Om vi tittar på begreppet Tao eller Zen. En meditativ utveckling där man upplever universums grundtillstånd, alltså en "kontrollerare" av händelser, till exempel så som, djur, människor, gudar osv. Helt enkelt en medveten process som styr formandet av universum, se ögonen som biografer, där bilden placeras på en duk som egentligen inte existerar och därför är universums form beroende på denna enhetliga observation där vilja på gott och ont skapar både lidande och njutning baserat på hur skiljda dessa utvecklingar är från varandra.
Detta säger oss att det finns bara 1 medvetande, vi skapar våran värld genom att tro på den så som den utvecklas. Gudar är moraliska "kontrollerare" som vägleder denna kollektiva observation mot en omgivning där individer separeras från Gudstillstånd till människor, till djur där de kan leva som de vill. Vi är skaparna av allt. Vi är allt. Troende betyder skapare, läsaren (du) är Gud.
Att tro på materia som att inte ha med Gud att göra är att skapa materia och vara i dess omgivning utan Gudstillståndet, alltså separata själar i en självproducerad "Big Bang/Evolution".
Att tro på en Kristen Gud har gett oss kollektivet "Sverige" som omgivning, där medvetandet till och med kan observera och skapa sig själv.
Därför är människan Guds avbild.
Medvetandets evolution separerar oss som individer och placerar oss i omgivningar baserat på vilja.
Utan tid och rum, där inga individer existerar, utan bara ett rent medvetet tillstånd, föreställ dig det, och vi kan förstå: "Jag är Gud."
Sedan står de heliga texterna som representant för "Jag's"-vilja, hade sekulär ateism inte existerat, hade den moderna världen varit ett observationsutrymme som förändras per vilja, men när vi separerar oss från Zen/Tao som ateister har vi individer som kan interagera med varandra på ett meningsfullt plan så som den uppfattas utan andliga principer.
En kamera, en Gud, ett medvetande, oseparerat som "själar", är den enda förklaringen på hur något kan existera från ingenting, genom tomhet föddes fabrikationer (ignorans), genom fabrikationer, form (greppbar information), genom form känslor (evolution), perception (vilja), mentala formationer (kommunikation) och till sist: medvetande, nu är vi medvetna om oss själva som en enhet, Gud.
Vad ska "Jag" skapa? Vilja har konsekvenser (karma/himlen/helvetet), en moralisk grundprincip, Guds yttersta personlighet, är endast vägledning mot det som har minst konsekvenser för sin egen utveckling. Tao, ögon som en biograf fast utan duk, det manifesterade framför oss greppar vi, för vi vet inget annat, skaparen är ögonen som förändrar det manifesterade så som "Jag" skulle vilja ha det. På ett sätt som är intellektuellt greppbart genom att använda det som redan manifesterats. Detta är tro, detta är vilja, detta är Gud.
Detta säger oss att det finns bara 1 medvetande, vi skapar våran värld genom att tro på den så som den utvecklas. Gudar är moraliska "kontrollerare" som vägleder denna kollektiva observation mot en omgivning där individer separeras från Gudstillstånd till människor, till djur där de kan leva som de vill. Vi är skaparna av allt. Vi är allt. Troende betyder skapare, läsaren (du) är Gud.
Att tro på materia som att inte ha med Gud att göra är att skapa materia och vara i dess omgivning utan Gudstillståndet, alltså separata själar i en självproducerad "Big Bang/Evolution".
Att tro på en Kristen Gud har gett oss kollektivet "Sverige" som omgivning, där medvetandet till och med kan observera och skapa sig själv.
Därför är människan Guds avbild.
Medvetandets evolution separerar oss som individer och placerar oss i omgivningar baserat på vilja.
Utan tid och rum, där inga individer existerar, utan bara ett rent medvetet tillstånd, föreställ dig det, och vi kan förstå: "Jag är Gud."
Sedan står de heliga texterna som representant för "Jag's"-vilja, hade sekulär ateism inte existerat, hade den moderna världen varit ett observationsutrymme som förändras per vilja, men när vi separerar oss från Zen/Tao som ateister har vi individer som kan interagera med varandra på ett meningsfullt plan så som den uppfattas utan andliga principer.
En kamera, en Gud, ett medvetande, oseparerat som "själar", är den enda förklaringen på hur något kan existera från ingenting, genom tomhet föddes fabrikationer (ignorans), genom fabrikationer, form (greppbar information), genom form känslor (evolution), perception (vilja), mentala formationer (kommunikation) och till sist: medvetande, nu är vi medvetna om oss själva som en enhet, Gud.
Vad ska "Jag" skapa? Vilja har konsekvenser (karma/himlen/helvetet), en moralisk grundprincip, Guds yttersta personlighet, är endast vägledning mot det som har minst konsekvenser för sin egen utveckling. Tao, ögon som en biograf fast utan duk, det manifesterade framför oss greppar vi, för vi vet inget annat, skaparen är ögonen som förändrar det manifesterade så som "Jag" skulle vilja ha det. På ett sätt som är intellektuellt greppbart genom att använda det som redan manifesterats. Detta är tro, detta är vilja, detta är Gud.