Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Här är en uppenbart ordentlig och mogen tonåring som inte super, festar och röjer. Hon är med andra ord inte varken vild eller självdestruktiv utan lägger krut på skolan och sköter sig.
Det finns parallellt otaliga bilder och berättelser från Lisas vänner om fester - en glad tjej som givetvis inte är frihetsberövad och deprimerad. Det finns kortfilmer där man ser hennes livsglädje och humor som alla vänner gemensamt beskriver.
... Men lika fan tror en viss person att den sjuka teorin ska vinna mark via lögner, med störda amsagor om Lisa och hennes älskade mor och far.
Det kommer inte att ske eftersom alla har en förmåga att göra en helhetsbedömning av det som framkommit kring Lisa som person och det är ett bekräftat mord.
Lisa förtalas å det grövsta; att hon ville dö.
Därmed friställs NB allt det han åsamkat henne när han satte en snara runt halsen på henne och ströp henne till döds.
Den skräck hon kände innan påstår Xeniaonatopp aldrig funnits.
Dödsångesten fanns inte.
Den kränkning han utsatte henne för, den enorma rädslan har aldrig hänt.
Man gråter invärtes då man med inlevelse kan höra hennes rop på mamma och pappa - om det så bara är hennes tankar bakom all jävla silvertejp.
Att ens fantisera ihop nåt så empatistört vid bekräftat mord är en ren skam.
Lisas dokumenterade livsglädje försöker man alltså i sin oerhörda illvilja/ondska frånta henne
och istället utmåla henne som ett deprimerat och livstrött tonårsvrak.
Det är bland det mest jävliga jag har skådat på forumet och det är obegripligt att man
tillåter dessa ondskefulla tilltag att få fortsätta.
Det behöver tydligen påminnas om faktumet att det är åtalbart att kränka avlidna människor.
Ja, är man tonåring och inte gillar att vara ute och röja, supa, knarka och ligga runt, ja,
då måste man bestämt vara allvarligt deprimerad tycks det menas från somliga håll här.
Man måste tvunget vara som alla andra annars ringer varningsklockorna och det kan bli
hopp från en bro eller kvävningsdöden via en snara runt halsen.
Då är det nåt riktigt konstigt och bäst att konsultera skolpsykologen per omgående.
Ja, jag måste själv ha varit jävligt deprimerad och självmordsbenägen i tonåren för jag var
aldrig direkt tilltalad av att ränna på stökiga fester även om jag var inbjuden till dem allihop.
Tyckte det fanns roligare saker i livet än att supa sig redlös och ligga och spy och må urdåligt
länge och väl. Som att hålla på med fotboll och annan idrott, läsa böcker i en rasande mängd
och själv börja producera manus i tonåren.
Nog om mig nu.
Med Lisa var det nu på det viset att hon var social så det räckte och blev över och hade gott
om kompisar. Väninnor som hon umgicks mycket med och hade hur roligt som helst med.
Hon var oerhört omtyckt, har det vittnats om och hon var ett föredöme för de andra.
I vänkretsen har de kommit överens om att minnas Lisa som den goda, glada tjejen som man alltid skrattade tillsammans med och som de tyckte så mycket om. Nikki vill inte förknippa Lisa med vad som hände.
– Jag kommer så klart alltid att sörja, men jag vill inte att det ska påverka mig negativt. Jag vill att det ska göra att jag försöker bli den bästa människan jag kan bli. För det var det hon strävade efter, säger Nikki.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/...ki-om-saknaden
För att kunna KRÄNKA en mördad flicka på det sätt gjorts krävs det givetvis att man
saknar både det ena och andra. Det är långtifrån friskt.
Det är sedan inte sunt någonstans att kunna i två års tid försvara en fullständigt
överbevisad mördare som äcklet Nerijus.
De är flera här som verkligen borde ta och fundera på vad man egentligen håller på med.
Några lever tydligen i villfarelsen att mordet på Lisa Holm utspelat sig i fiktionens värld
och inte i den reella verkligheten att döma av hur vildsinta tankegångarna ter sig
när det ska till spekuleras kring vad som hänt.
Citat:
Den skräck hon kände innan påstår Xeniaonatopp aldrig funnits.
Dödsångesten fanns inte.
Den kränkning han utsatte henne för, den enorma rädslan har aldrig hänt.
Man gråter invärtes då man med inlevelse kan höra hennes rop på mamma och pappa - om det så bara är hennes tankar bakom all jävla silvertejp.
Att ens fantisera ihop nåt så empatistört vid bekräftat mord är en ren skam.
Det är så fruktansvärt det hon utsattes för så man ryser i hela kroppen när man tänker
på det hela. Men det förutsätter förstås att man är utrustad med lite inlevelseförmåga och
empati och tyvärr är inte alla det som vi har sett.
Till sist: Sluta upp med att kränka ett mordoffer och hennes anhöriga! Besinning, tack.