Bostadsbubbla i Sverige?

Betyder det att du från och med nu köper för att bo, inte för att tjäna pengar?

Jag köper alltid för att bo, men ibland dyker det upp möjligheter som man inte kan säga nej till. Jag vet att du hade sagt nej pga ditt hjärnspöke.

Jag kommer såklart även att bo i nästa bostad. Skillnaden blir bara att jag kommer ha lägre lån än nu.

Ja jag har också kollat på något prospekt och känt att priserna för det var för långt över marknadspriserna på befintliga bostäder för att det skulle vara intressant.

Visserligen betraktar jag dessa prospekt som optioner. Dvs. du köper en rättighet att kunna köpa en bostad i framtiden till ett pris som bestäms idag. Om marknadspriserna vid tidpunkten då betalning ska ske är lägre kan man hoppa av och bara förlora en mindre summa pengar, dvs. priset för optionen. Skulle däremot priserna fortsätta att stiga kraftigt kan det bli lönsamt att tacka ja.

Nu blev dock ändå min bedömning att det var ointressant men det är rimligt att priset ligger en bra bit över dagens marknadspriser om man inte är skyldig att tacka ja.

Njae, skulle bostaden vi hyr ombildas och prislappen var attraktiv skulle jag självfallet granska det hela närmare och köpa om jag gjorde bedömningen att det var rimligt. Vi kommer säkert bo kvar här de närmsta 10 åren så även om premien "bara skulle vara 30-40%" skulle det ju vara värt det eftersom vi vill bo just här.

Lägre lån eller lägre belåningsgrad?

Lustigt, du och jag äger båda två bostäder samt har investeringar i börsen och du drar dig inte för att köpa en bostad till om det känns rätt. Trots att du tror på en nedgång med 40% och jag tror på långsiktig uppgång.

Vi har väl båda kommit fram till att det är kloka placeringar kan jag tänka.

Att vi är rikare idag än på 80-talet är alltså "manipulerad statistik" menar du?

Men eftersom hela 70-talet bestod av hög inflation så måste du mena att vi isåfall var rikare även på 70-talet. Ja vi kanske var rikare även på 60-talet?

På 60-talet hade vi inte ens kylskåp i lägenheterna.

Men vi var såklart rikare än alla sönderbombade länder från WW2. Men det är väl inget slå sig för bröstet för. Om 10 stycken sprinters ställer upp sig för lopp och 7 stycken har gipsade ben så är det väl inget att slå sig bröstet att man kommer 3:a? Riktigt tröttsamt höra än idag hur grymma vi svenskar var i det där sprinterloppet på 60-talet.

Det har visat sig vara kloka investeringar ja, visst är det lägre löpande utgifter för ett ägt boende över tid men dagens unga som tom lånar till kontantinsatsen i panik för att "annars är man körd" frågan är om det är ett sundhetstecken?

En annan sida av myntet kan ju vara att ett folk kan anses rikt om en vanlig familj klarar sig bra på en inkomst.

En balanserad riskanalys är alltid att föredra men boendet är bland de viktigare sakerna i livet och det finns det god betalningsvilja för. Både du och jag har ju också kommit fram till att det är klokt att inte bara äga en bostad utan två.

Som om inte det räckte gör vi båda även placeringar i börsen så principiellt agerar vi väldigt lika även om du säkert rör dig med betydligt mindre belopp anpassade till din förmögenhet. Analysen vi gjort verkar dock vara densamma, det är klokt att göra sådana här investeringar.

1975 fanns det fortfarande gott om lägenheter inne i stan som inte hade kylskåp. Dusch och toalett fanns i källaren. Det fanns ingen fungerande värme. I göteborg såg det ut så i hela haga eller gårda eller ute på hisningen fanns många sådana områden bara för att nämna de jag personligen känner till som jag varit inne i på den tiden. Är det bilden av rikedom?

(det f.ö. p.g.a. detta som man tog beslutet att bygga miljonprogrammet)

En villa kostade 1975 kanske 200.000 kr men räntan var 10-15% någonting.
Du betalade 30.000 kr per år. Lönen 1975 var för en arbetare ca 45.000 kr per år.

Det var inte direkt fett. Att det överhuvudtaget gick beror på att du fick kvitta skatten på arbete mot räntan, så skatten blev inte så hög om du hade lån.

Men det var fasiken inte fett. 1975 kunde man hitta övergivna villor som ingen ville ha, därför att det var för mycket kostnader fixa dem.


KPI är KPI. Om du döper om fattigdom till rikedom och vice versa, så har du ju rätt. Man ser det man vill se.

Så såg det inte ut på 70-talet. Tvärtom var både tvunga att jobba, oftast betydligt mer än 8 timmar och mer än 5 dagar i veckan. Att det krympt till 8 timmar och 5 dagar + semester är något facket slagits för. Det är inte tvärtom; att det förr var massor med ledighet och att det numera krymper.

Om du hade ett bra betalt arbete på 70-talet eller möjlighet till svarta pengar (fanns goda möjligheter förr i många kontantyrken) så hade du det bra men det var ingen rik familj.

Sinnebilden av den lyckliga familjen från 60-70-talet är inte riktigt sann. De var välbetalda där båda arbetade (farsan civilingenjör och mamman lärare), de hade det bra. Eller företagare av olika slag.

Det är först på 80-talet arbetare i vår del av världen började bli "rika".

Runt fabriker på 70-talet har det byggts upp villaområden med pytte-hus. Detta fungerade någorlunda ekonomiskt. Men om du går runt i dessa områden idag så ser du att husen byggts ut allteftersom senare och källaren har gjorts till gillestuga. Om man "tänker bort" alla modifieringar på husen så finns det kvar väldigt små hus. Vi pratar 60-70 kvadratmeter boende. Det var verkligen inte fett.