Granskningarna om pedofilskandalerna inom Jehovas vittnens organisation/MOD

Vittnen har hela sin bekanskapskrets bland andra vittnen, deras barn leker med varandra. Deras barn umgås inte så mycket med världsliga barn, så världsliga gärningsmän kommer nog sällan åt de barnen.

Om nu barnen får lära sig att det är fel att röra dem för intim och att de ska berätta för sin mamma och pappa om det händer.

Vittnenas barn får lära sig lyda och respektera vuxna. De är med andra ord väldresserade.

Hur skulle ett sådant litet barn våga säga emot en vuxen manlig församlingsmedlem och skulle föräldrarna tro och våga stå upp för sitt barn om broder svinpäls nekade.

Skulle broder svinpäls dessutom vara äldste så hade det varit kört om barnets föräldrar var som ttsp

Ttsp ovan artikel handlar således endast om pedofiler utanför organisationen

Som jag sade, jag är inte insatt i frågan, men jag antar att du är det? Eller kommer du att säga som vanligt att du inte är insatt, och att du litar på vad andra säger?

Om du är insatt i frågan, förklara med egna ord hur man kommer fram till att det är "många fler fall" (är det rätt uttryckt) av pedofili jämfört med andra organisationer. Ge mig alltså inte en länk på en sida som påstår detta, som jag ska läsa. Förklara varför det är fakta att Jehovas vittnen är överrepresenterade.

Och jag är inte inte intresserad av en proxydebatt, där någon skriver något här på Flashback och du hänvisar till denna. Förklara alltså med egna ord varför påståendet är fakta, att det är sant att påstå att Jehovas vittnen har en överrepresentation av pedofiler i organisationen.

Och visa gärna statistik också på hur många andra slags brott är representerade hos Jehovas vittnen. Och visa om dessa fortsätter med sin brottslig bana, eller om det handlar om ångerfulla brottslingar, som vänt om från sina gärningar, för det kan ju handla om att motståndare anklagar Jehovas vittnen för samma sak som Jesus blev anklagad för när han umgicks med ångerfulla syndare:

"När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”(Matteus 9:10-13 Bibel2000)

Har du tänkt på den möjligheten att alla dessa pedofiler i organisationen är sådana som ångrat sig och vänt om, och slutat med övergrepp på barn? Speciellt med tanke på att man vet hur dömda pedofiler behandlas i samhället, inte med en medmänsklig kärlek, man älskar inte sin nästa.

Eller möjligheten att man är mer öppen och aktiv i att hantera denna sak, mer än samhället i övrigt?

Och förklara varför Jehovas vittnen har mer pedofiler, vad är det som odlar pedofiler i organisationen.

Snälla säg nu inte att du inte är insatt, och att du litar på vad man säger på olika hemsidor (förutom Jv:s förstås).

En till fråga: Är det alltså rätt att kräva tvingande polisanmälan av organisationer som har många pedofiler, men att det är fel att kräva tvingande polisanmälan av organisationer som har få pedofiler?

Och var går gränsen? Hur många procentandelar av pedofiler ska man har i organisationen för att man ska kunna kräva tvingande polisanmälan?

Detta stämmer inte milt sagt, första artikeln tar upp pedofiler i allmänhet, både i församlingen och utanför. Och i nästa artikeln jag citerade så handlar det specifikt om en förövare i församlingen.

Som vanligt förvränger ni.

Det här är en artikel från 1985, alltså 18 år innan Uppdrag Granskning:

*** g85 8/6 sid. 6-10 Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn ***

Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn

EN UNG kvinna som under barnaåren utsattes för sexuella övergrepp av sin bror och sin svåger säger: ”Jag var rädd, och därför berättade jag det inte för någon. Av denna anledning skulle jag vilja ge följande varning till alla föräldrar: ’Snälla ni, lär era barn att inte låta någon människa, vare sig inom eller utanför familjen, röra vid dem på ett felaktigt sätt. Om någon skulle försöka, skall barnen inte vara rädda för att skvallra.’” Hon tillägger: ”Det kan hända vilket barn som helst när som helst!”

I denna värld, som mer och mer håller på att urarta, måste vi vidta konstruktiva åtgärder för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp. Det är inte förståndigt att lämna saker och ting åt slumpen och bara hoppas att ingenting skall hända.

Den första försvarslinjen

Den första försvarslinjen är att undvika situationer som försätter våra barn i riskzonen. Föräldrar bör till exempel akta sig för att som barnvakter använda unga vuxna som tycks föredra att vara tillsammans med barn framför att umgås med personer i deras egen ålder. En praktiserande psykolog rapporterar att i två tredjedelar av de övergreppsfall han har under behandling har gärningen begåtts vid barnpassning.

Doktor Suzanne M. Sgroi nämner ytterligare två situationer som har lett till problem: Barn som delar säng eller rum med vuxna eller tonåringar och stora familjetillställningar, där de vuxna är upptagna med att roa sig och bara tar för givet att de äldre barnen tar hand om de yngre.

Den enkla sanningen är att ju mer vi kan hålla uppsikt över våra barn, desto mindre blir risken för att de skall utsättas för sexuella övergrepp. Ann, en trebarnsmamma, går så långt att hon inte tillåter sitt yngsta barn, en 14-årig pojke, att gå omkring i shoppingcentret — eller ens gå in på offentliga toaletter — på egen hand. Pojken tycker förmodligen att detta är mycket restriktivt, men hans mamma har sina skäl. Hon blev som barn själv utsatt för sexuella övergrepp.

Men föräldrar kan ju inte ständigt hålla ögonen på sina barn. Förvärvsarbetande föräldrar kanske inte har något annat val än att utnyttja daghem eller fritidshem eller lämna sina barn hos släktingar eller barnvakter. Barn måste gå i skolan, och föräldrarna kan inte alltid vara tillsammans med dem. Släktingar och vänner kommer på besök. Och så finns det ju grannar! Hur kan vi skydda våra barn när de är så utsatta? Det finns faktiskt bara ett sätt —

Tala med ditt barn om faran

Psykologen Debrah Shulman sade: ”Det är dåraktigt att låtsas inför barnen att det inte finns sådant som är farligt. Barn är medvetna om att de är sårbara, och de är av naturen måna om sin egen säkerhet. Det är en del av föräldrarnas uppgift att ge dem de redskap de behöver för att ta itu med farliga situationer på ett realistiskt sätt. Om sådana upplysningar presenteras på ett uppriktigt och positivt sätt, kommer de inte att skrämma barnen, utan kommer att inge dem tillförsikt.” Ja, vi måste tala med dem om detta.

Detta är lättare sagt än gjort, i synnerhet som den största faran kommer från vänner och släktingar. Vi kanske redan har varnat våra barn för främlingar som vill lura upp dem i skogen eller köra i väg med dem i sin bil. Men hur kan vi ge dem ”de verktyg” de behöver för att skydda sig mot sådana personer de känner, respekterar och till och med älskar?

Följ den naturliga instinkten

Ann, den trebarnsmamma som tidigare omnämndes, berättar att hon bara var fem år gammal när en manlig släkting utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon visste ändå att det han gjorde var fel, fastän hon inte visste hur hon skulle kunna hindra honom. Och sorgligt nog kunde hon inte tala med sina föräldrar om det. Kommunicerandet dem emellan fungerade inte så bra på den tiden.

Anns erfarenhet visar att barn vanligen har en naturlig känsla för vad som är rätt och passande. Vi måste förstärka denna instinkt, säga till dem att de skall lyda den även om en vuxen säger något annat. Ett enkelt och bestämt ”Nej, jag vill inte att du gör så!” är ofta tillräckligt för att avskräcka en angripare. Anns erfarenhet visar också hur viktigt det är att vi har ett fritt tankeutbyte med våra barn.

En man och hustru resonerade nyligen om detta problem tillsammans. De blev oroliga och frågade därför sin lilla flicka om hon någonsin hade utsatts för sexuella övergrepp. Till deras fasa sade flickan ja. En gammal betrodd vän till familjen hade gjort detta upprepade gånger. Kommunicerandet mellan föräldrar och barn fungerade utmärkt i denna familj, så varför hade då flickan inte sagt något tidigare? Helt enkelt därför att hon inte visste vad hon skulle säga. Så snart detta ämne togs upp var flickan mer än villig att tala om det.

Vad skall vi säga till dem?

Först och främst måste vi ta upp ämnet. Om en skandal av detta slag omtalas i nyhetsmedia, kan föräldrarna ta tillfället i akt och fråga sina barn: ”Har någon någonsin gjort så mot dig?” Och sedan fortsätta med att tala om för dem hur de skall handla om någon skulle försöka göra det.

Föräldrar som undervisar sina barn om bibeln kan använda delar av den som en utgångspunkt. De kan ta upp berättelsen om Dina, Jakobs dotter, för att förklara de tillbörliga gränserna för vad en person får göra mot en annan. (1 Moseboken 34:1—4) Berättelsen om Tamar och Amnon kan användas för att visa att det finns saker och ting som inte ens nära släktingar får göra mot varandra. (2 Samuelsboken 13:10—16) Vi bör också förvissa oss om att de förstår att om något liknande skulle hända dem, vill vi ha reda på det. Vi kommer inte att bli arga på dem om de talar om det för oss.

Mary blev utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten. Och hon såg därför noga till att hennes tre döttrar var på sin vakt mot sådana som vill förgripa sig på dem. Hur gick hon till väga? Så snart de var gamla att förstå, sade hon till dem: ”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig. Jag blir inte arg.” Hur skulle de kunna veta vad som är ”fel ställe”? Mary säger att hon visade dem när de kom upp i treårsåldern. När hon badade dem eller gjorde dem i ordning vid läggdags, visade hon dem vilka kroppsdelar andra människor inte fick röra. När de blev lite äldre, tog hon upp olika situationer: ”Ingen skall ta på dig där, inte ens en lärare eller en polis. Inte ens mamma eller pappa skall ta på dig där. Och doktorn får göra det bara om mamma eller pappa är med!”

Fungerade detta? Mary minns ett tillfälle när en släkting höll på att leka med hennes sexåriga dotter. Det släktingen gjorde började få den lilla flickan att känna sig illa till mods. Vad gjorde hon? Hon gick helt enkelt sin väg ifrån honom. Mary är inte säker på om hennes släkting hade onda avsikter eller inte. Men hon är glad att hennes dotter kunde dra sig ur situationen, när det började kännas ”fel” eller ”konstigt”.

På samma sätt som föräldrar varnar sina barn för att följa med främlingar, leka på trafikerade gator och röra vid elektriska ledningar, bör de således tala med dem om hur de skall kunna undvika sexuella övergrepp. De bör förklara att det finns vissa gränser vad beträffar deras kropp som andra människor — också deras egna föräldrar — inte bör överträda. De bör klart och tydligt slå fast att om någonting skulle hända, då vill de ha reda på det. Och de kommer inte att klandra barnen.

Och detta skrevs 1997, 6 år innan Uppdrag Granskning.

*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***

Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?

Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.

Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.

Det enda som kan göras i en sån situation, om den utpekade nekar och det inte finns några vittnen, är att föräldrarna kan se till så att deras barn aldrig lämnas ensam med gärningsmannen.
Men de får inte dra en broder inför rätta, det är en "biblisk synd" enligt deras feltolkningar och är en stark orsak till uteslutning. De får inte heller prata om detta till andra vittnen och inte varna andra föräldrar att denna pedofil utgör en fara för deras barn och om de gör det så kan de bli uteslutna för det också.

Ttsp ovan artikel handlar således endast om pedofiler utanför organisationen och vittnena får en falsk känsla av trygghet inom församlingarna eftersom döpta vittnen inte -kan- göra några allvarligare fel så som att förgripa sig på barn.

Jag förstår inte varför somliga förnekar detta så stenhårt. Försöker de övertyga sig själva? För de kan väl inte tro att de kan få normalbegåvade människor utanför orgen att ta deras ord som sanning utan att först kontrollera alla fakta själv? En utomstående har ju ingen inpräntad ångest över att granska fakta utanför Vakttornets cencureringar.

Det är tydligt att ttsp inte tycker att orgen har något som helst problem med pedofili eller intern policy som förenklar för dessa rovdjur att ta för sig, vilket ju bara bevisar hur det har vart möjligt att deras pedofiliproblem har kunnat eskalera till dessa enorma proportioner.

Och detta skrevs 1997, 6 år innan Uppdrag Granskning.

*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***

Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?

Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.

Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.

Man tror knappt det är sant! Detta stod i VT 1973, sep 15, s568;

"If one understands the cause, it is easier to implement the prevention and cure of a bad habit. Did you know, for example, that mothers and fathers who stroke the genitals of their fretful babies to keep them quiet are unwittingly encouraging them to become masturbators later on?"

Länk till VT scan pdf format; https://drive.google.com/drive/u/0/mobile/folders/0B916RaJTC2NHTDVFQVNGVmw4N1k?usp=drive_web

Detta nummer innehöll en 6 sidor lång artikel om masturbering och hur fel det är.

Om detta inte är bevis att denna sekt är pedofilfixerad...detta är fan vidrigt! Vilken frisk normal förälder smeker könsorganen på sin bebis så att den lugnar ned sig?? Hjälp!! Trodde jag hade läst allt äckligt om sekten men detta tog priset, jag är chockad!

Så enligt JV logiken så är masturbering fel, dåligt och syndigt och påkallar ond död med kråkor som äter upp ens ögon, men pedofili är helt ok...??? WHAT THE FUCK??