Prøv å lese det lengre innlegget mitt enda en gang, men det er vel lite håp uansett at du forstår noe mer.
Selv du burde vite at Saab først valgte Raven ES-05 i 2014. Det er også flere andre ting som skiller tilbudet fra 2008 fra det som forhåpentligvis flyr som Gripen E neste år engang.
Och...SAAB uppgraderar sin modularitet hela tiden. Det är därför Gripen Es hårdvara kommer vara minst en generation före F35. Enkelt...det har ju hänt en del sen 2008.
Gripen har redan sensor fusion som funkar, en bättre data link osv osv...
Men det är inte det som jag diskuterar. Jag snackar "bang for the buck" och ett projekt som lever på en lögn...
Så du tror altså ikke at det norske kampflyprosjektet med både teknisk ekspertise samt flere økonomer ansatt for dette har mer oversikt på økonomien i dette enn deg?
Så du tror altså ikke at det norske kampflyprosjektet med både teknisk ekspertise samt flere økonomer ansatt for dette har mer oversikt på økonomien i dette enn deg?
Neste blir vel at du tror på tomten også.
Med tanke på att det behövts skjutas till så mycket pengar till försvarsbudgeten för att täcka de ökande kostnaderna så skulle jag påstå att de inte hade så bra koll på ekonomin i det hela. Och med nuvarande avsatt budget kommer det bara räcka till 42st plan och inte de 52 som är planerat så ni kommer få öka anslagen ytterligare bara för att täcka inköpskostnaderna.
Sen kan du gissa vad som kommer hända när det skall underhållas också, något som är betydligt dyrare än vad LM gjorde gällande i början.
Ja för det kommer ni få höja anslagen ytterligare.
Kort sagt kommer Norge få betala minst dubbelt per plan mot vad det var sagt från början.
Så du tror altså ikke at det norske kampflyprosjektet med både teknisk ekspertise samt flere økonomer ansatt for dette har mer oversikt på økonomien i dette enn deg?
Neste blir vel at du tror på tomten også.
Men tanke på att LM inte själva eller snarare ingen har koll på ekonomin i F-35 projektet så hur kan du tro att Norges regering har det!!!
I de 85miljoner dollar de säger att priset skall landa på så ingår INTE motorn.
Motorn är ett separat upphandlingsavtal som alltså omfattar de motorer som behövs under planens livstid (dvs skrovets livslängd). Det är vanligt att skrovet har ungefär 50% längre total livslängd än motorn som i sin tur består av delar med olika livslängd och som måste bytas ut med åren i normalt underhåll. Därför kan man inte bara ange ett inköpspris för en motor, utan man räknar totalkostnaden per år för de motorer inkl service som krävs för de plan som är levererade. Det totala antalet motorer som under årens lopp kommer att levereras blir nog runt 25% fler än antalet plan.
Etter så mange innlegg i tråden her, og veldig mange rundt økonomi så har du altså enda ikke forstått forskjellen fra 2008 tallet på 18 milliarder, og dagens 69,7 milliarder reelle 2016-kroner.
Egentlig er jeg ikke overrasket, men det er nesten så det bør overrekkes en "Monkey award" til deg.
Og nei, det var IKKE Gripen E som ble tilbudt Norge i 2008.
Norsk försvarsexpert: Sverige måste kräva en grundlig granskning av varför Norge valde bort Jas till förmån för ett sämre och dyrare amerikanskt stridsflygplan. Norges val av det amerikanska stridsflygplanet JSF framför svenska Jas är en seger för de krafter som inte önskar ett långtgående nordiskt försvarssamarbete. I spelet kring upphandlingen framställdes JSF falskeligen som billigare än Jas. Det svenska planet skulle inte heller uppfylla norska operativa krav, vilket emotsägs av internationell expertis. Det nordiska samarbetet kan bara räddas om ett svenskt-norskt utskott får granska frågan, med mandatet att nå enighet kring ekonomi och operativa realiteter. Då måste Norges beslut rivas upp. Det är Sveriges sak att kräva detta, skriver den norske försvarsexperten John Berg.
Varför har Sverige gett upp i frågan om nya norska stridsflygplan? Ser man inte den historiska betydelsen? Och ser inte regering och riksdag hur svenskarna blev lurade och hur lätt det vore att avslöja detta?
Den 20 november 2008 lades valet av nya norska stridsflygplan fram. Det hävdades då att det beräknade inköpspriset för 48 amerikanska Joint Strike Fighter, JSF, från Lockheed Martin skulle bli 18 miljarder norska kronor, mot 24 miljarder för 48 plan av typ Jas Gripen New Generation med vapen. Totalpriset för JSF under planets hela livstid skulle bli 145 miljarder, medan det uppgavs att Gripen skulle kosta 20 till 30 miljarder mer. Finansminister Kristin Halvorsen, ledare för Sosialistisk venstreparti, SV, sade att SV hade föredragit svenska plan men var tvungen att välja det billigaste alternativet.
Den 19 december lade regeringen fram sin proposition till stortinget. I den angavs priset på inköp och införande av upp till 56 JSF-plan bli 42 miljarder. Några detaljerade specifikationer för ökningen på 24 miljarder gavs inte. Totalpriset för planets livstid var fortfarande 145 miljarder. Några motsvarande siffror för Gripen ges inte.
Svenska siffror visar att 48 Gripenplan erbjöds till ett totalpris på 55 miljarder för planets hela livstid, uppjusterat till 60 miljarder för 56 plan och några andra faktorer som Sverige först fick kännedom om efter att det blev känt att valet fallit på amerikanska JSF. Det har framkommit att norrmännen i sina interna kalkyler ökat de 60 miljarderna för de svenska planen till 195 miljarder.
I en debatt med mig i tidningarna Aftenposten och Klassekampen har statssekreteraren i försvarsdepartementet, Espen Barth Eide, ofrivilligt avslöjat att inköpspriset på 18 miljarder, som angavs den 20 november på Joint Strike Fighter, inte inkluderade stödfunktioner (logistik, utbildning och så vidare) under införingsfasen. I det svenska erbjudandet på 24 miljarder för 48 Gripen med vapen ingick ett mycket omfattande stödpaket.
Det norska försvarsdepartementet dolde alltså den 20 november att man jämförde JSF utan stödfunktioner och Gripen med stödfunktioner. Och detta visste inte Kristin Halvorsen då hon sade att det antiamerikanska partiet SV var tvingat att köpa JSF.
Från Sverige borde detta vara lätt att genomskåda.
Den 20 november ställdes siffran 18 miljarder för de amerikanska planen mot 24 miljarder för de svenska för att få bort Gripen ur leken redan på detta stadium. På så sätt slapp man få siffran 42 miljarder för 56 amerikanska plan jämförd med siffror för det det svenska planet. Man dolde också att skillnaden mellan totalpriset 145 miljarder för JSF:s och 60 miljarder för Gripens gör det svenska budet fördelaktigare med 85 miljarder!
Priset på 18 miljarder för JSF-planen är dessutom bara hälften av vad de verkligen kostar enligt USA:s egna kalkyler. Och ett pris på 145 miljarder för planen under hela deras livstid är uppenbart för lågt.
Statssekreterare Barth Eide har i debatten med mig hävdat att det råder stor osäkerhet om priset för amerikanska Joint Strike Fighter, men han vill inte diskutera varför man då eliminerade svenska Jas Gripen så tidigt som möjligt, så att man undvek fortsatta jämförelser. Han hävdar att Gripen New Generation inte uppfyller norska operativa krav, men svarar inte på vilka dessa krav är. När han pressas, hävdar han att de 27 norska expertgrupperna som handlagt ärendet och de två externa kvalitetssäkrarna, har gjort ett mycket grundligt arbete. Men han vägrar tala om att internationell expertis är av en helt annan uppfattning.
Det var statsminister Jens Stoltenberg som själv presenterade ärendet den 20 november. Visste han då att det uppgivna inköpspriset byggde på att stödfunktionerna för JSF hade utelämnats men tagits med för Gripen? Knappast. Men efter debatten mellan Barth Eide och mig borde han nu veta.
Det är inte länge sedan ett av Stoltenbergs statsråd, Manuela Ramin-Osmundsen, fick avgå för att hon förlett honom att uttala sig utan att han fått all relevant information. Men sådant händer inte i norsk försvarspolitik.
Varför är Sveriges regering så passiv? Detta gäller ju för Sverige helt vitala intressen.
Trots att det norska beslutet saknar internationell trovärdighet, har det allvarligt skadat Jas Gripens möjligheter på exportmarknaden. Ett svenskt-norskt samarbete hade gett flygplanet ett hemmafundament som stärkt andra länders tro på att Gripen kan få fortsatt stöd och vidareutvecklas till efter 2050.
I flera av de möjliga köparländerna är det politiska spelet vid vapenaffärer komplicerat. Och det gynnar inte Gripen att den svenska regeringen visar att den lagt sig för spelet i Norge.
Kort efter att valet av nytt stridsflygplan fallit på JSF publicerades utrikesminister Thorvald Stoltenbergs utredning om nordiskt försvarssamarbete. Med detta val av tidpunkt var avsikten uppenbarligen att skapa intrycket att valet av det amerikanska planet inte skulle skada ett sådant samarbete.
Men utredningen innehåller inga realistiska förslag som rör sig mot en lösning på det stora problemet. Varken Sverige, Norge, Danmark eller Finland kan finansiera sitt framtida försvar utan en mycket omfattande nordisk integrering.
Svenskt-norskt samarbete om till exempel kanonen Archer och andra liknande projekt räcker inte till för att skapa den nödvändiga ekonomiska synergin. Framtiden kräver en betydande samordning av svensk och norsk försvarsindustri, med uppköp över gränsen och sammanslagning av företag och organisationer för att uppnå en fullständig koordinering av materielinköpen.
Och så får Danmark och Finland komma med i samarbetet efter hand.
Om Norge hade valt svenska Gripen så hade det utlöst ett långtgående samarbete. Valet av amerikanska Joint Strike Fighter betyder en seger för de norska krafter som inte önskar en så omfattande integrering.
Nordiskt samarbete, med Norge som deltagare, kan bara räddas om ett svenskt-norskt utskott får granska frågan om ett nytt stridsflygplan för Norge. Utskottets mandat måste vara att nå fram till svensk-norsk enighet om stridsflygplansfrågans ekonomi och operativa realiteter. I så fall skulle Norge få riva upp sitt beslut och välja Gripen.
I Norge har jag föreslagit en oberoende norsk granskning, stödd av internationell expertis. Det förslaget tegs ihjäl. Initiativet till en grundlig granskning – och trycket – kan bara komma från Sverige.
Allt var riggat för att Norge skulle välja amerikanska F-35 Joint Strike Fighter – hur dyrt det planet än var. Det skriver den norske journalisten Erling Borgen i boken "Fredsnasjonens hemmeligheter".
Uppdaterad tisdag kväll med valutaomvandlingar och onsdag med debattartikeln av John Berg.
Erling Borgen skriver att den norska försvarsledningen och det norska försvarsdepartementets experter styrde urvalsprocessen så att det amerikanska stridsflygplanet F-35 Joint Strike Fighter skulle framstå som det bästa alternativet i slutprocessen.
Koalitionspartiet Socialistisk Venstre, som lanserade svenska Jas Gripen som ett alternativ till det amerikanska planet, får i boken kritik för att man till sist vek sig och skrev på för det amerikanska alternativet.
Svek, svindel och flygplansköp
Men nu säger den förre riksdagsmannen Stein Ørnhøi, som hade en central roll i Socialistisk Venstres försök att lansera Jas Gripen, att partiet blev lurat, ja rent av svindlat, att skriva på.
I en krönika i tidningen Dagsavisen, med rubriken ”Svik, svindel og flykjöp” skriver han att hela processen var riggad.Läs hela krönika här.
”Alla visste att hur man än vred och vände på saken skulle försvarsdepartementets experter komma fram till att det amerikanska flyget var bäst rent militärt.
”Man hade tagit specifikationerna direkt ur reklambroschyren för F-35 Joint Strike Figheter.”
Gripen bra på att utplåna arabiska byar
”Man hade till och med lagt in informationen att det svenska flygplanet var speciellt ägnat att utradera arabiska byar.”
”Samtidigt var hela processen var stängd för insyn och ingen visste något förrän det var försent. ”
”Amerikanarna hade presenterat en kalkyl som gjorde JSF billigare än Jas Gripen – även om alla insåg att det var osant.”
”Socialistisk Venstre kunde i det läget inte sätta sig upp mot regeringen genom att förorda ett plan som var dyrare än det amerikanska – och som dessutom var specialdesignat för att utplåna arabiska byar.”
Sten Tolgfors tagen på sägen av Anne-Grete Ström-Erichsen
Stein Ørnhøi berättar också att den svenske försvarsministern Sten Tolgfors blev tagen på sängen.
”Bara några timmar innan regeringens beslut tillkännagavs satt den norska försvarsministern på middag med den svenske försvarsministern utan att antyda annat än att Sverige var med i konkurrensen”, skriver Stein Ørnhøi i sin krönika.
Både Stein Ørnhøi och Erling Borgen bekräftar det som den internationellt erkände flygvapenjournalisten Robert Hewson skrev i den internationellt spridda försvarstidningen Jane´s Defence Weekly i november 2008, direkt efter att Norge gått ut offentligt med sitt val av F-35 JSF.
1.Den 20 november 2008 meddelade statsminister Jens Stoltenberg och försvarsminister Anne-Grete Ström-Erichsen att Lockheed Martin skulle sälja 48 stycken F-35A för totalt 18 miljarder norska kronor (2,59 miljarder dollar). Det blir 374,7 miljoner norska kronor per plan (54 miljoner dollar).
2.Det amerikanska försvarsdepartementet kalkylerar däremot med en styckkostnad på 96,8 miljoner dollar om man beställer 1 763 plan. En förhandsbeställning skulle kosta 237 miljoner dollar per plan.
3.Israel får betala 15,2 miljarder dollar för 75 stycken F-35A eller drygt 200 miljoner dollar per plan.
4.Den norska konsultfirman Holte Consulting, som hjälpt försvarsdepartementet med utvärderingen, räknade från början med en kostnad på 49,5 miljarder norska kronor för Norges 48 plan. Det ska alltså jämföras med de 18 miljarder norska kronor som statsministern meddelade den 20 november förra året.
5.Den svenska offerten, som innebar ett fast och av svenska staten garanterat pris på 24 miljarder norskar kronor för fullt utrustade plan, pilotutbildning, simulatorer och supprot – allt utom vapen och bränsle.
Robert Hewsons artikel utnämdes till ”Best breaking news story 2009” inom förlaget Jane´s Publishing Group och han fick utmärkelsen Aerospace Journalist of the Year Award för den.
Läs hela artikeln här.
"Sverige måste kräva att beslutet rivs upp"
Den norske försvarsexperten och journalisten John Berg går ännu hårdare fram och skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter att Sverige måste kräva att det norska beslutet rivs upp. Annars hotas det nordiska samarbetet.
"Det nordiska samarbetet kan bara räddas om ett svenskt-norskt utskott får granska frågan, med mandatet att nå enighet kring ekonomi och operativa realiteter. Då måste Norges beslut rivas upp. Det är Sveriges sak att kräva detta", skriver John Berg.
"I spelet kring upphandlingen framställdes JSF falskeligen som billigare än Jas. Espen Barth Eide, statssekreterare i försvarsdepartementet, avslöjade ofrivilligt att inköpspriset på 18 miljarder, som angavs den 20 november på Joint Strike Fighter, inte inkluderade stödfunktioner (logistik, utbildning och så vidare) under införingsfasen. I det svenska erbjudandet på 24 miljarder för 48 Gripen med vapen ingick ett mycket omfattande stödpaket."
- Varför är Sveriges regering så passiv? Detta gäller ju för Sverige helt vitala intressen, skriverJohn Berg i sin debattartikel i DN.
