Ställ era random astronomifrågor

1. Säg att jag teleporteras till ytan på en neutronstjärna. Vad skulle hända rent "gravitionellt" om ni förstår vad jag menar? Skulle jag omgående implodera och bli till en hög med kött?

2. Jag hörde om en planet som oturligt nog hamnat i omloppsbana runt en pulsar. Tydligen vore det ingen idé att leta efter liv därpå eftersom strålningen omöjliggör liv. Men säg då att vi tar oss dit och upprättar en bas. Vi säger också att vi inte vet vad strålskydd är för något. Hur länge överlever man? Jag är knappast påläst men jag bara antar att man skulle få cancer och stendö ganska omgående? Eller finns det någon annan "strålsjuka" som gör processen kort? Hur kort?

Inte ens en hög med kött. Varje atom i din kropp skulle implodera ganska omgående och du skulle förvandlas till en tunn film med neutroner.


Planeten hamnade inte i omloppsbana runt en pulsar. Den föddes runt en massiv stjärna i spektralklass O5V, 20 ggr mer massiv än solen. Den brände upp sitt förråd med väte fort och blev en röd superjätte. Kort därefter exploderade den som en supernova och lämnade en neutronstjärna efter sig. Så den stackars planeten har haft en väldigt dåligt uppfostran. Men den har överlevt allt det där. Bara att ha en röd superjätte, som kan vara lika stor som Saturnus omloppsbana, som sol och överleva det kan bara betyda att denna planet måste vara väldigt långt ifrån den kvarvarande neutronstjärnan. Annars skulle den förgasats för länge sen. Den kan alltså vara ganska säker från neutronstjärnans/pulsarens strålning. Pulsarer skickar ut sina strålningsjets ur sina poler. Det är faktiskt svårt att förklara hur planeten skulle kunnat hamna i polär omloppsbana runt sin sol. Din planet är safe. Men kommer ha en yttemperatur nära absoluta nollpunkten...

Tackar för svar! Men om vi leker med tanken att planetjäveln vandrat inåt efter hand. Jag vet inte hur nära, men om vi säger att strålningen når X långt, så befinner sig planeten på ett avstånd av x/2, dvs "i mitten". Vad händer då?

En neutronstjärna kan ha en insamlingsskiva (heter det så på svenska? Accretion disk tänker jag iaf på) precis som ett svart hål. Iaf för svarta hål är det t o m en förutsättning för såna där jets du talar om.

Min fundering är om inte nedmalningen av insamlingsskivan även kan ge en del värme för den frusna planeten. Vad säger du?

Planetjäveln skulle inte må så bra... I en neutron stjärna är materian så komprimerad att dess magnetfält blir i storleksordningen miljarder gånger större än det ursprungsstjärnan genererade. Så på avståndet x/2 skulle planeten befinna sig i ett väldigt intensivt strålningsbälte med norrsken som skulle kräva väldigt stor solskyddsfaktor...

Insamlingsskiva låter fint, men det heter faktiskt ackretionsskiva på svenska.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ackretionsskiva

Hehe, jo. Hur mycket strålning kan en Pulsar skicka ut? Vad mäts det i, sievert? Vad jag försöker komma fram till är hur lång tid det tar innan man dör av strålningen. Googlar järnet men hittar inget. Har hittat att LD50 är ca 3,5 sievert (efter 60 dagar). 5 sieverts och du är död inom 14 dagar.

Random frågor....då kom jag på det här med tyngdlagen, som existerar här på jorden.
Men i rymden har vi inte hittat nån lösning på hur austronauterna slipper sväva fritt
inne i rymdfärjorna?

Eller har vi det?

I teorin är det löst. Centrifugalkraft! Eller centripetalkraft. Vad fan nu skillnaden är...Tänk dig en stor roterande munk (alltså en sådan man äter) inkorporerad i rymdfarkosten. Centripetal Motion - 2001 A Space Odyssey (Youtube)

Det borde generera en del värme i form av kollisioner med partiklar, visst. Hur mycket och hur svårt det vore att överleva på planeten är svårt att säga. Det beror på var den är. Min första tanke var att planeten måste ha bildats väldigt långt ifrån stjärnan för att ha överlevt dess olika faser men med en ackretionsskiva så vore det kanske möjligt att planeten bildats ur denna efter att stjärnan exploderat i en supernova. Då skulle den kunna bildats betydligt närmare neutronstjärnan och vara varmare. Sen finns det även ett massgränssnitt där en stjärna kan lämna efter sig en neutronstjärna utan att först ha exploderat som en supernova. Men den hade ändå genomlevt en röd superjättefas som planeten skulle behövt överleva på något sätt.

Med tanke på att vi kan känna av strålningen från en pulsar här på jorden även på ett avstånd av tusentals ljusår så är strålningsmängden enorm. Men den strålningen har sitt ursprung i de jets som neutronstjärnan skjuter ifrån sig från sina poler. De är inte sannolika att träffa en planet i dess omloppsbana. Hur man räknar på strålningen planeten skulle drabbas av i omloppsbana kräver matematik jag är osäker på tyvärr.

Om man utgår från att planeten bildats på ett avstånd (X) som motsvarar Saturnus för oss, för att överleva stjärnans alla faser, och sedan vandrat in till halva det avståndet så får man X/2 = 5 AU ungefär. Och om neutronstjärnan har ett magnetfält som vid sin yta är 10^15 x Jordens så får man via den omvända kvadratens lag ett magnetfält på 5 AU på 1,16*10^-9 Gauss. Jordens magnetfält är 560 miljoner ggr kraftigare än så. Och vi dör inte precis av det. Och dessutom får man värdet i Gauss som är en enhet för magnetiskt flöde och är inte strålning vi associerar med t.ex radioaktivitet. Istället blir magnetfältet farligt när det accelererar laddade partiklar runt sina fältlinjer likt hur Jordens magnetfält genererar Van Allen bältena. Men med ett så klent magnetfält så skulle neutronstjärnan inte generera särskilt mycket partikelstrålning på planeten. Och sedan finns problemet att neutronstjärnan, till skillnad från en levande stjärna, inte har någon solvind av laddade partiklar att accelerera över huvud taget. Så planeten kanske är safe ändå. Om jag räknat rätt. Jag är inte ens säker på att den omvända kvadratens lag är applicerbar här...

På långa avstånd är det faktiskt den omvända kubens lag som är applicerbar. Anledningen är, som jag förstått det, att det alltid är (minst) en dipol som är källan till magnetfältet, och vid långa avstånd från källan cancelleras (hittar fan inget bättre svenskt ord för det) 'effekten från varje pol', vilket ger ett 1/r^3-uttryck.