Citat:
Ursprungligen postat av
Sigmamedlem
För många har riktigt inte förstått hur problemlösning bör definieras. Matematikens struktur är väldigt begränsad i konvergenta tänkande. Detta är ett sätt att försöka diskutera och konstruera bättre metoder för att validera det som avsatt att mättas nämligen intelligens: förstå ideer, abstrakt tänkande, förstå språk, inse, avgöra och begripa problemlösning. Flera frågor jag konstruerat och mött kan man inte enbart tänka logiskt inom ramarna. Man måste vidja sin förmåga!!
Detta ses som att inse när sina kunskaper är användbara! i detta fall av matte-talet räcker det inte med tidiga, förvärvade kunskaper. Här handlar det om deduktivt sinne!
Jo, det räcker. Och det är verkligen att underskatta andras tankeförmåga att tro det vara en svår bedrift att uttolka vad det innebär att den beräknade tiden är överskriden redan under det första varvet.
En hastighet på 144 km/h (40 m/s i SI-enheter) under 3 minuter (180 s) ger oss sträckan 7200 m för ett varv och alltså sträckan 14 400 m totalt sett. Detta ger om vi löser ut tiden ur sambandet s = vt att vi (som redan sagts) måste färdas två varv på 2 minuter och 53 sekunder (52,8 s) om vi vill uppnå en medelhastighet på 300 km/h, vilket alltså är en fysikalisk omöjlighet då den tiden redan passerat. I vilket skede krävs något annat än formelstoppning utifrån högstadiekunskaper?
Om du hade satt din fot i en föreläsningssal hade du snart märkt att samtliga fysikstuderande mycket tidigt i sin skolningsprocess lär sig att uttolka sina beräkningar och att t.ex. inse varför man förkastar negativa lösningar på tiden vid en kastparabeluppgift. Att tolka den matematik man använder är inte något som är få förunnat utan en självklarhet för den breda allmänhet som någon gång kommit i kontakt med grundläggande studier inom naturvetenskapliga ämnen.