Citat:
Ursprungligen postat av
nabo
Han har att välja mellan att vara medlemmarnas pastor, arbetsgivare eller fastighetsägare.
Ur historiskt hänseende finns det få utanför de kungliga och högadliga grupperingarna som hade en så dominant ställning i det gamla Sverige som brukspatronerna: Dessa patriarkala gestalter höll sina underlydande med hus och arbete, de ägde oftast handelsboden på bruket och i egenskap av
patronus hade de inte sällan ett ord med i laget när det gällde det kyrkliga livet i agrarsamhället, vilket i sin tur innebar makt i det som på den tiden var kommunala angelägenheter.
Brukspatronen hade - lindrigt sagt - tummen i ögat på sina anställda, då han betalade dem lön och höll dem med bostad. Den som klagade på boendet kunde mista både det och arbetet och den som var obekväm på jobbet blev av med både jobb och bostad. En ytterligare hållhake hade patron på sina underlydande genom att de som regel var skuldsatta på brukets handelsbod, varför de inte kunde sluta sin anställning om de inte hade "gjort rätt för sig" och reglerat sina skulder.
Rena livegenskapen, således. Till brukspatronernas historiska försvar brukar det framhållas att de var pionjärer när det gällde sjukhjälp till de anställda och fri bostad och nödtorft för arbetsskadade, åldringar och änkor/änklingar, men likafullt handlar det om en dominans och en makt som få kan föreställa sig idag - utom möjligen i Gränsta med omnejd, där goe pastorn lyckas överträffa till och med brukspatronens maktställning genom att - som nabo mycket riktigt pekar på - håller sina underlydande med arbete och bostad och som ytterligare lök på laxen är deras själasörjare. Detta dessutom i en väckelsebetonad församling där ledarens roll blir så mycket intensivare och mer genomträngande än vad den skulle kunna vara i en gammal statskyrkesvartrocks våtaste drömmar.
Då goe pastorn nu under större delen av sin vandring här i jämmerdalen har tillhört plogen, ledarskapet, i den lilla men tajta församlingen och visat en kameleonts färdigheter i att förbli i toppen oavsett händelseutveckling och intrigmakeri bland övriga, tvivlar vi yttre iakttagare starkt på att han tänker företaga sig något slags canossavandring i ödmjukhet och underkastelse - nej, han har nog bara tänkt sig ner till postlådan eller affären för att därefter hoppas att det ska räcka med de tummar han har i ögonen på sin flock och de hållhakar som han sitter inne med för att fortsätta regera in i en framtid utan brudens färd till himlen men säkert med något annat häftigt crescendo som kan tjäna som belöning för decenniers tuktan, fruktan och andlig suktan.
Då är det lätt att glömma att det finns hållhakar åt alla håll och kanter sedan tiden redan före 2004, och att det därmed vandrar runt ett antal levande handgranater i osäkrat skick i grannskapet. Om sanningen och verkligheten nu så brutalt har visat sig i den tidigare så lydiga skaran, kommer det att bli rent ogörligt att - utan egen karisma - behålla greppet om de nyvaknade och mer och mer fritänkande människorna som är på väg upp från knästående.
Ska de resa sig helt? Ställa de rätta frågorna? Kräva sin rätt? Lämna det förljugna och raserade för att bygga något nytt, något eget, något sant?
Vi är många som hoppas.