24 år gammal okysst oskuld

Jag vill inte på något sätt anklaga dina föräldrar för att medvetet skada dig, för jag är helt övertygad om att dom enbart vill dig väl, på sitt eget inkompetenta vis. Men resultatet är katastrofalt och deras sjukliga kontrollbehov, deras sätt att nästan hålla dig som gisslan i sina liv genom att vägra låta dig bli självständig, och extrema curlingbeteende gränsar nästan till psykisk vanvård. Fram tills förra månaden fick du inte ens köpa kläder själv, utan det skulle din mamma "godkänna". Du är inte utvecklingsstörd, men dom behandlar dig som det.

Jag minns när jag gav dig som uppgift i höstas att be din mamma lära dig hur man betalar en räkning. Det hade tydligen aldrig slagit henne någon gång under ditt 25-åriga liv att göra det eftersom du - citat (din mamma) - "inte visat något intresse för det". Det är också rätt talande.

Det är inte konstigt att du lider av inlärd hjälplöshet när dom curlar dig fram i livet och stjälper alla dina försök att bli självständig. Du har själv flera gånger berättat att dom sagt till dig att inte göra det ena eller andra eftersom du inte skulle klara av det. Med dom premisserna att komma ut i verkligheten och vuxenlivet så är det inte konstigt att ditt självförtroende är kört i botten och att du stretar emot att ens försöka dig på saker, för du har lärt dig av dom att allt är farligt och att det inte är någon idé med någonting. Och ska du väl göra något så ska dom blanda sig i. Det är så man skapar en osjälvständig individ.

Att dom inte ställer några ekonomiska krav är väldigt oroande med tanke på att du ska flytta hemifrån om några månader och leva på studiebidrag. Det är helt makalöst att du är 25 år gammal och inte behöver betala ett öre hemma. Visst kan dom 5000 kronorna som går till din pappa ses som någon form av symbolisk hyra, men eftersom hela summan ändå sätts tillbaka på ditt ditt sparkonto så betalar du i realiteten inte ett öre för ditt leverne. Dom betalar ju till och med din mat, ditt gymkort, ditt busskort, dina sjukvårdskostnader, dina kläder, etc. Hur har dom tänkt sig att du ska lära dig hushålla med pengar när dom ändå betalar allt? Att dom klagar på att du är "slösaktig" är smått humoristiskt, då det är dom som skämmer bort dig och möjliggör att du kan slösa dina pengar på strunt.

För övrigt så ska föräldrar skita i vad ens vuxna barn lägger pengar på - UNDER FÖRUTSÄTTNING att man betalar för sig i övrigt. Så det ska dom egentligen inte ha några åsikter om. Jag är själv en extremt slösaktig person, men har bott själv sen jag var 19 och försörjt mig lika länge, så jag har ändå ett hum om att x antal kronor behöver läggas undan till hyra, el, bredband, hemförsäkring, mobilabonnemang, etc. Nu när du flyttar hemifrån så kommer du inte ha någon känsla alls för pengars värde.

Utan att googla... Vill du ge mig din uppfattning om vad du tror att kostnaden ligger för en genomsnittlig student i en vanlig tvåa (dina föräldrar ska ju köpa en lägenhet till dig, så det blir ingen studentlägenhet att kalkylera utifrån) inom följande områden under en månad:

1. Kostnaden för mat (inklusive eventuella matlådor och käk ute) och dryck
2. Vad elkostnaden för en ensamstående person i en tvåa brukar ligga på per månad
3. Summan för förbrukningsvaror (t ex toapapper, tvättmedel, schampo, grejer till rakning, etc)
4. Vad en hemförsäkring för en vanlig tvåa brukar ligga på ungefär
5. Vad för sorts oväntade utgifter man kan behöva ha i åtanke
6. Vad som är rimligt att lägga på nöjen på en studentinkomst
7. Vad den totala kostnaden för bredband (om det inte ingår i hyran) och mobilabbonemang blir
8. Rimlig summa att lägga på kläder i månaden
9. Kostnaden för busskort
10. Eventuell kostnad för gymkort

Du får gissa dig fram på varje svar.

Vänta inte in din flytt i vår till att lära dig göra en budget, utan kräv av dina föräldrar att dom lär dig hushålla med pengar och vad saker och ting kostar redan nu! Nu blir dom där 5000 kr i "hyra"/sparpengarna bara en icke-summa för dig. Du behöver veta vad du kostar dina föräldrar i månaden.


Vad ska du ta med dig?


För att kunna skapa mobilt BankID så måste man gå in på sin bank via dosan först. Din mamma har rimligen dessutom inte ditt personliga ID, utan lär logga in på din bank genom bankdosan.


Jag menar att du blivit självständig för längesen och flyttat hemifrån redan för flera år sedan om dom hade tagit sitt ansvar att uppfostra sitt barn till en självständig, autonom vuxen person. Nu har du fastnat i 12-årsåldern inom många områden tack vare deras handlande.

Jag kan personligen garantera att ts inte är ett troll efter mitt samtal med farbror polisen.

Närhet får du inte av en prostituerad och om du inte tänker kontinuerligt fortsätta köpa sex så hjälper det inte mot frustrationen heller. Att sex är inte att ha "åstadkommit något" absolut inte om du dessutom köper sex.

Att du känner dig misslyckad och inte "normal" är varför du behöver en psykolog kontakt. Det är nånsens att man bara skulle få behandling när man är så gravt deprimerad att man knappt kommer ur sängen, då är man inte heller speciellt mottaglig. Det är självklart så att dina yttre omständigheter till stor del påverkar hur du mår men det är också helt uppenbart att hur du mår påverkar dina yttre omständigheter. Du tror inte på dig själv, du vågar inte göra massa saker, du tror inte att du kan, du har inte frigjort dig från dina föräldrar. Dessa sidor förstärker varandra och du behöver hjälp med båda. Men hoppas du får en psykologkontakt utöver läkare på den affektiva mottagningen, men du måste tala om hur negativt du tänker om dig själv och att detta gör det svårt för dig att orka med.

De andra som även jag vill understryka, tycker absolut du ska planera en resa till Stockholm själv eller kanske första gången med din boendestödjare/kontaktperson men sedan SJÄLV! De som skriver att du aldrig kommer kunna få en tjej om du inte klarar detta har helt rätt. Möjligen någon med samma problematik men det i sig är nog inte en toppen ide.

Vuxna människor vill vara tillsammans med andra vuxna som klarar av att ta hand om sig själva och som man kan göra saker med. Samma sak gäller vänner och jobb. Detta är helt enkelt något du behöver träna på och något väldigt konkret som du inte behöver vänta på massa myndigheter/andra personer och deras beslut. Att du inte vill eller inte ser det som kul har inte med saken att göra eller kanske snarare är varför du SKA göra det. Därför att detta är något du måste klara av och kanske just för att du inte "vill".

Alla människor kämpar hela tiden med saker de inte direkt vill göra eller som de tror att de kanske inte klarar. Det är att vara vuxen. Dessutom, du VILL ha vänner, flickvän och jobb. Då är detta något du mer eller mindre MÅSTE klara för att nå dit.

Vi kan hjälpa dig och beskriva. Jag har bott i Sthm i många år och känner väl till Solna. Du kan fråga om vägen. Ta reda på information själv osv. Du klarar detta! Kom igen nu!

Okej, för det första så skulle jag bara vilja meddela er alla att jag inte kommer att göra några inlägg här mellan ungefär i morgon eftermiddag/kväll och åtminstone måndag eftermiddag. Jag ska till Östhammar och fira jul med min familj, och jag har ingen dator där, så jag kommer inte att kunna svara på era inlägg (det funkar inte riktigt på iPad). Däremot så kommer jag absolut att läsa era inlägg under den tiden.


Jag ska försöka tänka på/komma ihåg det.


Är det där som Mall of Scandinavia och IMAX-biografen ligger?


Okej, jag fattar din poäng. Jag måste dock lära mig mycket mer om hur man reser, bl.a. med tunnelbanan. Dessutom kostar det pengar att åka tåg till Stockholm, så det måste finnas en anledning också.


Det kommer nog att dröja ett tag innan jag gör det. Några månader, åtminstone.


"Hela natten"? Uj, det låter inte särskilt lockande... Dock kan jag säkert hitta nåt, så småningom.


Nej, det tänker jag inte vara.


Läskigare än att prata med en tjej, i alla fall. Jag har ingen aning om hur man "raggar upp" någon. Jag har ingen kunskap eller erfarenhet i det över huvud taget.


Nej. Varför skulle jag ens ha velat åka till Stockholm utan anledning?


Okej, jag ska göra det.



Nej, jag vill nog inte bli av med oskulden på det sättet i alla fall...



Inte samma sak som olagligt.



Det har främst att göra med att jag är osäker på mig själv, och dessutom ganska rädd av mig.



Grejen är den att jag inte tror att jag uttryckte det på mitt möte med Hab, faktiskt. Min mamma var där, och dessutom hade det nog inte varit särskilt produktivt. Jag ska skicka ett e-mejl till psykologen vi pratade med, men Hab erbjuder såvitt jag vet inte psykiatrivård, i alla fall enligt det de sa till oss på mötet.



Jag var där en gång i somras, faktiskt - men jag kan inte hitta dit själv.



Menar du mitt humör, eller bara den ilska jag känner just nu?

Ett tips, om du känner att det är svårt att komma ihåg saker och ting i stunden, är att skriva ett brev till läkaren och psykologen. Berätta vad som tynger dig och vad du vill ha hjälp med.


Jag kan inte lova att jag ska bemästra allt, men jag lovar att jag ska påminna min mamma om det.



Jag vet inte om du har rätt i det här - kanske, kanske inte. Jag har inte berättat allt om dem för dig. Det ligger kanske en del sanning i det som du har skrivit här, men jag vet inte om det stämmer helt.



Nej, men det får funka ändå. Min boendestödjare, min kusin och mina föräldrar (innan jag flyttar, i alla fall) får hjälpa mig med det.

Hur kunde du bo själv vid 19, förresten?!



Jag kan inte. Jag har ingen jävla aning, tyvärr. Mina föräldrar måste lära mig detta.



Jag måste vänta till efter julen, åtminstone!


Så mycket jag bara kan. Förhoppningsvis kommer jag inte att behöva köpa nåt alls. Mina föräldrar kommer att bo i vår gamla villa i Östhammar.



Det gör hon aldrig. Inte pappa heller.


Det gör mig väldigt ledsen att de senaste fem-sex åren av mitt liv har gått helt till spillo. Det känns som att de har det, i alla fall.


Vad menar du? Hur kan du garantera att jag inte är ett troll p.g.a. det?


Jag ska skriva det i mitt e-mail till psykologen som jag och mamma pratade med. Jag ska skicka mejlet så fort jag har lagt upp det här inlägget.


Jag ska göra det.


Okej, då - men det kommer att dröja.

Vad i hela fridens namn? Du får mer pengar än jag i månaden - men har inga av mina utgifter. Du betalar inte hyra. Inte mat. Inte mobilabonnemang. Inte gymkort. Inte busskort. Ingenting. Efter att ha lagt undan hela fem tusen kronor på ett sparkonto har du över fyra tusen kronor i månaden för nöjen. Ändå har du i ett års tid klagat på att du har för lite pengar. Att du inte har råd att köpa en av de böcker som du tipsat om. Att du inte ens har råd att åka tunnelbana i Sthlm. Jag är förbluffad. Jag måste lägga mig ner och vila ett tag. Jag återkommer.

Det är dyrt med premium på brazzers etc hahaha

Jag skrev "försöka". Men ok. Jag tror inte att mitt försök på jämförelsespåret leder så mycket längre.
Nu klippte du bort det som föregick citatet ovan. Jag gjorde ett påstående. Nu förtydligar jag det genom två sekvenser av enklare satser. Mot dessa satser kan invändas att de utgör generaliseringar. Sådana invändningar är i sammanhanget av begränsad relevans. Det kan också invändas att endast "utbudssidan" av marknaden belyses här; även sådana invändningar har begränsad betydelse då det i sammanhanget är just utbudssidan som är av vikt att diskutera.

Sekvens 1: Om attraktion och vardagsförmågor

1. En man uppfattas som attraktiv i kvinnors ögon genom att uppvisa sådana egenskaper som kvinnor värdesätter.
2. Det omvända gäller; en man uppfattas som icke-attraktiv genom att inte uppvisa sådana egenskaper som kvinnor värdesätter.
3. Kvinnor värdesätter vuxenhet, mognad, erfarenhet och förmågan att kunna hantera vardagen.
4. En av många sådana förmågor, vilka benämns vardagsförmågor, är förmågan att på egen hand klara av att resa Uppsala-Stockholm.

Sekvens 2: Om unga mäns konkurrens om kvinnor

1. Många unga män söker kvinnligt sällskap bland de kvinnor som är tillgängliga.
2. Dessa män och kvinnor utgör den så kallade marknaden.
3. På marknader råder konkurrens.
4. Män konkurrerar med varandra om kvinnor. De män som uppvisar bäst egenskaper i de avseenden som kvinnor värdesätter är de som hävdar sig bästa i konkurrensen.

Sekvens 1 och sekvens 2 tillsammans innebär att det görs en ranking av alla män på marknaden.

Härav följer att bristande vardagsförmågor påverkar ens ranking på marknaden negativt. Därförborde den som vill bättra på sina möjligheter att "få" eller "skaffa" flickvän också vilja bättra på sina vardagsförmågor, exempelvis förmågan att på egen hand klara av att resa Uppsala-Stockholm. Sådan förbättring sker genom att träna.

Därför borde du ha velat åka till Stockholm "utan anledning".

Men herregud mannen, mamma måste "bekräfta" vartenda litet köp du gör, du förstår väl själv hur dumt det låter, ingen annan i din ålder lever ett sånt liv, möjligtvis sånna som har en god man, vilket du inte har och inte kommer behöva.

Innan jag får massa påhopp och sånt av dig och andra så ska jag erkänna att jag fick AS diagnos redan som liten, minns inte ålder.

Men han den hindrar mig från att göra saker och kunnat tänka själv? Nä det har den inte, jag har bara använt diagnosen som en ursäkt för att jag var så jävla lat att jag inte ens orkade gå till affären.

Att flytta hemifrån är fan det bästa jag någonsin gjort och jag mår sjukt bra av att kunna göra och inreda lägenheten exakt som jag vill, ta hit vilka brudar jag vill utan att morsan klagar på att man tar hem tjejer för sex etc.

Jag är 30 och flyttade när jag var 29, min styvmorsa hade pushar mig sen 25års ålder, jag tänkte bara att "oj vad svårt det blir att bli självständig, tvätta kan jag fan inte, mat lagade jag knappt osv," jag blev riktigt nojjig av mina tankar.

Känner folk utan diagnos som bor hemma och som inte ens har jobb, vi snackar folk i 28-30års ålder. Du vill inte bli som dom kan jag lova, dom har blivit så brutalt lata och överviktiga etc.

Jag hittade en 1a som jag blev kär i och som jag fick, nervös som fan var jag tills hyresvärden hade räckt över mig nycklarna.

"Detta är fan mitt nu, miiiitt!!"

Första natten kunde jag inte sova pga alla ljud man inte var van vid.

Efter en vecka så förstod jag äntligen vad min morsa menade med att lägenhet ger enorm frihet.

2 veckor senare och jag har redan lärt mig tvätta, morsan visade mig vad som ska tvättas i 40 samt 60 grader, och kör med sånna kapslar man slänger in, behöver inte använda alla fack för medel.

Det är sjuuuukt lättare än vad jag ens trodde, anledningen att jag tänkte att det var krångligt var för att jag inte ens hade testat.

Men det roligaste av allt är att inreda lägenheten, jag visste ju inte ens hur man hängde upp en tavla när jag bodde hemma, men när man bor själv så vill man göra saker, man vill sätta upp tavlor, man vill laga sin egna mat. Ja du fattar!

Jag var 17 när jag hängde med morsan till Swedbank (då Föreningssparbanken) och fixade dosa och internetbank, för min morsa tyckte jag var lat som inte kunne ladda mitt Comviq på nätet.

Har betalat räkningar sen dess och kan Swedbanks hemsida utantill och kan blunda för att navigera runt nästan.

Eftersom jag vet precis hur du tänker, så kommer du komma med undanflykter, enbart för du inte orkar ta tummen ur röven och sluta fråga mamsen om du får gå på toa.

Jag och många andra med diagnosen har fått anpassa sig, varför skulle det inte gälla dig?

Fixa internetbanken, lägenhet och gå utanför dörren, din morsa har inte ett skit att göra med din ekonomi så länge du är över 18 och myndig, helt jävla otroligt att du inte ens kan betala hem 2-3000 för hyra och mat.

Ska du ha en tjej, anpassa dig, inte? Synd!

Glöm inte att bearbeta det markerade stycket nedan under din konvalescens. Det kommer behövas.

Imiron:
Markunator:
Om det är pengar till horan du sparar, så tycker jag absolut att du ska skita i att åka till Stockholm och därmed spara in på hundralappen som tågbiljetten hade kostat. Se det som en form av premiesparande.

Borde jag betala för de sakerna? Anledningen till att jag inte får lägga alltför mycket pengar på nöjen är att mina föräldrar vill att jag ska lära mig pengars värde. Jag kommer inte att ha råd att köpa lika många saker när jag bor själv.

Jag har visst råd att köpa böcker. Det är bara mer praktiskt att låna dem på bibblan eftersom det är gratis.


Okej, visst. Jag ska åka till Stockholm själv, troligtvis nån gång i vår. Ska jag åka med min kontaktperson först, kanske?

Och även om jag kan resa från Uppsala till Stockholm, så kommer jag ju ändå inte kunna åka tunnelbana när jag väl är i Stockholm.


Nej, mamma och pappa måste "bekräfta" alla stora köp jag gör! Viss skillnad.


Coolt, jag ser fram emot att göra allt det där! Jag behöver bara lära mig hur man tar hem brudar och har sex med dem...


Oj, 29, seriöst?! Okej, jag antar att jag kunde ha det värre...


Ingen fara, jag kommer inte bli som dem.


Nja, jag kommer att behöva hjälp med allt sånt. Av mina föräldrar eller nåt.



Det har inte att göra med kan och inte kan, det har att göra med att mina föräldrar aldrig har krävt det av mig.


Nej, jag sparar inte pengar till det! Men visst, jag kan åka in Stockholm, då. Nöjd?

Pengars värde lär man sig genom att först och främst använda dem till livets nödtorft, det nödvändiga i vardagen, som boendekostnad och mat. Sedan får man väga dessa kostnader, som man betalar själv om man bor själv och som man delar och med bor med någon annan, mot kostnaderna för nöjen etcetera. Det handlar till stor del om matematik.

Hur kommer du att göra när du flyttar hemifrån? Kommer du att handla och betala din mat själv? Eller tar du för givet att din mamma kommer förbi med ett par matkassar i veckan?

Nej, jag får väl lära mig det, antar jag.