Citat:
Ursprungligen postat av
Bortamatchen
Det är skillnad på marknader där man etablerat en brist. Priserna på resurserna sätts i princip av en budgivning där högst betalande får köpa.
En marknad med överflöd är rollerna omvänt. Då budar säljarna med lägsta pris i stället och den som dumpar mest får sälja.
I båda fallen är det fullt möjligt att prisa ut sig. Om säljarna tvingas att lägga sig under produktionskostnad så kommer de sluta producera. Om säljarna lägger sig över vad köparna klarar att betala så kommer man inte sälja trotts att man har ett monopol.
Sedan råder givetvis konkurrens om både kunder och resurser. Marknaden är dynamisk.
Jag förstår inte varför du är så fientlig mot just de som levererar arbetskraft. Ditt exempel på när facket utnyttjar sitt monopol på arbetskraft är exempel givetvis inte så lyckat. De höjer sina priser så företaget inte längre klarar att leverera till ett pris som en köpare är villig eller kapabel att betala. Alla stället där det förekommer monopol/karteller kan sådant uppstå. Priset kan också gå i taket när andra brister brister uppstår tex vid utfiskning eller produktions stopp hos gemensam kritiska resurser.
Brist?? Du borde ha lärt dig att du inte ska skriva det till mig utan att redogöra för hur du mäter upp bristen.
Det hade varit lättare att diskutera saken om du delat in i följande två fall:
A) när det inte förekommer nyproduktion. T ex gamla frimärken och antikviteter.
B) när det förekommer nyproduktion. Dvs de flesta varor.
I fallet A) är det bara betalviljan hos olika individer som sätter prisnivån.
Men i fall B) är det svårt att få till handel över leverantörernas kostnader (inkl en liten vinst). De ökar gladeligen produktionen och får snabbare kostnadstäckningen avklarad.
Vi kan också se att kan leverantörerna sänka sina kostnader för att grabba åt sig marknadsandelar så gör dom det.
I många fall investerar aktieägarna enorma summor för att pressa de egna kostnaderna. Och konkurrensen pressar sedan ned priserna. (Den som inte deltar är snart borta från marknaden). Jag brukar peka på t ex microns deprimerande resultat under 2000-talet. (Det är en minnestillverkare). Det finns bara tre stycken, men konkurrensen är mördande. Och priserna har ständigt fallit.
Hade de svårt förvirrade föreställningarna i tråden haft någon som helst förankring i verkligheten skulle vi ha sett iaf stillastående minnes-priser och stigande vinster hos micron och de andra.
I stället är verkligheten tämligen skoningslös. Konkurrensen pressar ned marginalerna, och de enda vinnarna är vi konsumenter som får stigande levnadsstandard tack vare kapitalisternas investeringar i teknikutveckling och rationaliseringar.
Ingen lyckas peka på att byggarna har haft stigande vinster. Istället visar boverkets studie hur deras kostnader har stigit. Löner, transporter, material mm.
De som inbillar sig att bostadspriserna ska falla och etablera sig på en väsentligen lägre nivå, måste antingen räkna bort nyproduktion och acceptera massiv arbetslöshet bland byggare/hantverkare. Eller så behöver de i branschen sänka sina löner ganska drastiskt. Det är en logisk/matematisk konsekvens. Diskussionen i tråden borde handla om det är lönesänkning eller arbetslöshet som skall gälla. (Eller fortsatt stigande priser).
------------------------------------------------------------
Jag är inte negativ till löntagare. Däremot är jag negativ till utpressning och brott i största allmänhet. Och så är jag negativ till regleringar som utestänger folk från att försörja sig, och tvingar folk till ett liv i bidragselände.