__________________
Senast redigerad av KortStubin 2016-12-14 kl. 00:03.
Senast redigerad av KortStubin 2016-12-14 kl. 00:03.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Som jag sade, jag är inte insatt i frågan, men jag antar att du är det? Eller kommer du att säga som vanligt att du inte är insatt, och att du litar på vad andra säger?
Om du är insatt i frågan, förklara med egna ord hur man kommer fram till att det är "många fler fall" (är det rätt uttryckt) av pedofili jämfört med andra organisationer. Ge mig alltså inte en länk på en sida som påstår detta, som jag ska läsa. Förklara varför det är fakta att Jehovas vittnen är överrepresenterade.
Och jag är inte inte intresserad av en proxydebatt, där någon skriver något här på Flashback och du hänvisar till denna. Förklara alltså med egna ord varför påståendet är fakta, att det är sant att påstå att Jehovas vittnen har en överrepresentation av pedofiler i organisationen.
Och visa gärna statistik också på hur många andra slags brott är representerade hos Jehovas vittnen. Och visa om dessa fortsätter med sin brottslig bana, eller om det handlar om ångerfulla brottslingar, som vänt om från sina gärningar, för det kan ju handla om att motståndare anklagar Jehovas vittnen för samma sak som Jesus blev anklagad för när han umgicks med ångerfulla syndare:
"När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”(Matteus 9:10-13 Bibel2000)
Har du tänkt på den möjligheten att alla dessa pedofiler i organisationen är sådana som ångrat sig och vänt om, och slutat med övergrepp på barn? Speciellt med tanke på att man vet hur dömda pedofiler behandlas i samhället, inte med en medmänsklig kärlek, man älskar inte sin nästa.
Eller möjligheten att man är mer öppen och aktiv i att hantera denna sak, mer än samhället i övrigt?
Och förklara varför Jehovas vittnen har mer pedofiler, vad är det som odlar pedofiler i organisationen.
Snälla säg nu inte att du inte är insatt, och att du litar på vad man säger på olika hemsidor (förutom Jv:s förstås).
Om du är insatt i frågan, förklara med egna ord hur man kommer fram till att det är "många fler fall" (är det rätt uttryckt) av pedofili jämfört med andra organisationer. Ge mig alltså inte en länk på en sida som påstår detta, som jag ska läsa. Förklara varför det är fakta att Jehovas vittnen är överrepresenterade.
Och jag är inte inte intresserad av en proxydebatt, där någon skriver något här på Flashback och du hänvisar till denna. Förklara alltså med egna ord varför påståendet är fakta, att det är sant att påstå att Jehovas vittnen har en överrepresentation av pedofiler i organisationen.
Och visa gärna statistik också på hur många andra slags brott är representerade hos Jehovas vittnen. Och visa om dessa fortsätter med sin brottslig bana, eller om det handlar om ångerfulla brottslingar, som vänt om från sina gärningar, för det kan ju handla om att motståndare anklagar Jehovas vittnen för samma sak som Jesus blev anklagad för när han umgicks med ångerfulla syndare:
"När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”(Matteus 9:10-13 Bibel2000)
Har du tänkt på den möjligheten att alla dessa pedofiler i organisationen är sådana som ångrat sig och vänt om, och slutat med övergrepp på barn? Speciellt med tanke på att man vet hur dömda pedofiler behandlas i samhället, inte med en medmänsklig kärlek, man älskar inte sin nästa.
Eller möjligheten att man är mer öppen och aktiv i att hantera denna sak, mer än samhället i övrigt?
Och förklara varför Jehovas vittnen har mer pedofiler, vad är det som odlar pedofiler i organisationen.
Snälla säg nu inte att du inte är insatt, och att du litar på vad man säger på olika hemsidor (förutom Jv:s förstås).
Myndigheterna i en hel kontinent har fastslagit att JV org har de flesta fall av pedofili av alla organisationer de har granskat. Inte bara det, de har fastslagit att utav alla organisationer de granskat, med lupp kan jag tillägga, så har JV org handskats med detta sämst. Punkt slut!
Fortsättning följer den 20 mars 2017, missa inte det. Det kommer bli helt öppet och transparent även denna gång så såna som dig inte har möjlighet att påstå att det är lögn.
Googla på tex "Jehovah's Witness crime rate", en av de första som kommer upp är denna länk;
http://aawa.co/jw-crime-map/
Kartlagd JV kriminalitet över världen, vilket bevisar att Jehovas vittnen inte lever i det spirituella paradis deras litteratur påstår. Kriminalitet utfört av JVn är minst lika utbredd som bland övriga världen. Dessa brott är alltså utförda utav döpta vittnen, inte innan dom blev döpta.
Matteus 9 som du citerade visar på att Jesus inte uteslöt någon. Så som vittnen gör, de bör endast umgås med världsliga människor om de visar intresse för herrklubben. Annars är dom dåligt umgänge, eller som vittnena älskar att säga; "dåligt umgänge förstör goda vanor". De som inte sväljer JV dogma med hull och hår är alltså dåliga människor, även om de ägnar all sin tid åt att hjälpa hemlösa, menlösa, änkor och djur. Moder Teresa var väl en hemsk förebild för vittnena, för att ta ett exempel.
Jesus sa att han ville se barmhärtighet före slaktoffer. Ett ytterst främmande koncept för alla vittnen, eftersom de hellre offrar livet på sina barn för en symbols skull (avgudadyrkan) än ger dom livsräddande blodstransfusioner, när blodsfraktioner går bra vilket kommer från exakt samma donerade blod.
De offrar hellre barns välfärd än att oskadliggöra sin stora mängd av pedofiler för att skydda orgens ansikte utåt. Hur var det nu, på utsidan ser dom ut som fromma lamm men är invärtes som rovlystna vargar.
De bibelverser du citerar är som ett svärd som vänds mot dig själv.
JV org är som en petriskål som odlar fram människor med diverse frustrationer och (sexuella) avvikelser på löpande band. Ta bort människans naturliga och hälsosamma sexuella drifter och ersätt den med dödsångest och skuldkänslor och du har skapat en avart som redan har förlorat allt om den tex masturberar. Och den farligaste människan är den som inte har nåt mer att förlora.
Det går inte att diskutera med en som har egna spelregler.
Citat:
En till fråga: Är det alltså rätt att kräva tvingande polisanmälan av organisationer som har många pedofiler, men att det är fel att kräva tvingande polisanmälan av organisationer som har få pedofiler?
Och var går gränsen? Hur många procentandelar av pedofiler ska man har i organisationen för att man ska kunna kräva tvingande polisanmälan?
Och var går gränsen? Hur många procentandelar av pedofiler ska man har i organisationen för att man ska kunna kräva tvingande polisanmälan?
Man ska inte ha några pedofiler alls i sin organisation, om det innebär att pedofilen kan vara ensam med barn.
Därför får ingen som är dömd för övergrepp mot barn, jobba med barn överhuvudtaget, inom dagis och skola. Spelar ingen roll om de blivit döpta vittnen eller medlem i pingstkyrkan.
Utdrag ur brottsregistret krävs och det får vara högst 1 år gammalt.
Överallt där det finns barn, dyker pedofilerna upp. Vanliga präster i Sverige är inte vanligtvis ensamma med små barn.
Det är först när de ska konfimeras som det händer. Med jämna mellanrum händer det att prästet begår övergrepp mot någon flicka.
De säger att pedofilerna finns i alla yrkesgrupper, i alla samhällsskikt, i alla religiösa samfund.
Så varför skulle de inte även finnas bland vittnena?
Gjorde inte vittnen fel, så skulle ingen bli utesluten eller hur.
Vittnena sa för att när slutet närmar sig, så ska mängder av vittnen fallaifrån sanningen. Det skulle vara ett väldigt tydligt tecken på slutet på detta tingets ordning.
Varför skulle det hända om nu alla är så syndfria bland er?
Det här är en artikel från 1985, alltså 18 år innan Uppdrag Granskning:
*** g85 8/6 sid. 6-10 Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn ***
Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn
EN UNG kvinna som under barnaåren utsattes för sexuella övergrepp av sin bror och sin svåger säger: ”Jag var rädd, och därför berättade jag det inte för någon. Av denna anledning skulle jag vilja ge följande varning till alla föräldrar: ’Snälla ni, lär era barn att inte låta någon människa, vare sig inom eller utanför familjen, röra vid dem på ett felaktigt sätt. Om någon skulle försöka, skall barnen inte vara rädda för att skvallra.’” Hon tillägger: ”Det kan hända vilket barn som helst när som helst!”
I denna värld, som mer och mer håller på att urarta, måste vi vidta konstruktiva åtgärder för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp. Det är inte förståndigt att lämna saker och ting åt slumpen och bara hoppas att ingenting skall hända.
Den första försvarslinjen
Den första försvarslinjen är att undvika situationer som försätter våra barn i riskzonen. Föräldrar bör till exempel akta sig för att som barnvakter använda unga vuxna som tycks föredra att vara tillsammans med barn framför att umgås med personer i deras egen ålder. En praktiserande psykolog rapporterar att i två tredjedelar av de övergreppsfall han har under behandling har gärningen begåtts vid barnpassning.
Doktor Suzanne M. Sgroi nämner ytterligare två situationer som har lett till problem: Barn som delar säng eller rum med vuxna eller tonåringar och stora familjetillställningar, där de vuxna är upptagna med att roa sig och bara tar för givet att de äldre barnen tar hand om de yngre.
Den enkla sanningen är att ju mer vi kan hålla uppsikt över våra barn, desto mindre blir risken för att de skall utsättas för sexuella övergrepp. Ann, en trebarnsmamma, går så långt att hon inte tillåter sitt yngsta barn, en 14-årig pojke, att gå omkring i shoppingcentret — eller ens gå in på offentliga toaletter — på egen hand. Pojken tycker förmodligen att detta är mycket restriktivt, men hans mamma har sina skäl. Hon blev som barn själv utsatt för sexuella övergrepp.
Men föräldrar kan ju inte ständigt hålla ögonen på sina barn. Förvärvsarbetande föräldrar kanske inte har något annat val än att utnyttja daghem eller fritidshem eller lämna sina barn hos släktingar eller barnvakter. Barn måste gå i skolan, och föräldrarna kan inte alltid vara tillsammans med dem. Släktingar och vänner kommer på besök. Och så finns det ju grannar! Hur kan vi skydda våra barn när de är så utsatta? Det finns faktiskt bara ett sätt —
Tala med ditt barn om faran
Psykologen Debrah Shulman sade: ”Det är dåraktigt att låtsas inför barnen att det inte finns sådant som är farligt. Barn är medvetna om att de är sårbara, och de är av naturen måna om sin egen säkerhet. Det är en del av föräldrarnas uppgift att ge dem de redskap de behöver för att ta itu med farliga situationer på ett realistiskt sätt. Om sådana upplysningar presenteras på ett uppriktigt och positivt sätt, kommer de inte att skrämma barnen, utan kommer att inge dem tillförsikt.” Ja, vi måste tala med dem om detta.
Detta är lättare sagt än gjort, i synnerhet som den största faran kommer från vänner och släktingar. Vi kanske redan har varnat våra barn för främlingar som vill lura upp dem i skogen eller köra i väg med dem i sin bil. Men hur kan vi ge dem ”de verktyg” de behöver för att skydda sig mot sådana personer de känner, respekterar och till och med älskar?
Följ den naturliga instinkten
Ann, den trebarnsmamma som tidigare omnämndes, berättar att hon bara var fem år gammal när en manlig släkting utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon visste ändå att det han gjorde var fel, fastän hon inte visste hur hon skulle kunna hindra honom. Och sorgligt nog kunde hon inte tala med sina föräldrar om det. Kommunicerandet dem emellan fungerade inte så bra på den tiden.
Anns erfarenhet visar att barn vanligen har en naturlig känsla för vad som är rätt och passande. Vi måste förstärka denna instinkt, säga till dem att de skall lyda den även om en vuxen säger något annat. Ett enkelt och bestämt ”Nej, jag vill inte att du gör så!” är ofta tillräckligt för att avskräcka en angripare. Anns erfarenhet visar också hur viktigt det är att vi har ett fritt tankeutbyte med våra barn.
En man och hustru resonerade nyligen om detta problem tillsammans. De blev oroliga och frågade därför sin lilla flicka om hon någonsin hade utsatts för sexuella övergrepp. Till deras fasa sade flickan ja. En gammal betrodd vän till familjen hade gjort detta upprepade gånger. Kommunicerandet mellan föräldrar och barn fungerade utmärkt i denna familj, så varför hade då flickan inte sagt något tidigare? Helt enkelt därför att hon inte visste vad hon skulle säga. Så snart detta ämne togs upp var flickan mer än villig att tala om det.
Vad skall vi säga till dem?
Först och främst måste vi ta upp ämnet. Om en skandal av detta slag omtalas i nyhetsmedia, kan föräldrarna ta tillfället i akt och fråga sina barn: ”Har någon någonsin gjort så mot dig?” Och sedan fortsätta med att tala om för dem hur de skall handla om någon skulle försöka göra det.
Föräldrar som undervisar sina barn om bibeln kan använda delar av den som en utgångspunkt. De kan ta upp berättelsen om Dina, Jakobs dotter, för att förklara de tillbörliga gränserna för vad en person får göra mot en annan. (1 Moseboken 34:1—4) Berättelsen om Tamar och Amnon kan användas för att visa att det finns saker och ting som inte ens nära släktingar får göra mot varandra. (2 Samuelsboken 13:10—16) Vi bör också förvissa oss om att de förstår att om något liknande skulle hända dem, vill vi ha reda på det. Vi kommer inte att bli arga på dem om de talar om det för oss.
Mary blev utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten. Och hon såg därför noga till att hennes tre döttrar var på sin vakt mot sådana som vill förgripa sig på dem. Hur gick hon till väga? Så snart de var gamla att förstå, sade hon till dem: ”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig. Jag blir inte arg.” Hur skulle de kunna veta vad som är ”fel ställe”? Mary säger att hon visade dem när de kom upp i treårsåldern. När hon badade dem eller gjorde dem i ordning vid läggdags, visade hon dem vilka kroppsdelar andra människor inte fick röra. När de blev lite äldre, tog hon upp olika situationer: ”Ingen skall ta på dig där, inte ens en lärare eller en polis. Inte ens mamma eller pappa skall ta på dig där. Och doktorn får göra det bara om mamma eller pappa är med!”
Fungerade detta? Mary minns ett tillfälle när en släkting höll på att leka med hennes sexåriga dotter. Det släktingen gjorde började få den lilla flickan att känna sig illa till mods. Vad gjorde hon? Hon gick helt enkelt sin väg ifrån honom. Mary är inte säker på om hennes släkting hade onda avsikter eller inte. Men hon är glad att hennes dotter kunde dra sig ur situationen, när det började kännas ”fel” eller ”konstigt”.
På samma sätt som föräldrar varnar sina barn för att följa med främlingar, leka på trafikerade gator och röra vid elektriska ledningar, bör de således tala med dem om hur de skall kunna undvika sexuella övergrepp. De bör förklara att det finns vissa gränser vad beträffar deras kropp som andra människor — också deras egna föräldrar — inte bör överträda. De bör klart och tydligt slå fast att om någonting skulle hända, då vill de ha reda på det. Och de kommer inte att klandra barnen.
*** g85 8/6 sid. 6-10 Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn ***
Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn
EN UNG kvinna som under barnaåren utsattes för sexuella övergrepp av sin bror och sin svåger säger: ”Jag var rädd, och därför berättade jag det inte för någon. Av denna anledning skulle jag vilja ge följande varning till alla föräldrar: ’Snälla ni, lär era barn att inte låta någon människa, vare sig inom eller utanför familjen, röra vid dem på ett felaktigt sätt. Om någon skulle försöka, skall barnen inte vara rädda för att skvallra.’” Hon tillägger: ”Det kan hända vilket barn som helst när som helst!”
I denna värld, som mer och mer håller på att urarta, måste vi vidta konstruktiva åtgärder för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp. Det är inte förståndigt att lämna saker och ting åt slumpen och bara hoppas att ingenting skall hända.
Den första försvarslinjen
Den första försvarslinjen är att undvika situationer som försätter våra barn i riskzonen. Föräldrar bör till exempel akta sig för att som barnvakter använda unga vuxna som tycks föredra att vara tillsammans med barn framför att umgås med personer i deras egen ålder. En praktiserande psykolog rapporterar att i två tredjedelar av de övergreppsfall han har under behandling har gärningen begåtts vid barnpassning.
Doktor Suzanne M. Sgroi nämner ytterligare två situationer som har lett till problem: Barn som delar säng eller rum med vuxna eller tonåringar och stora familjetillställningar, där de vuxna är upptagna med att roa sig och bara tar för givet att de äldre barnen tar hand om de yngre.
Den enkla sanningen är att ju mer vi kan hålla uppsikt över våra barn, desto mindre blir risken för att de skall utsättas för sexuella övergrepp. Ann, en trebarnsmamma, går så långt att hon inte tillåter sitt yngsta barn, en 14-årig pojke, att gå omkring i shoppingcentret — eller ens gå in på offentliga toaletter — på egen hand. Pojken tycker förmodligen att detta är mycket restriktivt, men hans mamma har sina skäl. Hon blev som barn själv utsatt för sexuella övergrepp.
Men föräldrar kan ju inte ständigt hålla ögonen på sina barn. Förvärvsarbetande föräldrar kanske inte har något annat val än att utnyttja daghem eller fritidshem eller lämna sina barn hos släktingar eller barnvakter. Barn måste gå i skolan, och föräldrarna kan inte alltid vara tillsammans med dem. Släktingar och vänner kommer på besök. Och så finns det ju grannar! Hur kan vi skydda våra barn när de är så utsatta? Det finns faktiskt bara ett sätt —
Tala med ditt barn om faran
Psykologen Debrah Shulman sade: ”Det är dåraktigt att låtsas inför barnen att det inte finns sådant som är farligt. Barn är medvetna om att de är sårbara, och de är av naturen måna om sin egen säkerhet. Det är en del av föräldrarnas uppgift att ge dem de redskap de behöver för att ta itu med farliga situationer på ett realistiskt sätt. Om sådana upplysningar presenteras på ett uppriktigt och positivt sätt, kommer de inte att skrämma barnen, utan kommer att inge dem tillförsikt.” Ja, vi måste tala med dem om detta.
Detta är lättare sagt än gjort, i synnerhet som den största faran kommer från vänner och släktingar. Vi kanske redan har varnat våra barn för främlingar som vill lura upp dem i skogen eller köra i väg med dem i sin bil. Men hur kan vi ge dem ”de verktyg” de behöver för att skydda sig mot sådana personer de känner, respekterar och till och med älskar?
Följ den naturliga instinkten
Ann, den trebarnsmamma som tidigare omnämndes, berättar att hon bara var fem år gammal när en manlig släkting utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon visste ändå att det han gjorde var fel, fastän hon inte visste hur hon skulle kunna hindra honom. Och sorgligt nog kunde hon inte tala med sina föräldrar om det. Kommunicerandet dem emellan fungerade inte så bra på den tiden.
Anns erfarenhet visar att barn vanligen har en naturlig känsla för vad som är rätt och passande. Vi måste förstärka denna instinkt, säga till dem att de skall lyda den även om en vuxen säger något annat. Ett enkelt och bestämt ”Nej, jag vill inte att du gör så!” är ofta tillräckligt för att avskräcka en angripare. Anns erfarenhet visar också hur viktigt det är att vi har ett fritt tankeutbyte med våra barn.
En man och hustru resonerade nyligen om detta problem tillsammans. De blev oroliga och frågade därför sin lilla flicka om hon någonsin hade utsatts för sexuella övergrepp. Till deras fasa sade flickan ja. En gammal betrodd vän till familjen hade gjort detta upprepade gånger. Kommunicerandet mellan föräldrar och barn fungerade utmärkt i denna familj, så varför hade då flickan inte sagt något tidigare? Helt enkelt därför att hon inte visste vad hon skulle säga. Så snart detta ämne togs upp var flickan mer än villig att tala om det.
Vad skall vi säga till dem?
Först och främst måste vi ta upp ämnet. Om en skandal av detta slag omtalas i nyhetsmedia, kan föräldrarna ta tillfället i akt och fråga sina barn: ”Har någon någonsin gjort så mot dig?” Och sedan fortsätta med att tala om för dem hur de skall handla om någon skulle försöka göra det.
Föräldrar som undervisar sina barn om bibeln kan använda delar av den som en utgångspunkt. De kan ta upp berättelsen om Dina, Jakobs dotter, för att förklara de tillbörliga gränserna för vad en person får göra mot en annan. (1 Moseboken 34:1—4) Berättelsen om Tamar och Amnon kan användas för att visa att det finns saker och ting som inte ens nära släktingar får göra mot varandra. (2 Samuelsboken 13:10—16) Vi bör också förvissa oss om att de förstår att om något liknande skulle hända dem, vill vi ha reda på det. Vi kommer inte att bli arga på dem om de talar om det för oss.
Mary blev utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten. Och hon såg därför noga till att hennes tre döttrar var på sin vakt mot sådana som vill förgripa sig på dem. Hur gick hon till väga? Så snart de var gamla att förstå, sade hon till dem: ”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig. Jag blir inte arg.” Hur skulle de kunna veta vad som är ”fel ställe”? Mary säger att hon visade dem när de kom upp i treårsåldern. När hon badade dem eller gjorde dem i ordning vid läggdags, visade hon dem vilka kroppsdelar andra människor inte fick röra. När de blev lite äldre, tog hon upp olika situationer: ”Ingen skall ta på dig där, inte ens en lärare eller en polis. Inte ens mamma eller pappa skall ta på dig där. Och doktorn får göra det bara om mamma eller pappa är med!”
Fungerade detta? Mary minns ett tillfälle när en släkting höll på att leka med hennes sexåriga dotter. Det släktingen gjorde började få den lilla flickan att känna sig illa till mods. Vad gjorde hon? Hon gick helt enkelt sin väg ifrån honom. Mary är inte säker på om hennes släkting hade onda avsikter eller inte. Men hon är glad att hennes dotter kunde dra sig ur situationen, när det började kännas ”fel” eller ”konstigt”.
På samma sätt som föräldrar varnar sina barn för att följa med främlingar, leka på trafikerade gator och röra vid elektriska ledningar, bör de således tala med dem om hur de skall kunna undvika sexuella övergrepp. De bör förklara att det finns vissa gränser vad beträffar deras kropp som andra människor — också deras egna föräldrar — inte bör överträda. De bör klart och tydligt slå fast att om någonting skulle hända, då vill de ha reda på det. Och de kommer inte att klandra barnen.
”Vad skulle du göra om ... ?”
Ibland utnyttjar vuxna människor sin större erfarenhet och intelligens för att lura barn att ta del i otillbörliga handlingar, och barnen kan inte alltid genomskåda deras list utan hjälp. I sin bok The Silent Children (De tysta barnen) föreslår därför Linda Tschirhart Sanford ett hjälpmedel som kan användas i förebyggande syfte, en lek som hon kallar ”Vad skulle du göra om ... ?” Fråga då och då dina barn vad de skulle göra i vissa situationer: ”Vad skulle du göra om barnvakten sade att du fick stanna uppe till sent på kvällen och se på TV om du först kröp ner i badkaret med honom och lekte lekar? Vad skulle du säga?” ”Tänk om någon som du känner skjutsade dig i sin bil och sedan ville klappa dig där man inte skall? Vad skulle du göra?” ”Vad skulle du göra om en äldre kamrat rörde vid dig på ett sätt som du inte tyckte om eller ville att du skulle klä av dig och leka en hemlig lek med honom?”
När föräldrar lär sina barn hur de skall svara, kan de också visa dem att det finns tillfällen när de kan säga nej till en vuxen. Det finns också tillfällen då de bör avslöja hemligheter. Om man övar dem att säga ”Jag skall bara fråga mamma först” eller något liknande, kommer de att kunna avskräcka de flesta potentiella förövare. Om barnet lär sig de rätta svaren i denna frågelek, skaffar det sig ypperliga försvarsmedel. Om barnet svarar fel, upprepa då frågan och föreslå ett annat svar.
Ge dem de rätta orden
Följande erfarenhet uppenbarar ett annat problem som barn ställs inför i sådana situationer: En kvinna berättar att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp och försökte tala om det för sin mor. Men hon kände inte till de rätta orden och kunde inte förklara vad som hade hänt. Hennes mor trodde att någon helt enkelt hade försökt att visa henne tillgivenhet och att den lilla flickan hade missförstått situationen och förstorat upp den.
På grund av liknande erfarenheter uppmuntrar socialarbetare föräldrar att lära sina barn de rätta namnen också på dessa delar av kroppen. Ge dem det ordförråd de behöver för att kunna uttrycka sig om det värsta skulle hända.
Vaksam men balanserad
En av våra värsta mardrömmar som föräldrar är att våra barn skulle utsättas för sexuella övergrepp. Vi måste emellertid hålla i minnet att de flesta vuxna inte kommer att antasta våra barn. De flesta av våra släktingar älskar dem och är lika angelägna som vi att skydda dem mot övergrepp.
Å andra sidan kan det inträffa. Att bara hoppas att det inte kommer att hända räcker inte. Som ordspråket i bibeln uttrycker det: ”Den kloke ser faran och söker skydd.” (Ordspråksboken 22:3) Vi gör således väl i att vara försiktiga, speciellt med tanke på de tider vi lever i. Om vi, i den utsträckning det alls är möjligt, undviker att försätta våra barn i farliga situationer, om vi förklarar för dem de gränser som inte ens vuxna får överträda och om vi lär dem hur de skall reagera om någon vuxen skulle försöka överträda dessa gränser, då har vi gjort mycket för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp.
[Infälld text på sidan 9]
”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig”
[Infälld text på sidan 10]
Lär barnen de rätta namnen på de olika kroppsdelarna
[Ruta på sidan 8]
Om det värsta skulle inträffa
Ingen förälder kan ge ett barn ett hundraprocentigt skydd mot sexuella övergrepp, även om rimliga försiktighetsåtgärder i oerhört hög grad nedbringar sannolikheten för att något skall inträffa. Men om föräldrarna har upprättat goda kommunikationslinjer inom familjen, kanske barnen ändå talar med dem ifall det värsta skulle inträffa. Ibland är emellertid barn så chockade eller skäms på grund av det inträffade att de inte vill tala om det. Föräldrar behöver därför vara på sin vakt. Här är några tecken som forskare säger kan tyda på att något har inträffat.
Var misstänksam mot alla förändringar i den normala rutinen. I ett fall bad en lärare vissa barn komma till skolan långt före de andra. Se upp för talande symptom hos barnen, till exempel försämrade skolbetyg eller överdriven oro i samband med någon speciell vuxen. En kvinna som när hon var flicka utnyttjades av sin bror och sin far sade: ”Jag blev sämst i en klass av 42 barn, och ingen försökte ta reda på varför.”
Var uppmärksam på fysiska symptom, såsom huvudvärk, kräkningar eller aptitlöshet och sömnsvårigheter. Av särskild betydelse är sådana besvär som ömhet i området kring könsorganen. Var uppmärksam på brådmogen sexualitet i fråga om språk, klädsel eller uppförande. Håll utkik efter plötsliga förändringar i uppförandet som kan tyda på problem. Om ett barn blir ovanligt inbundet eller visar en tendens till att undvika en viss släkting, bör detta utgöra en varningssignal. Vi måste också lyssna på indirekta anspelningar som våra barn gör. Ett påstående som ”Jag tycker inte om den där matteläraren längre” kan vara barnets sätt att försöka föra detta svåra ämne på tal.
Om föräldrar lägger märke till något liknande hos sina barn, bör de försöka ta reda på vad som är på tok. Barnet har ett problem, och det kan gälla sexuellt övergrepp. Om så är fallet behöver barnet hjälp. Många barn får tyvärr inte sådan hjälp. Barn som utsatts för sexuella övergrepp har anklagats för att ha hittat på historien, trots att forskare försäkrar att barn mycket sällan, om ens någonsin, hittar på sådant. Incestfall har tystats ner för att inte skada familjen.
Men om man upptäcker att sexuella övergrepp — och i synnerhet incest — har ägt rum, måste två åtgärder vidtas omedelbart:
För det första måste barnet — och även andra barn — skyddas mot vidare övergrepp. Detta måste ske till varje pris. I många fall måste den anklagade förövaren ställas till svars. Men vad som än krävs är det viktigt att barnet kan vara helt förvissat om att förövaren aldrig kan komma åt henne (eller honom) igen.
För det andra måste man ge barnet mycket kärlek och känslomässigt stöd. Föräldrarna (och/eller andra — i fall då en förälder är förövare) måste göra det fullständigt klart att det unga offret inte bär skulden. Den brottsliga handlingen och vad som än kan inträffa till följd av den — även om en nära släkting skulle hamna i fängelse — är inte barnets fel. Men denna försäkran måste ges den drabbade många gånger, så att barnet tror det — och tror att föräldrarna tror det också!
Ibland utnyttjar vuxna människor sin större erfarenhet och intelligens för att lura barn att ta del i otillbörliga handlingar, och barnen kan inte alltid genomskåda deras list utan hjälp. I sin bok The Silent Children (De tysta barnen) föreslår därför Linda Tschirhart Sanford ett hjälpmedel som kan användas i förebyggande syfte, en lek som hon kallar ”Vad skulle du göra om ... ?” Fråga då och då dina barn vad de skulle göra i vissa situationer: ”Vad skulle du göra om barnvakten sade att du fick stanna uppe till sent på kvällen och se på TV om du först kröp ner i badkaret med honom och lekte lekar? Vad skulle du säga?” ”Tänk om någon som du känner skjutsade dig i sin bil och sedan ville klappa dig där man inte skall? Vad skulle du göra?” ”Vad skulle du göra om en äldre kamrat rörde vid dig på ett sätt som du inte tyckte om eller ville att du skulle klä av dig och leka en hemlig lek med honom?”
När föräldrar lär sina barn hur de skall svara, kan de också visa dem att det finns tillfällen när de kan säga nej till en vuxen. Det finns också tillfällen då de bör avslöja hemligheter. Om man övar dem att säga ”Jag skall bara fråga mamma först” eller något liknande, kommer de att kunna avskräcka de flesta potentiella förövare. Om barnet lär sig de rätta svaren i denna frågelek, skaffar det sig ypperliga försvarsmedel. Om barnet svarar fel, upprepa då frågan och föreslå ett annat svar.
Ge dem de rätta orden
Följande erfarenhet uppenbarar ett annat problem som barn ställs inför i sådana situationer: En kvinna berättar att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp och försökte tala om det för sin mor. Men hon kände inte till de rätta orden och kunde inte förklara vad som hade hänt. Hennes mor trodde att någon helt enkelt hade försökt att visa henne tillgivenhet och att den lilla flickan hade missförstått situationen och förstorat upp den.
På grund av liknande erfarenheter uppmuntrar socialarbetare föräldrar att lära sina barn de rätta namnen också på dessa delar av kroppen. Ge dem det ordförråd de behöver för att kunna uttrycka sig om det värsta skulle hända.
Vaksam men balanserad
En av våra värsta mardrömmar som föräldrar är att våra barn skulle utsättas för sexuella övergrepp. Vi måste emellertid hålla i minnet att de flesta vuxna inte kommer att antasta våra barn. De flesta av våra släktingar älskar dem och är lika angelägna som vi att skydda dem mot övergrepp.
Å andra sidan kan det inträffa. Att bara hoppas att det inte kommer att hända räcker inte. Som ordspråket i bibeln uttrycker det: ”Den kloke ser faran och söker skydd.” (Ordspråksboken 22:3) Vi gör således väl i att vara försiktiga, speciellt med tanke på de tider vi lever i. Om vi, i den utsträckning det alls är möjligt, undviker att försätta våra barn i farliga situationer, om vi förklarar för dem de gränser som inte ens vuxna får överträda och om vi lär dem hur de skall reagera om någon vuxen skulle försöka överträda dessa gränser, då har vi gjort mycket för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp.
[Infälld text på sidan 9]
”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig”
[Infälld text på sidan 10]
Lär barnen de rätta namnen på de olika kroppsdelarna
[Ruta på sidan 8]
Om det värsta skulle inträffa
Ingen förälder kan ge ett barn ett hundraprocentigt skydd mot sexuella övergrepp, även om rimliga försiktighetsåtgärder i oerhört hög grad nedbringar sannolikheten för att något skall inträffa. Men om föräldrarna har upprättat goda kommunikationslinjer inom familjen, kanske barnen ändå talar med dem ifall det värsta skulle inträffa. Ibland är emellertid barn så chockade eller skäms på grund av det inträffade att de inte vill tala om det. Föräldrar behöver därför vara på sin vakt. Här är några tecken som forskare säger kan tyda på att något har inträffat.
Var misstänksam mot alla förändringar i den normala rutinen. I ett fall bad en lärare vissa barn komma till skolan långt före de andra. Se upp för talande symptom hos barnen, till exempel försämrade skolbetyg eller överdriven oro i samband med någon speciell vuxen. En kvinna som när hon var flicka utnyttjades av sin bror och sin far sade: ”Jag blev sämst i en klass av 42 barn, och ingen försökte ta reda på varför.”
Var uppmärksam på fysiska symptom, såsom huvudvärk, kräkningar eller aptitlöshet och sömnsvårigheter. Av särskild betydelse är sådana besvär som ömhet i området kring könsorganen. Var uppmärksam på brådmogen sexualitet i fråga om språk, klädsel eller uppförande. Håll utkik efter plötsliga förändringar i uppförandet som kan tyda på problem. Om ett barn blir ovanligt inbundet eller visar en tendens till att undvika en viss släkting, bör detta utgöra en varningssignal. Vi måste också lyssna på indirekta anspelningar som våra barn gör. Ett påstående som ”Jag tycker inte om den där matteläraren längre” kan vara barnets sätt att försöka föra detta svåra ämne på tal.
Om föräldrar lägger märke till något liknande hos sina barn, bör de försöka ta reda på vad som är på tok. Barnet har ett problem, och det kan gälla sexuellt övergrepp. Om så är fallet behöver barnet hjälp. Många barn får tyvärr inte sådan hjälp. Barn som utsatts för sexuella övergrepp har anklagats för att ha hittat på historien, trots att forskare försäkrar att barn mycket sällan, om ens någonsin, hittar på sådant. Incestfall har tystats ner för att inte skada familjen.
Men om man upptäcker att sexuella övergrepp — och i synnerhet incest — har ägt rum, måste två åtgärder vidtas omedelbart:
För det första måste barnet — och även andra barn — skyddas mot vidare övergrepp. Detta måste ske till varje pris. I många fall måste den anklagade förövaren ställas till svars. Men vad som än krävs är det viktigt att barnet kan vara helt förvissat om att förövaren aldrig kan komma åt henne (eller honom) igen.
För det andra måste man ge barnet mycket kärlek och känslomässigt stöd. Föräldrarna (och/eller andra — i fall då en förälder är förövare) måste göra det fullständigt klart att det unga offret inte bär skulden. Den brottsliga handlingen och vad som än kan inträffa till följd av den — även om en nära släkting skulle hamna i fängelse — är inte barnets fel. Men denna försäkran måste ges den drabbade många gånger, så att barnet tror det — och tror att föräldrarna tror det också!
Och detta skrevs 1997, 6 år innan Uppdrag Granskning.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
Citat:
Det här är en artikel från 1985, alltså 18 år innan Uppdrag Granskning:
*** g85 8/6 sid. 6-10 Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn ***
Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn
EN UNG kvinna som under barnaåren utsattes för sexuella övergrepp av sin bror och sin svåger säger: ”Jag var rädd, och därför berättade jag det inte för någon. Av denna anledning skulle jag vilja ge följande varning till alla föräldrar: ’Snälla ni, lär era barn att inte låta någon människa, vare sig inom eller utanför familjen, röra vid dem på ett felaktigt sätt. Om någon skulle försöka, skall barnen inte vara rädda för att skvallra.’” Hon tillägger: ”Det kan hända vilket barn som helst när som helst!”
I denna värld, som mer och mer håller på att urarta, måste vi vidta konstruktiva åtgärder för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp. Det är inte förståndigt att lämna saker och ting åt slumpen och bara hoppas att ingenting skall hända.
Den första försvarslinjen
Den första försvarslinjen är att undvika situationer som försätter våra barn i riskzonen. Föräldrar bör till exempel akta sig för att som barnvakter använda unga vuxna som tycks föredra att vara tillsammans med barn framför att umgås med personer i deras egen ålder. En praktiserande psykolog rapporterar att i två tredjedelar av de övergreppsfall han har under behandling har gärningen begåtts vid barnpassning.
Doktor Suzanne M. Sgroi nämner ytterligare två situationer som har lett till problem: Barn som delar säng eller rum med vuxna eller tonåringar och stora familjetillställningar, där de vuxna är upptagna med att roa sig och bara tar för givet att de äldre barnen tar hand om de yngre.
Den enkla sanningen är att ju mer vi kan hålla uppsikt över våra barn, desto mindre blir risken för att de skall utsättas för sexuella övergrepp. Ann, en trebarnsmamma, går så långt att hon inte tillåter sitt yngsta barn, en 14-årig pojke, att gå omkring i shoppingcentret — eller ens gå in på offentliga toaletter — på egen hand. Pojken tycker förmodligen att detta är mycket restriktivt, men hans mamma har sina skäl. Hon blev som barn själv utsatt för sexuella övergrepp.
Men föräldrar kan ju inte ständigt hålla ögonen på sina barn. Förvärvsarbetande föräldrar kanske inte har något annat val än att utnyttja daghem eller fritidshem eller lämna sina barn hos släktingar eller barnvakter. Barn måste gå i skolan, och föräldrarna kan inte alltid vara tillsammans med dem. Släktingar och vänner kommer på besök. Och så finns det ju grannar! Hur kan vi skydda våra barn när de är så utsatta? Det finns faktiskt bara ett sätt —
Tala med ditt barn om faran
Psykologen Debrah Shulman sade: ”Det är dåraktigt att låtsas inför barnen att det inte finns sådant som är farligt. Barn är medvetna om att de är sårbara, och de är av naturen måna om sin egen säkerhet. Det är en del av föräldrarnas uppgift att ge dem de redskap de behöver för att ta itu med farliga situationer på ett realistiskt sätt. Om sådana upplysningar presenteras på ett uppriktigt och positivt sätt, kommer de inte att skrämma barnen, utan kommer att inge dem tillförsikt.” Ja, vi måste tala med dem om detta.
Detta är lättare sagt än gjort, i synnerhet som den största faran kommer från vänner och släktingar. Vi kanske redan har varnat våra barn för främlingar som vill lura upp dem i skogen eller köra i väg med dem i sin bil. Men hur kan vi ge dem ”de verktyg” de behöver för att skydda sig mot sådana personer de känner, respekterar och till och med älskar?
Följ den naturliga instinkten
Ann, den trebarnsmamma som tidigare omnämndes, berättar att hon bara var fem år gammal när en manlig släkting utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon visste ändå att det han gjorde var fel, fastän hon inte visste hur hon skulle kunna hindra honom. Och sorgligt nog kunde hon inte tala med sina föräldrar om det. Kommunicerandet dem emellan fungerade inte så bra på den tiden.
Anns erfarenhet visar att barn vanligen har en naturlig känsla för vad som är rätt och passande. Vi måste förstärka denna instinkt, säga till dem att de skall lyda den även om en vuxen säger något annat. Ett enkelt och bestämt ”Nej, jag vill inte att du gör så!” är ofta tillräckligt för att avskräcka en angripare. Anns erfarenhet visar också hur viktigt det är att vi har ett fritt tankeutbyte med våra barn.
En man och hustru resonerade nyligen om detta problem tillsammans. De blev oroliga och frågade därför sin lilla flicka om hon någonsin hade utsatts för sexuella övergrepp. Till deras fasa sade flickan ja. En gammal betrodd vän till familjen hade gjort detta upprepade gånger. Kommunicerandet mellan föräldrar och barn fungerade utmärkt i denna familj, så varför hade då flickan inte sagt något tidigare? Helt enkelt därför att hon inte visste vad hon skulle säga. Så snart detta ämne togs upp var flickan mer än villig att tala om det.
Vad skall vi säga till dem?
Först och främst måste vi ta upp ämnet. Om en skandal av detta slag omtalas i nyhetsmedia, kan föräldrarna ta tillfället i akt och fråga sina barn: ”Har någon någonsin gjort så mot dig?” Och sedan fortsätta med att tala om för dem hur de skall handla om någon skulle försöka göra det.
Föräldrar som undervisar sina barn om bibeln kan använda delar av den som en utgångspunkt. De kan ta upp berättelsen om Dina, Jakobs dotter, för att förklara de tillbörliga gränserna för vad en person får göra mot en annan. (1 Moseboken 34:1—4) Berättelsen om Tamar och Amnon kan användas för att visa att det finns saker och ting som inte ens nära släktingar får göra mot varandra. (2 Samuelsboken 13:10—16) Vi bör också förvissa oss om att de förstår att om något liknande skulle hända dem, vill vi ha reda på det. Vi kommer inte att bli arga på dem om de talar om det för oss.
Mary blev utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten. Och hon såg därför noga till att hennes tre döttrar var på sin vakt mot sådana som vill förgripa sig på dem. Hur gick hon till väga? Så snart de var gamla att förstå, sade hon till dem: ”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig. Jag blir inte arg.” Hur skulle de kunna veta vad som är ”fel ställe”? Mary säger att hon visade dem när de kom upp i treårsåldern. När hon badade dem eller gjorde dem i ordning vid läggdags, visade hon dem vilka kroppsdelar andra människor inte fick röra. När de blev lite äldre, tog hon upp olika situationer: ”Ingen skall ta på dig där, inte ens en lärare eller en polis. Inte ens mamma eller pappa skall ta på dig där. Och doktorn får göra det bara om mamma eller pappa är med!”
Fungerade detta? Mary minns ett tillfälle när en släkting höll på att leka med hennes sexåriga dotter. Det släktingen gjorde började få den lilla flickan att känna sig illa till mods. Vad gjorde hon? Hon gick helt enkelt sin väg ifrån honom. Mary är inte säker på om hennes släkting hade onda avsikter eller inte. Men hon är glad att hennes dotter kunde dra sig ur situationen, när det började kännas ”fel” eller ”konstigt”.
På samma sätt som föräldrar varnar sina barn för att följa med främlingar, leka på trafikerade gator och röra vid elektriska ledningar, bör de således tala med dem om hur de skall kunna undvika sexuella övergrepp. De bör förklara att det finns vissa gränser vad beträffar deras kropp som andra människor — också deras egna föräldrar — inte bör överträda. De bör klart och tydligt slå fast att om någonting skulle hända, då vill de ha reda på det. Och de kommer inte att klandra barnen.
*** g85 8/6 sid. 6-10 Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn ***
Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn
EN UNG kvinna som under barnaåren utsattes för sexuella övergrepp av sin bror och sin svåger säger: ”Jag var rädd, och därför berättade jag det inte för någon. Av denna anledning skulle jag vilja ge följande varning till alla föräldrar: ’Snälla ni, lär era barn att inte låta någon människa, vare sig inom eller utanför familjen, röra vid dem på ett felaktigt sätt. Om någon skulle försöka, skall barnen inte vara rädda för att skvallra.’” Hon tillägger: ”Det kan hända vilket barn som helst när som helst!”
I denna värld, som mer och mer håller på att urarta, måste vi vidta konstruktiva åtgärder för att skydda våra barn mot sexuella övergrepp. Det är inte förståndigt att lämna saker och ting åt slumpen och bara hoppas att ingenting skall hända.
Den första försvarslinjen
Den första försvarslinjen är att undvika situationer som försätter våra barn i riskzonen. Föräldrar bör till exempel akta sig för att som barnvakter använda unga vuxna som tycks föredra att vara tillsammans med barn framför att umgås med personer i deras egen ålder. En praktiserande psykolog rapporterar att i två tredjedelar av de övergreppsfall han har under behandling har gärningen begåtts vid barnpassning.
Doktor Suzanne M. Sgroi nämner ytterligare två situationer som har lett till problem: Barn som delar säng eller rum med vuxna eller tonåringar och stora familjetillställningar, där de vuxna är upptagna med att roa sig och bara tar för givet att de äldre barnen tar hand om de yngre.
Den enkla sanningen är att ju mer vi kan hålla uppsikt över våra barn, desto mindre blir risken för att de skall utsättas för sexuella övergrepp. Ann, en trebarnsmamma, går så långt att hon inte tillåter sitt yngsta barn, en 14-årig pojke, att gå omkring i shoppingcentret — eller ens gå in på offentliga toaletter — på egen hand. Pojken tycker förmodligen att detta är mycket restriktivt, men hans mamma har sina skäl. Hon blev som barn själv utsatt för sexuella övergrepp.
Men föräldrar kan ju inte ständigt hålla ögonen på sina barn. Förvärvsarbetande föräldrar kanske inte har något annat val än att utnyttja daghem eller fritidshem eller lämna sina barn hos släktingar eller barnvakter. Barn måste gå i skolan, och föräldrarna kan inte alltid vara tillsammans med dem. Släktingar och vänner kommer på besök. Och så finns det ju grannar! Hur kan vi skydda våra barn när de är så utsatta? Det finns faktiskt bara ett sätt —
Tala med ditt barn om faran
Psykologen Debrah Shulman sade: ”Det är dåraktigt att låtsas inför barnen att det inte finns sådant som är farligt. Barn är medvetna om att de är sårbara, och de är av naturen måna om sin egen säkerhet. Det är en del av föräldrarnas uppgift att ge dem de redskap de behöver för att ta itu med farliga situationer på ett realistiskt sätt. Om sådana upplysningar presenteras på ett uppriktigt och positivt sätt, kommer de inte att skrämma barnen, utan kommer att inge dem tillförsikt.” Ja, vi måste tala med dem om detta.
Detta är lättare sagt än gjort, i synnerhet som den största faran kommer från vänner och släktingar. Vi kanske redan har varnat våra barn för främlingar som vill lura upp dem i skogen eller köra i väg med dem i sin bil. Men hur kan vi ge dem ”de verktyg” de behöver för att skydda sig mot sådana personer de känner, respekterar och till och med älskar?
Följ den naturliga instinkten
Ann, den trebarnsmamma som tidigare omnämndes, berättar att hon bara var fem år gammal när en manlig släkting utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon visste ändå att det han gjorde var fel, fastän hon inte visste hur hon skulle kunna hindra honom. Och sorgligt nog kunde hon inte tala med sina föräldrar om det. Kommunicerandet dem emellan fungerade inte så bra på den tiden.
Anns erfarenhet visar att barn vanligen har en naturlig känsla för vad som är rätt och passande. Vi måste förstärka denna instinkt, säga till dem att de skall lyda den även om en vuxen säger något annat. Ett enkelt och bestämt ”Nej, jag vill inte att du gör så!” är ofta tillräckligt för att avskräcka en angripare. Anns erfarenhet visar också hur viktigt det är att vi har ett fritt tankeutbyte med våra barn.
En man och hustru resonerade nyligen om detta problem tillsammans. De blev oroliga och frågade därför sin lilla flicka om hon någonsin hade utsatts för sexuella övergrepp. Till deras fasa sade flickan ja. En gammal betrodd vän till familjen hade gjort detta upprepade gånger. Kommunicerandet mellan föräldrar och barn fungerade utmärkt i denna familj, så varför hade då flickan inte sagt något tidigare? Helt enkelt därför att hon inte visste vad hon skulle säga. Så snart detta ämne togs upp var flickan mer än villig att tala om det.
Vad skall vi säga till dem?
Först och främst måste vi ta upp ämnet. Om en skandal av detta slag omtalas i nyhetsmedia, kan föräldrarna ta tillfället i akt och fråga sina barn: ”Har någon någonsin gjort så mot dig?” Och sedan fortsätta med att tala om för dem hur de skall handla om någon skulle försöka göra det.
Föräldrar som undervisar sina barn om bibeln kan använda delar av den som en utgångspunkt. De kan ta upp berättelsen om Dina, Jakobs dotter, för att förklara de tillbörliga gränserna för vad en person får göra mot en annan. (1 Moseboken 34:1—4) Berättelsen om Tamar och Amnon kan användas för att visa att det finns saker och ting som inte ens nära släktingar får göra mot varandra. (2 Samuelsboken 13:10—16) Vi bör också förvissa oss om att de förstår att om något liknande skulle hända dem, vill vi ha reda på det. Vi kommer inte att bli arga på dem om de talar om det för oss.
Mary blev utsatt för sexuella övergrepp när hon var liten. Och hon såg därför noga till att hennes tre döttrar var på sin vakt mot sådana som vill förgripa sig på dem. Hur gick hon till väga? Så snart de var gamla att förstå, sade hon till dem: ”Om någon tar på dig på fel ställe, tala då om det för mig. Jag blir inte arg.” Hur skulle de kunna veta vad som är ”fel ställe”? Mary säger att hon visade dem när de kom upp i treårsåldern. När hon badade dem eller gjorde dem i ordning vid läggdags, visade hon dem vilka kroppsdelar andra människor inte fick röra. När de blev lite äldre, tog hon upp olika situationer: ”Ingen skall ta på dig där, inte ens en lärare eller en polis. Inte ens mamma eller pappa skall ta på dig där. Och doktorn får göra det bara om mamma eller pappa är med!”
Fungerade detta? Mary minns ett tillfälle när en släkting höll på att leka med hennes sexåriga dotter. Det släktingen gjorde började få den lilla flickan att känna sig illa till mods. Vad gjorde hon? Hon gick helt enkelt sin väg ifrån honom. Mary är inte säker på om hennes släkting hade onda avsikter eller inte. Men hon är glad att hennes dotter kunde dra sig ur situationen, när det började kännas ”fel” eller ”konstigt”.
På samma sätt som föräldrar varnar sina barn för att följa med främlingar, leka på trafikerade gator och röra vid elektriska ledningar, bör de således tala med dem om hur de skall kunna undvika sexuella övergrepp. De bör förklara att det finns vissa gränser vad beträffar deras kropp som andra människor — också deras egna föräldrar — inte bör överträda. De bör klart och tydligt slå fast att om någonting skulle hända, då vill de ha reda på det. Och de kommer inte att klandra barnen.
Vittnen har hela sin bekanskapskrets bland andra vittnen, deras barn leker med varandra. Deras barn umgås inte så mycket med världsliga barn, så världsliga gärningsmän kommer nog sällan åt de barnen.
Om nu barnen får lära sig att det är fel att röra dem för intim och att de ska berätta för sin mamma och pappa om det händer.
Vittnenas barn får lära sig lyda och respektera vuxna. De är med andra ord väldresserade.
Hur skulle ett sådant litet barn våga säga emot en vuxen manlig församlingsmedlem och skulle föräldrarna tro och våga stå upp för sitt barn om broder svinpäls nekade.
Skulle broder svinpäls dessutom vara äldste så hade det varit kört om barnets föräldrar var som ttsp
Bra texter du kopierat in, finns inget fel med dom alls. Förutom att dom kunde ha tillagt att förövare kan finnas även inom orgen, det är inte bara världsliga människor som kan förgripa sig på barn.
Det som är felet är ju att de själva har tillämpat noll av alla deras egna råd. Just för att skydda orgens yttre fasad.
Och det var just under 80 och 90-talet som många av ARC fallen utspelades. Hur hypokritiskt av JV org att producera dessa artiklar utåt, men inåt i det fördolda göra precis tvärtom och skydda pedofilerna och tystna ner offren!!
Ingenstans i artikeln står det om tvåvittnesregeln!! Att varje anklagare måste ha minst TVÅ VITTNEN till övergreppen!! Igen, denna artikel är skriven så som om övergrepp på barn ENDAST sker UTANFÖR orgen!!
Ingenstans står det att om du anklagar en äldste för våldtäckt att du måste konfrontera honom och tre äldsten till (oftast kompisar med varandra) och i DETALJ berätta precis vad det är du anklagar honom för!!
Och att ifall han förnekar anklagelserna så finns det inget annat att göra än att vänta på Jehova!
Hur vidrigt hypokritiskt är inte detta? Nu kan du bara inte förneka dubbelpråket, för även du känner till tvåvittnesregeln och att först konfrontera den man har nåt otalt med!
Detta är beviset! De talar med klyven tunga och snälla, låt mig vara den som kastar första stenen, de förtjänar inte att leva!!
Det som är felet är ju att de själva har tillämpat noll av alla deras egna råd. Just för att skydda orgens yttre fasad.
Och det var just under 80 och 90-talet som många av ARC fallen utspelades. Hur hypokritiskt av JV org att producera dessa artiklar utåt, men inåt i det fördolda göra precis tvärtom och skydda pedofilerna och tystna ner offren!!
Ingenstans i artikeln står det om tvåvittnesregeln!! Att varje anklagare måste ha minst TVÅ VITTNEN till övergreppen!! Igen, denna artikel är skriven så som om övergrepp på barn ENDAST sker UTANFÖR orgen!!
Ingenstans står det att om du anklagar en äldste för våldtäckt att du måste konfrontera honom och tre äldsten till (oftast kompisar med varandra) och i DETALJ berätta precis vad det är du anklagar honom för!!
Och att ifall han förnekar anklagelserna så finns det inget annat att göra än att vänta på Jehova!
Hur vidrigt hypokritiskt är inte detta? Nu kan du bara inte förneka dubbelpråket, för även du känner till tvåvittnesregeln och att först konfrontera den man har nåt otalt med!
Detta är beviset! De talar med klyven tunga och snälla, låt mig vara den som kastar första stenen, de förtjänar inte att leva!!
Citat:
Och detta skrevs 1997, 6 år innan Uppdrag Granskning.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
Och ändå så är det precis dom gjort, dom skyddar pedofilerna inom orgen, i synnerhet de som har en högre position.
Ta inte mitt ord för det utan gå till ARC's hemsida och se själv.
Dom talar ur båda mungiporna, ena utåt till ovetande, andra inåt i det hemliga och dunkla.
Gå bort från mig, jag har aldrig känt till er!!! Hypokriter!!
PS, kan du länka till artiklarna?
Citat:
Och detta skrevs 1997, 6 år innan Uppdrag Granskning.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
*** w97 1/1 sid. 28 Låt oss avsky det onda ***
Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?
Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.
Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta.
Vittnen har hela sin bekanskapskrets bland andra vittnen, deras barn leker med varandra. Deras barn umgås inte så mycket med världsliga barn, så världsliga gärningsmän kommer nog sällan åt de barnen.
Om nu barnen får lära sig att det är fel att röra dem för intim och att de ska berätta för sin mamma och pappa om det händer.
Vittnenas barn får lära sig lyda och respektera vuxna. De är med andra ord väldresserade.
Hur skulle ett sådant litet barn våga säga emot en vuxen manlig församlingsmedlem och skulle föräldrarna tro och våga stå upp för sitt barn om broder svinpäls nekade.
Skulle broder svinpäls dessutom vara äldste så hade det varit kört om barnets föräldrar var som ttsp
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera