Citat:
Jo, det tangerar och jag återkommer i den tråden småningom.
Min uppfattning om ansvarsnationalismen är ännu inte helt färdig, så intill dess får vi nöja oss med en form av proto-definition.
Jag skulle säga att betydelsefulla komponenter är:
- Ett erkännande att det finns folkgrupper som är likvärdiga, men inte med likvärdiga till samma territorium eller där befintliga institutioner.
- Att nationen, dvs folkgemenskapen, är avgörande för att förstå det organiska samhällets framväxt och därmed de institutioner som vidmakthåller nationen.
- Att vidmakthållandet av den nationella gemenskapen kräver att i nationen ingående individer och grupper tar allehanda ansvar för denna gemenskap. Det innebär bl a att följa demokratiskt stiftade lagar, vara beredd att i mån av förmåga bidra till landets försvar, upprätthålla demokratin antingen som medborgare, vald politiker eller avlönad tjänsteman.
- Allmänt omfatta idén att nationen är värd att bevara och utveckla och att detta bör ske in i evigheten. Ansvarsnationalismen kan knappast ha ett bäst-före-datum.
- Tillämpa den miljöaktivistiska försiktighetsprincipen när det gäller att dra vård om det nationellt gemensamma. Att det skall vara så svårt att begripa att naturens bevarande och nationens inte är helt olika processer.
Ja, något sådant. Det behöver nog kompletteras och slipas i kanterna litet.
Men! Och detta är viktigt. Svensk massmedia har inte ägnat sig åt dessa frågor på detta sätt på många decennier. MSM har inte utgjort något nationellt kitt, utan istället ett lösningsmedel som starkt bidragit till gemenskapens upplösning. Inte minst om detta torde mediekriget stå framöver.
Min uppfattning om ansvarsnationalismen är ännu inte helt färdig, så intill dess får vi nöja oss med en form av proto-definition.
Jag skulle säga att betydelsefulla komponenter är:
- Ett erkännande att det finns folkgrupper som är likvärdiga, men inte med likvärdiga till samma territorium eller där befintliga institutioner.
- Att nationen, dvs folkgemenskapen, är avgörande för att förstå det organiska samhällets framväxt och därmed de institutioner som vidmakthåller nationen.
- Att vidmakthållandet av den nationella gemenskapen kräver att i nationen ingående individer och grupper tar allehanda ansvar för denna gemenskap. Det innebär bl a att följa demokratiskt stiftade lagar, vara beredd att i mån av förmåga bidra till landets försvar, upprätthålla demokratin antingen som medborgare, vald politiker eller avlönad tjänsteman.
- Allmänt omfatta idén att nationen är värd att bevara och utveckla och att detta bör ske in i evigheten. Ansvarsnationalismen kan knappast ha ett bäst-före-datum.
- Tillämpa den miljöaktivistiska försiktighetsprincipen när det gäller att dra vård om det nationellt gemensamma. Att det skall vara så svårt att begripa att naturens bevarande och nationens inte är helt olika processer.
Ja, något sådant. Det behöver nog kompletteras och slipas i kanterna litet.
Men! Och detta är viktigt. Svensk massmedia har inte ägnat sig åt dessa frågor på detta sätt på många decennier. MSM har inte utgjort något nationellt kitt, utan istället ett lösningsmedel som starkt bidragit till gemenskapens upplösning. Inte minst om detta torde mediekriget stå framöver.
Det låter ju verkligen inte som något som finns uttänkt eller formulerat inom media och därmed OT.
Däremot ser jag nationalistiska reflexer inom media, om man förstår nationalismen som den där lilla hammaren och media som det sprättande benet. Man kan inte undgå att märka en efterfrågan eller ett tomrum att möta och försöka fylla.
G-P sprattlar marknads- och batongliberalt och Aftonbladets reflex är en antiglobalistisk, populistisk Bernie-spasm. Låglönejobb respektive klasskamp som substitut för den äkta varan.
Den enda debattör som jag kan påminna mig ha torgfört vad jag vill benämna en äkta nationalism, med svenska folkets självklara rätt i centrum är Marika Formgren i hennes sista (?) text i G-P.
Först trodde jag du menade en slags "vi kan fixa't-nationalism", där det egentligen bara är medlet (att diskutera problemen och tänka praktiskt på hur den pågående förändringen kan administreras på svensk statsnivå), men inte målet (som fortfarande är mångkuturen, på en hanterbar nivå).
Denna koalition börjar ju bli rådande, mer politiskt än medialt.
