24 år gammal okysst oskuld

Hon har i det stora laget gjort mer skada än nytta. Den där elaka kommentaren hon skrev till mig fick mig nästan att vilja dö. Ingenting bra som hon har skrivit är en tillräckligt stor motvikt till det. Hon måste bättra sig om hon ska fortsätta hjälpa mig. Hon måste verkligen förstå vad hon gjorde och lova att aldrig mer göra nåt sånt mot mig.

Ja, jag menar att de inte hjälpt dig på ett adekvat sätt. Kanske beror på att du inte vetat om vad du kan kräva. Det är så med alla myndigheter. Om du inte vet dina egna rättigheter eller har någon som kan hävda dem åt dig, så kommer du inte att bli hjälpt på deras initiativ.

Även detta har avhandlats tidigare i tråden.

Jag tror att det är när man går ut för att lära känna varandra bättre inför framtiden

Jag är riktigt glad för din skull



Gör det.
Fråga om henne. Tjejer älskar att prata om sig själva


Salsa är bra, lär du dig det så kommer tjejerna tycka du är spännande

Jag håller med, jag skrattar lite när jag läser vad du skrev. Det är en utmaning att gräla med en person med AS för ni håller huvudet kallt, och man kommer inte undan med finter.


Som sagt



Jag förstår förvisso din ståndpunkt, däremot när folk har bestämt sig för att kriga och inte mötas, så är det bäst att bara ignorera dem.
Min coach sade till mig - Dumma människor blir inte smartare och skall bara ignoreras.


När folk grälar så menar de inte vad de säger, de försöker bara förminska den vars inlägg de inte gillar. Men det känns på något sätt fräscht att du inte hakar upp dig på undertoner i språket.
Vi NT's skulle helt klart kunna lära oss lite av er. Men det är du som vinner om du släpper - tänk på det. Det du vinner är din värdighet.



Många tjejer vill att killen ska underkasta sig. Jag tycker att det är bra att du står upp för dig själv.
Men skriv inte okvädningsord, och gå inte i svaromål om det är uppenbart att de inte vill. Nonchalera dem bara.


Så - nu ska jag göra kväll

Lycka till och kämpa på.

Jag är nyfiken... varför tog du det så hårt? Det har knappast undgått dig att det här faktiskt är Flashback. Om man registrerar sig på forumet så är det underförstått att man tagit del av reglerna och accepterat faktum att tonen bitvis kan vara rätt hård. Det är det som gör Flashback till Flashback. Jag har t ex i PM blivit kallad fittskräp och uppmanats att begå självmord. Jag tog det inte så hårt. Blockade användaren som skrev det, bara. Tänkte inte mer på det dagen efter.

Du måste lära dig att skilja på sak och person. Du kan fortsätta vara arg på syntaxxx men för det behöver du inte ignorera det hon säger, eftersom det faktiskt kan vara av nytta för dig (exempelvis det hon skrev nyligen om din psykologkontakt).

Det visste inte jag. Däremot så var det nämligen så att det hon skrev till mig sårade mig väldigt djupt, eftersom det träffade mig direkt på den punkt där jag är mest missnöjd med mitt liv, och det var dessutom uppenbart att hon bara skrev det med avsikten att göra mig illa.


Okej, visst. Det kan jag göra. Tror inte att jag kan fortsätta svara henne innan hon har bett om ursäkt, dock.

Det var ett uttryck för frustration hos syntaxxx; hätskt, javisst, men du har faktiskt ingen aning om ifall hon skrev det med avsikten att göra dig illa. Faktum är att syntaxxx' efterföljande handlingar talar emot att hon skulle vilja dig illa, eftersom hon i rena förskräckelsen ringde 112 när hon mottog dina självmordshot. En person som ville dig illa eller struntade i dig hade inte ringt 112, de hade skitit totalt i om du tog livet av dig. Förstår du?


Då föreslår jag att du ignorerar hennes inlägg totalt. Att du ständigt bemöter ett syntaxxxerror inlägg med "DU ÄR INTE VÄLKOMMEN HÄR/JAG FÖRLÅTER DIG ALDRIG/BLA BLA BLA OKVÄDNINGSORD" får dig bara att framstå som barnslig. Det är ett öppet forum och du kan inte hindra någon från att skriva i tråden. Om du ska svara, så svara på det som skrivs, inte på vem som skrivit det.

Det är svårt att förklara och ibland svårt även för NT att veta. Om man bara är två personer och av motsatt kön (förutsatt att båda är heterosexuella) samt singlar som bestämt sig för att ses i syfte att lära känna varandra, då är det ofta en dejt. Men inte alltid. Åkte hem till en tjej och pluggade tillsammans med henne, vi hade väl stött lite på varandra, vettefan om det var en dejt eller inte, men det blir ju egentligen bara en fråga om terminologi och är oviktigt. Vi lärde känna varandra ändå (vi blev kompisar men inte partners).
Bra att ni ska träffas.


Kan ju vara värt ett försök. Jag tycker sånt är mycket jobbigt, men egentligen är det inget man ska tycka. Om du inte hör av dig kommer du aldrig träffa dem igen. Om de däremot inte vill träffa dig ska du inte bli tjatig och börja fråga varför etc, jag upplevde att du kunde vara lite så när du chattade med AS-tjejen.


Dina föräldrar är inte du och kan omöjligt veta vad som är intressant att plugga för dig. Med det sagt är det aldrig fel att fråga om råd, NT gör det hela tiden och då ofta sina föräldrar (jag har en knepig relation med mina föräldrar så inte jag, men jag frågar andra människor som känner mig). En skillnad är dock att du ofta tycks ge dina föräldrar vetorätt, snarare än be om en slags input. NT ger inte sina föräldrar vetorätt.

Kul att du fortfarande är taggad. Jag tänkte också prova på kampsport till våren.


Ni dejtade inte. Ni gick och fikade en gång. Även om det kan ses som en dejt så räcker inte det för att dejta. Det är ifs irrelevant egentligen, men kan vara bra att veta, för om du hade sagt "vi dejtar" om någon som du fikat en gång så kommer de tycka du är konstig.
Skärp dig.

Jag är rätt sur över saker mitt ex gjort mot mig, men i egenskap av en av de personerna som känner mig bäst lyssnade jag fortfarande på ett mycket gott råd jag fick av henne (att flytta till en studentstad och påbörja ingenjörsstudier). Det rådet hade varit gott oavsett om det så kom från Adolf Hitler själv. Nu är syntax varken ditt ex eller Adolf Hitler, men rådet du fick var bra, bara du förlorar på att inte läsa det.



Jag har mig veterligen aldrig kallat en kvinna för hora i hela mitt liv, ändå har jag varit med om att kvinnor sagt avsevärt mycket värre saker än de syntax gjorde, särskilt på internet. Var inte så lättkränkt. Även om du tycker att det var syntax fel så skrev du grövre saker än hon gjorde, ta ansvar för det.


Det hon skrev (som står kvar) var inte OT
/exmod


Du behöver mer hjälp av syntax än hon av dig.


Tror jag inte.


Satmara är väl inom rimliga gränser för vilka förolämpningar som är rimliga att använda i vissa sammanhang, men att ens förolämpa någon som främst försökt hjälpa en för att de skriver ett inlägg som gör att man tar illa upp är dumt.


Har inte sett henne säga att det ursäktar det.


Aspisar har en tendens att beteckna vissa personer som "vita" medan andra blir "svarta". Det kan ses väldigt enkelt hos en del barn med asperger. Mot de svarta reagerar du överdrivet negativt om allting medan de vita kommer undan med en hel del. Saken är bara den att vem som är svart och vit varierar. Jag har varit båda med samma person vid olika tillfällen. Det är ok att ogilla folk med det är knepigt att som vuxen inneha denna svartmålning av en person, då man som vuxen förväntas kunna samarbeta även med människor man inte gillar, även om de trampat en på tårna.



För NT framstår du som en grinolle. Vi är flera som har förståelse för dig, men det är främst för att du har AS. Även Gertrud1 hade undvikit en kille som reagerar som du gör mot syntax. NT tycker att denna typ av häftiga överdrivna utspel är allmänt creepy. En mer rimlig approach vore att ta del av de tips syntax ger (för de kan ju vara bra även om du inte gillar henne) men inte skriva något till henne eller ge några svar.

Angående det här med habiliteringen, TS: det är viktigt att du förstår att du själv måste kräva hjälp för att få det. Det räcker inte att du ringer ett samtal och därmed förväntar dig att du ska få ett skräddarsytt program som är anpassat efter just dina behov. Det är en hårt belastad verksamhet, eftersom det finns många unga i din sits som behöver liknande stödinsatser. (Just 90-talet har kallats för "autism boom" eftersom det föddes ovanligt många barn med autism eller aspergers.) De kommer därför att göra så lite som möjligt för att kunna hinna med alla fall som ligger på deras skrivbord.

Om du tycker att det inte händer tillräckligt eller tillräckligt snabbt - ring upp dem! Pusha på dem! Ta reda på vad du kan kräva! Kom också ihåg att ditt habiliteringsprogram ska primärt göras i samförstånd med dig och inte dina föräldrar.

Eftersom jag nämns, jag läste inte det innan det suddades.
Jag är INTJ och är inte rädd för orden utan ser mer till innehållet. TS är utsatt då han är ensam mot många som låter sin frustration gå ut över honom. Och även så får många utklopp för sin självrättfördighet

Jag har gjort egna trådar där det varit fest i invalidering och dumförklaring flera på en så det blir ett drev. Om något upprepas ofta så blir det en sanning, och den sanning jag reagerade mot var att TS kunde om han bara ville, från folk som inte förstår hur AS funkar.

Jag har alltså inga problem med att TS försvarar sig med ryggen mot repen.
Vad som skulle skrämma mig, som jag upplever många aspiesar har problem med, och som man är helt maktlös mot, det är deras övertro på sin egen tolkning. De blir som en slags domare över inte bara sina egna tankar och handlingar utan över den andras.

Jag upplever inte att de delar in människor i svarta och vita, men att de ser världen svart/vitt - i rätt eller fel. Dvs att eftersom Syntax var väldigt taskig så litar Markunator inte på att det var välmenat.

Egentligen så är det här inte en konstig reaktion, man tolkar saker utifrån sina erfarenheter och många med AS har farit väldigt illa och har lätt att sätta upp försvarsmuren av förklarliga skäl.
Det blir en slags rigiditet. Blir man oense så blir man inte hörd, utan personen med AS litar hellre på sin tolkning än den andre. Det spelar ingen roll om man bedyrar att ens intentioner var på ett sätt.
Men det är ju också en del av AS - svårigheten att tolka intentioner korrekt.

Jag vet inte hur man får någon att släppa taget om det? Kanske en utomstående som förklarar. Men ser man i tråden så har ju alla olika uppfattning. Jag är väl den enda som har principen att man inte sparkar på den som ligger. Syntax har ett större ansvar beroende på avsaknad av handikapp, och att Markunator är i underläge eftersom han bara hade sig på sin sida. Men i en relation så är man ju två som träter

Hur bra en relation är handlar om hur man löser konflikter. Går den ena i försvar grundat på rädsla så har man problem. Så länge någon är försvarsinställd så kommer den inte vilja ta ett steg framåt till försoning.

Just Syntax och Markunator behöver inte kramas. Mitt förslag är att släppa det bara, och stå över det.

Egentligen ser jag inte själva Aspergern som problemet vid en relation utan biprodukterna som ofta kommer av all mobbing. Och där är den bristande tilliten det största hindret. Litar man på varandra så kan man reda ut saker. Men för den som blivit mobbad sitter det långt in. Och har man merparten erfarenheter som är negativa så är det inte så lätt att tro att denna gång skall allt bli annorlunda. Det är lättare att tro att jaha - nu händer detta igen.

Den med AS är ju otroligt sårbar, den ligger ju på rygg egentligen eftersom denne inte kan. Den måste ju sätta sin lit till någon annans empati. Den måste ju ge sig på nåd och onåd.

Det kan vara väldigt svårt att behålla sin empati om man ofta blir kritiserad och kränkt av aspien som tänker högt utan att veta hur orden landar.

Ah eftersom det sades vad jag skulle bli avskräckt av, så ville jag utveckla.
Jag har ju som sagt varit i en relation med en AS kille när jag var ung. Jag visste inte att det fanns nåt som hette AS och han visste inte heller. Han hade väldigt fasta åsikter om vad jag tänkte, och kände, och jag kunde inte påverka det. Det gjorde att jag kände mycket vanmakt och frustration. Det är som man lever på helt olika planeter och har helt olika referensramar, och därför blir man som NT ofta ställd, för man fattar inte vad som händer. Det är en helt annan karta.

Det är ju samma från andra hållet, aspiesar fattar inte heller varför folk blir så arga på dem. De förstår inte att det sitter i interaktionen. Att det finns svarsbeteende på svarsbeteende i en oändlig kedja där de är varannan länk.

Markunator - varje gång du svarar Syntax lägger du till en länk i kedjan. Stå upp för dig själv - ja absolut, men fortsätt inte smida länkar. De flesta kommer bara se dig som en lika god kålsupare och strunta i om du har rätt i sak. De dömmer dig som en grinolle.
Jag förstår dock att du kanske behöver återta din värdighet, men du formulerar dig så bra så en gång räcker.

Jo, men om hon inte ville mig illa så borde hon inte ha skrivit det hon skrev till mig. Dessutom så borde hon ha bett mig om ursäkt också. Eller hur?


Med "ignorerar totalt" menar du "inte svarar på", va? För jag antar att du menar att jag ska ta åt mig det som hon skriver, eller hur?


Jag klarar inte av att komma ihåg nåt habiliteringsprogram. Min ADD gör det stört omöjligt för mig att minnas någonting över huvud taget. Jag orkar heller inte "pusha dem" i det skick jag befinner mig i; jag är för trött och för deprimerad. Hab kan dessutom inte ge mig nån terapi, så vad vore det ens för mening med det?


Hon sa att det inte var en dejt, så...



Förhoppningsvis ska vi det. Jag skulle dock inte bli förvånad om det inte blir av, ärligt talat.



Okej, varför tycker du sånt är jobbigt? Och att säga att jag "aldrig kommer träffa dem igen" låter lite väl överdramatiskt.



De vet åtminstone något. Jag vet ingenting, fast jag är en vuxen man.


Jag skulle inte säga att jag är "taggad", precis. Jag känner mig inte taggad för någonting alls, p.g.a. min depression.



Fel: vi gick ut och åt en gång och gick och fikade en annan gång.



Varför det? Jag har väl rätt att vara arg och ledsen när någon gör något dåligt mot mig?



Jag läser dem väl, antar jag. Jag kan inte komma ihåg ett skit från dem, men jag läser dem...



Jag kallade aldrig syntax för hora. Jag var inte lättkränkt, och jag har tagit ansvar för det jag skrev om att begå självmord - men allt det andra jag skrev tänker jag inte ta ansvar för, för det ångrar jag inte.

Om hon verkligen bad mig om förlåtelse så skulle jag kunna förlåta henne och kanske t.o.m. be om förlåtelse själv, men hon gör inte det.

Det får mig bara att känna mig bitter och hatfull, och sjunka ännu djupare ner i depression.


Vad menar du med "OT", och vad betyder "/exmod"?



Och...? Vad är din poäng? Hur är det relevant till det jag skrev där?



Tror jag.



"Inlägg som gör att man tar illa upp"? Driver du med mig eller är du bara korkad? LÄSTE DU ENS DET INLÄGGET?!


Däremot så framgår det tydligt att det är precis vad hon tycker...


Jag kan inte förlåta någon som säger nåt sånt till mig utan att be om ursäkt. Jag är ledsen, men jag kan helt enkelt inte.

Du har jävligt rätt i att jag inte gillar henne (något av en underdrift, faktiskt), men vad menar du med "ta del av"?

"Jo, men" <--- Sluta här. Lita på mig istället när jag säger att syntaxxx inte vill dig nåt illa. Hon blev frustrerad och skrev en dum sak, men innan dess (och efteråt) har hon skrivit många bra saker. Försök som sagt att skilja på sak och person. (Jag håller fullständigt med Imiron om att det du gjorde var grövre, och syntaxxx verkar har förlåtit dig för det, så varför kan du inte blicka framåt?)


Det bästa för dig vore nog om du ignorerade syntaxxx totalt från och med nu. Du verkar inte kapabel att släppa taget, och interaktioner med syntaxxx ger dig nog bara en massa negativ energi. Blocka henne så slipper du se hennes inlägg. (Inget illa menat åt dig, syntaxxx, men du förstår säkert min poäng.)


Du har fått förslag på mängder av minnesverktyg som kan hjälpa dig med just det.

With all due respect, hur ska du orka ha en flickvän om du inte ens orkar fullfölja ett habiliteringsprogram? Förhållanden kräver investering och energi, vet du.

Okej, jag förstår fortfarande inte det här.


Nu fattar jag inte... Först så säger du att jag ska "skilja på sak och person", och nu säger du att jag ska "blocka henne"? Du måste förklara vad du menar att jag ska göra.



När har jag fått det?! Jag är ledsen, men jag vet inte vad du pratar om.


Enkelt: det kommer aldrig att hända. Det börjar jag förstå mer och mer. Ingen kommer någonsin att vilja vara med mig. Jag är ett misslyckande, helt enkelt.