestämmer vilka verklighetstolkningar subjektet kan/får göra. Foucault spinner vidare på idén och menar att subjektet enbart kan välja mellan ett fåtal etiketter när han/hon ska definiera sig själv och vilka/vilken etikett som är möjlig i vilket sammanhang avgörs av de normer och den självuppfattning som samhällets institutioner tvångsmatar oss med.
Empiri/Observation
Dagens Sverige är ett samhälle där institutionerna har bestämt att ”feminist=god” och att ”är du för lika rättigheter för män och kvinnor är du en feminist, inte svårare än så!” (finns fler exempel, men vi nöjer oss här).
Subjektet kan därför enbart positionera sig utefter dessa konstruerade, institutionella sanningar. Vill hon/han vara god måste hon/han positionera sig som feminist. Står hon/han för lika rättigheter för båda könen gäller detsamma. Den enda möjligheten den som vill uppfattas som en dräglig samhällsmedborgare och människa ges är att positionera sig som feminist och då är det klart att statistiken visar att 16000% av svenskarna är feminister.
Jag tror aldrig att jag sett mig som feminist däremot har jag alltid ansett att kvinnor och män ska behandlas lika så långt det är möjligt.
Din teori är mycket intressant och ger även en förklaring till varför vänstern är god och högern ond i dagens mediaklimat.
Säga vad man vill om Frankfurtskolan och marxistiska idéströmningar, men just denna är väldigt fin och verklighetstrogen trots sitt ursprung.