Citat:
Ursprungligen postat av
fringis
Ojojoj, de där predikningarna är ju värre än jag trodde.
Ofta tarvligt och larvigt, men inte sällan hotfullt och elakt. Den ende som hade lite av en entertainer i sig på den tiden var föreståndaren själv, pastor W*incent, som gick loss ordentligt emellanåt med kalvmetaforer och annat uppbyggligt.
En bra predikan ska väl antagligen vara lite av en föreställning med en blandning av skrämsel, uppbyggelse, humor, tänkvärdheter, teologiskt tankegods och lite utmaningar, kanske? Efter att F*ssmo försvann försvann mycket av det blodiga och dödslängtande, och man kan nog också utan att skämmas konstatera att förkunnelsen blev tamare och tamare under 2004 och 2005. De utdrag från senare år man har lyssnat till har varit väldigt ointressanta, så det är som om något slags långvarig teologisk pyspunka har drabbat den muntliga förkunnelsen i Gränsta med omnejd. Ingen Jesus kom och hämtade sin brud, som mest verkade fördriva väntetiden med att inreda ihjäl medlemmarnas arma hem.
Nej, det var månaderna före mordet och mordförsöket i januari 2004 som utgjorde själva kulmen på de himmelska helvetespredikningarna i församlingen. Om Uppsalapolisen i ett tidigt skede i mordutredningn hade hittat och lyssnat på predikningarna, är det högst troligt att man hade försökt bibehålla bredden i utredningen längre än vad som blev fallet. Man behöver inte lyssna på så värst många minuters predikan för att en bild av att något hemskt är på väg att hända ska komma krypande: det är hemgång, det är död, det är offer och det är strid.
I utskriven form ser de nog så hemska ut, men när man hör dem - ja, då reser sig nackhåren.