Abort-vägran gjorde att kvinna fick inte jobbet som barnmorska - stämmer Landstinget

Vilka preferenser ska arbetsgivaren ta hänsyn till vid schemaläggning? Jag vill inte hantera gubbar för de är så tjuriga, gamla tanter för att de är så gnälliga, homosexuella för att de är för fjolliga, barn för att de är för stökiga, inga judar för.... inga muslimer för... inga religösa för... Blir många prefersenser att ta hänsyn till.... Kanske lite svårt för en mindre arbetsgivare som i detta fallet.

Du skriver om möjlighet finns, arbetsgivaren sa ganska tydligt att möjligheten inte fanns, genom att avbryta anställningen.

Sedan, kan en ju lite så där fundera hur det skulle fungera kollegialt i arbetsgruppen. Å ena sidan har du en som tycker att någon annans jobb är att klassa som mord. Vilka trevliga fikastunder det blir.

För offentligt anställda, utgår inga undantag för religion, punkt. Vill du ha undantag för din religion eller livåskådning, finns det gott om privata alternativ att välja, eller välja ett annat yrke som du passar bättre för.

Jag har snarare bevisat att religion inte har något att göra utanför hemmet till skillnad från ditt känslomässiga ställningstagande. Fokusera på helheten som sagt och försök förstå att det finns alldeles för många anledningar till att förslaget inte har klubbats i SVERIGE.

Preferenserna du nämner har inget med saken att göra. Etiska dilemman som handlar om frågor om liv och död ligger på ett mycket djupare plan än om man på ett generellt plan tycker att gubbar är gnälliga och jobbiga att ha att göra med. Jag tror helt enkelt inte på att om lagen ändrades så att en handfull fick samvetsfrihet så skulle många människor på arbetsplatsen börja tramsa om att de vill ha samvetsfrihet för ditten och datten. De flesta klarar även av att göra skillnad på åsikt och person så fikastunderna skulle nog inte bli lidande. Vi har en brist på barnmorskor i Sverige. Detta är nog ett större hot mot patientsäkerheten (idag) än att en handfull barnmorskor får samvetsfrihet (i teorin) från att utföra en syssla som inte är den primära delen av yrket.

Men du menar alltså att religiösa människor antingen får välja mellan att stänga av och sätta på sina trosuppfattningar utifrån om dom är på jobbet eller inte? Eller så får de inte jobba inom stat, kommun eller landsting för så säger lagen? Lagen säger inte att alla anställda på en avdelning MÅSTE jobba med alla verksamheter på avdelningen.

Jo de har med saken att göra, för öppnar du dörren för en sak, kommer det bli en glidande skala hela vägen. För religonen kan göras till verktyg för många saker, beroende på hur du väljer att tolka den. Den kan tolkas som att användas emot homosexuella, mörkhyade, någon ur en annan religon m.m. t.ex. Var tar det stopp, om du öppnar en dörr?

Nej, det är väl ganska tydligt att det finns gott om människor som inte klarar av att skilja på åsikt och person, även i mer ytliga frågor än etik och moral som innehåller frågor om liv och död.

Ja, om du tar ett arbete i det offentliga, binder du dig att följa de etiska riktlinjer som den offentliga arbetsgivaren har bestämt. Det innebär exempelvis att du inte får göra skillnad på människor utifrån dina egna preferenser t.ex. Inte ens om din religon säger dig att homosexuallitet är en styggelse, eller att abort är mord. Sedan är det så klart, att jobbar du som handläggare på passpolisen, är det inte en jävel som bryr sig om du tycker abort är mord, eftersom att du inte jobbar med de frågorna eller ens kommer att komma i närheten av de frågorna. Så länge du inte frågar de som ansöker om pass om de genomfört en abort och neker dem ett pass utifrån det. Men det förstår nog till och med du...

Nej, alla på en avdelning måste inte jobba med alla saker, men principen att det är arbetsgivaren som bestämmer vem som jobbar med vad, är väldigt tydlig. Att kunna planera för olika indivders viljor, fungerar kanske på större avdelningar, där det finns gott om barnmorskor att flytta runt. Men på mindre avdelningar/sjukhus där det är färre, blir det väldigt svårt att flytta runt individer baserat på deras preferenser i arbetsinnehåll. Och det var just det som arbetsgivaren i denna fråga, hävdade var omöjligt att tillmötesgå.

Var har du bevisat att religionen inte har något att göra utanför hemmet?

Samvetsfrihet har inte nödvändigtvis något att göra med religion. Du har inte mer rätt ju mer du attackerar religion.

Vilka anledningar finns det till att förslaget inte klubbats i Sverige?

Då får vi enas om att vi var oense. Då det kommer till det rättshaveristiska så kanske du har rätt. Jag vill gärna tro att folk inte skulle börja rättshaverera till höger och vänster för att vissa slipper arbetsuppgifter de inte vill eller orkar med av etiska skäl. Nu då jag tänker efter så har du nog rätt då det gäller de flesta.

Vi lever ju trots allt i ett land där barnmorskor som ser abort som ett problem hudflängs samtidigt som offentlig anställda som motarbetar utvisningsbeslut hyllas som hjältar. Användare på flashback jämför barnmorskors etiska situation med den på ett slakteri. Sverige är trots allt ett moraliskt moras där den som är normlös ses som intellektuell av de blinda. Så jag ger mig, vården skulle nog haverera. Så jag håller numera med majoriteten i tråden! Vi bör följa lagen och inte lyssna till varandras preferenser eller etiska reservationer. Speciellt inte om dessa reservationer grundar sig i personens egna religion eller etik.

Det offentliga bör bara anställas barnmorskor som inte ser några problem med att genomföra aborter. Det offentliga bör bara anställa poliser som inte ser några problem med att skjuta folk. Det offentliga bör bara anställas socialsekreterare som lever upp till lagens minimikrav för våldsutsatta. Det offentliga bör bara anställa lärare som inte klagar över att elever stressas sönder av det relativt nya betygssystemet. Gilla läget eller byt jobb!

Ingen jävel ska ställa sig frågan: Är detta rätt? Åtminstone inte om dårhuset på Helgeandsholmen har lagstiftat annorlunda. Lyd din arbetsgivares låtsasvärdegrund och håll käften! Det låter rimligt.

Jag tycker de borde få sparken med omedelbar verkan. De ska helt klart inte ha tjänsten de har blivit tillsatta. Fan skulle jag börja säga 'nej jag vill inte' på jobbet så skulle inte jag få vara kvar en dag

Om stödet för abortlagstiftningen har sådant stöd bland allmänheten så borde det inte finnas någon risk för att frivilliga till uppgiften skulle ta slut. Man skulle kunna ha särskilda abortjourer som sköter aborter.

Men eftersom man har tagit en hel yrkeskategori, barnmorskor, som gisslan så undrar jag om man är rädd för att intresset för aborteringsarbetet inte är så särdeles stort. Jag får intrycket att man tvångskopplat abortarbetet till barnmorskeyrket, för att låta den ärbarhet som barnmorskeyrket annars omhöljs med, uppväga och dölja det lite smutsiga abortarbetet. På så sätt blir abortens något smutsiga natur dold. Genom att aldrig låta abortens sanna (minimala) stöd komma i dager upprätthåller man en falsk villfarelse i samhället.

Europarådets resolution om samvetsklausuler i vården 2010 togs emot med skepsis i Sverige och riksdagen beslutade 2011 att inte införa samvetsklausuler. Beslutet grundades på hänsyn till patienters intressen, behov och säkerhet, då samvetsklausuler uppfattades som en risk för patienters tillgång till god vård, rätt till självbestämmande och integritet i vården. Sedan dess har Europeiska kommittén för sociala rättigheter avgjort ett så kallat kollektivt klagomål mot Sverige om avsaknad av samvetsklausuler i svensk abortlagstiftning 2013. Detta ärende avser den svenska barnmorska som beskrivits tidigare. Klagomålet avsåg bestämmelsen om rätten till skydd för hälsa i relation till diskrimineringsförbudet i Europarådets sociala stadga. Den klagande organisationen var Federation of Catholic Family Associations in Europe (FAFCE), som hävdade att Sverige inte uppfyllt sina åtaganden enligt artikel 11 i den sociala stadgan om skyddet för hälsa. Man hänvisade till en resolution av Europarådet, som uppmanat medlemsländer att införa nationella regler som ger vårdpersonal rätt att av samvetsskäl avstå från att medverka vid eller utföra abort; avsaknad av sådana regler innebär diskriminering av yrkesutövare som inte vill delta i sådana åtgärder av religiösa skäl. I klagomålet uttrycktes också oro över den höga abortfrekvensen bland unga kvinnor i Sverige, och åsikten att Sverige misslyckats med att begränsa antalet aborter – något som betecknades som en skyldighet när det gäller skydd för folkhälsan. Beslutet från Europeiska kommittén för sociala rättigheter uttryckte emellertid att artikel 11 inte innebär någon skyldighet för medlemsstater att införa samvetsklausuler i sin hälso- och sjukvårdslagstiftning.


Lägg känslorna åt sidan och fokusera på verkligheten.

Tycker hur som helst det är strongt att slåss för sina egna moraliska värderingar mot en arbetsgivare. Det blir ju lite som David mot Goliat. Dock så är det i dagens läge inte arbetstagarnas marknad, så man får räkna med att kämpa i rejäl motvind.

Man anser alltså att efterfrågan på aborter är större än frivilligheten att utföra dem. Det är den logiska och känslolösa verkligheten.
Känslorna står du och staten för. Ni vurmar för abortkundens känslor och försöker styra /kväva den utveckling som ni är rädda för att skulle bli verklighet för dem utan tvångslagstiftning.

Ja det låter korrekt. Marxism i dess renaste form. Hänvisa till lagar likasinnade har stiftat och sedan använda dessa lagar som argument för egen sak. Om någon inte håller med så har de bara känsloargument och om man själv råkar kalla kvinnor som inte håller med för "luder" så är man fortfarande en kvinnosakskämpe. Fullständigt logiskt.