Knutby 2.0 länkar finns i 1:a inlägget

Man undrar lite vad gosedjuren har för funktion i Peges arbetsrum? Är det om det kommer några barn eller är det också ÅW design? Jag vill minnas att ÅW predikade om hur de (vuxna) köpt en massa gosedjur på en resa - jag tror det var i Australien.

Har jag ännu inte varit tillräckligt tydlig med vilka psyopmilisen är? Något organisationsnummer finns garanterat inte men Göran Persson sa åtminstone rakt ut efter Göteborgskravallerna då jag först började fundera att det handlade om ett gäng professionellt utbildade militärt organiserade aktörer som varken Säpo eller regeringen kunnat styra över.
Den socialfascistiska mentalitet jag stött på bland alla dem som inte velat utreda intressena bakom illdåden som istället "enskilda galningar" fått skulden och blivit orimligt dömda för är inget att ta miste på. Från högskola, jobb och grannskap till myndigheter har jag mött majoriteter som agerar nyttiga idioter åt Natos infiltratörer i svenska media och samhälle hellre än att våga ställa en självklart grundläggande fråga. Hur kunde Sara få tag på en av polisen redan beslagtagen pistol och vilka tolkade och styrde över SMS-trafiken exv?
Skvallercentralen som driver på de professionella gäng som också i denna så typiskt ändlösa trådhärva ser till att ingen med avvikande mening eller djupare förståelse av orsaksambanden får komma till tals känner jag vid det här laget väl igen från en rad olika sammanhang.

Det var väl wombats, om jag inte minns fel. Antingen talades det om det i Bibelskolan eller i någon predikan. Australienresesnacket innehöll väl dessutom ett ganska kusligt omslag från skoj till hot, dessutom? Drottning Tirsa var då höghelig och oantastlig, och det måste ha vara minst lika ångestfyllt för åhörarna att hålla reda på när de skulle skratta, applådera eller se skrämda ut som det var för medeltidens fräcka hovnarrar, ständigt balanserande mellan succé och halshuggning.

Förkunnelsen känns igen från den manipulativa sektgenren: Belöning - straff - belöning - straff och härskande genom söndring och inympning av stora doser osäkerhet. Det är ledsamt att en människa inte kan byggas upp lika fort som hon bryts ner, men det finns en väg tillbaka, lyckligtvis.

Ingenting talar för att det är mindre intelligenta människor som snubblar in i sekternas garn; snarare handlar det om sökande individer i en känslig livsfas, och de karismatiska ledarna har ett näst intill övernaturligt sinne för var och när de ska sätta in sina kärleksbombningar respektive förtäckta hot. Med all respekt kan man nog påstå att det är det enda övernaturliga som förekommer i denna andlighetens absoluta träskmark. Religion i egentlig mening är det inte, utan snarare amatörpsykologiskt kvacksalveri av samma slag som när man prackar hårväxttinkturer på flintskallar som saknar hårsäckar. Skillnaden är dock att flinten är lika kal efter ett halvår, medan sekten under samma tid lyckas fylla sitt nyförvärv med så mycket gallimatias och osäkerhet att fällan redan har slagit igen.

Religionsfrihet, javisst - men med tanke på vår svenska faiblesse för myndigheter borde det kanske ändå finnas en reklamationsnämnd eller ett konsumentverk för den andliga sektorn? Fuskbygge straffar sig för det mesta och missnöjda charterresenärer får inte sällan kompensation för utståndna lidanden på semesterorten - men är man en samvetslös schaman eller en svensk Jim Jones in spe finns det ingen som kan göra ett smack. Det gäller tydligen att välja rätt sektor om man vill dra sig fram här i livet enligt minsta motståndets lag, hade jag skrivit om jag hade varit cynisk av mig. Hoppsan.

Statens egna intrigmakare som prövat sig fram ända sedan 70-talet har jag sett bli specialisterna på just detta. Hela Sverige fungerar nu som en stor sekt där de med psykologisk våldsmakt uppnår mål som ingen kunnat ana.

Ur historiskt hänseende finns det få utanför de kungliga och högadliga grupperingarna som hade en så dominant ställning i det gamla Sverige som brukspatronerna: Dessa patriarkala gestalter höll sina underlydande med hus och arbete, de ägde oftast handelsboden på bruket och i egenskap av patronus hade de inte sällan ett ord med i laget när det gällde det kyrkliga livet i agrarsamhället, vilket i sin tur innebar makt i det som på den tiden var kommunala angelägenheter.

Brukspatronen hade - lindrigt sagt - tummen i ögat på sina anställda, då han betalade dem lön och höll dem med bostad. Den som klagade på boendet kunde mista både det och arbetet och den som var obekväm på jobbet blev av med både jobb och bostad. En ytterligare hållhake hade patron på sina underlydande genom att de som regel var skuldsatta på brukets handelsbod, varför de inte kunde sluta sin anställning om de inte hade "gjort rätt för sig" och reglerat sina skulder.

Rena livegenskapen, således. Till brukspatronernas historiska försvar brukar det framhållas att de var pionjärer när det gällde sjukhjälp till de anställda och fri bostad och nödtorft för arbetsskadade, åldringar och änkor/änklingar, men likafullt handlar det om en dominans och en makt som få kan föreställa sig idag - utom möjligen i Gränsta med omnejd, där goe pastorn lyckas överträffa till och med brukspatronens maktställning genom att - som nabo mycket riktigt pekar på - håller sina underlydande med arbete och bostad och som ytterligare lök på laxen är deras själasörjare. Detta dessutom i en väckelsebetonad församling där ledarens roll blir så mycket intensivare och mer genomträngande än vad den skulle kunna vara i en gammal statskyrkesvartrocks våtaste drömmar.

Då goe pastorn nu under större delen av sin vandring här i jämmerdalen har tillhört plogen, ledarskapet, i den lilla men tajta församlingen och visat en kameleonts färdigheter i att förbli i toppen oavsett händelseutveckling och intrigmakeri bland övriga, tvivlar vi yttre iakttagare starkt på att han tänker företaga sig något slags canossavandring i ödmjukhet och underkastelse - nej, han har nog bara tänkt sig ner till postlådan eller affären för att därefter hoppas att det ska räcka med de tummar han har i ögonen på sin flock och de hållhakar som han sitter inne med för att fortsätta regera in i en framtid utan brudens färd till himlen men säkert med något annat häftigt crescendo som kan tjäna som belöning för decenniers tuktan, fruktan och andlig suktan.

Då är det lätt att glömma att det finns hållhakar åt alla håll och kanter sedan tiden redan före 2004, och att det därmed vandrar runt ett antal levande handgranater i osäkrat skick i grannskapet. Om sanningen och verkligheten nu så brutalt har visat sig i den tidigare så lydiga skaran, kommer det att bli rent ogörligt att - utan egen karisma - behålla greppet om de nyvaknade och mer och mer fritänkande människorna som är på väg upp från knästående.

Ska de resa sig helt? Ställa de rätta frågorna? Kräva sin rätt? Lämna det förljugna och raserade för att bygga något nytt, något eget, något sant?

Vi är många som hoppas.

Vet någon om den där förtroenderöstningen om Pege är gjord? Jag tycker medlemmarna gärna kan rösta bort honom! Det skulle jag gjort om jag vore dem.

Och tycker han själv att han "går med Gud" när han vänder kappan efter vinden? Eller när han tar ut oskäliga hyror?

Hur går den där granskningen (om vad som varit osunt i läran och vad det var) de ska företa till undrar man också?

Det är väl knappast troligt att det råder någon större brådska då goe pastorn liksom smålänningen "har´at bra som han har' at" och nog gärna ser att de väl tilltagna hyresbeloppen trillar in på kontot precis som tidigare. Om man vill ompröva den blinda auktoritetstron riskerar man att öppna Pandoras ask, så det är nog dessvärre också att betrakta som en riktig högoddsare.

Å andra sidan borde det vara som gjort för att syna ledningen, med tanke på att en är i exil, en är mer eller mindre handgripligen utslängd, två verkar vilsna och desperata och en njuter sitt otium inom kriminalvårdens hank och stör.

Kris är bara förnamnet.

Stå i gapet?

Jag går ändå i kyrkan regelbundet, om än inte i någon väckelserörelse, men jag har då aldrig hört något om att stå i något gap för en pastor... Det låter inte sunt.

Joannaw, jag har läst lite av dina nedteckningar av prednikningar, (älskar dina kommentarer för övrigt ) och inte låter det som en "vanlig" församling i mina oerfarna öron. Att prata om att en ren mun bara kan tala rent, eller vad de nu sa, låter snarare väldigt farligt.

Och att prata framgångsteologi var de kanske inte ensamma om då, men nog var det ganska extremt? Däremot skulle jag bli förvånad om någon annan församling, ens Livets ord, påstod att Gud log t olyckor.

Man undrar lite vad det är för hållhakar de har på varandra som är så effektiva? Är det brottslighet de ägnat sig åt eller är det otrohet eller intima detaljer? Man får nästan känslan av att de tycker otrohet är värre än (mordförsök) att slå en hammare i huvudet på någon. Om man tänker på hur de reagerade över Helge i början när han var fängslad. Samtidigt som viss otrohet "i Guds namn" är helt i sin ordning.

Människor som tvingats till celibat - vad är syftet med det? Vill de inte att det ska skapas nya små liv/sektmedlemmar?

Jag tycker mig minnas att de också predikat att sex är något bra och att kvinnan "inte bara ska ligga där". Har de talat celibat också?

Hur går det för fru Gembäc*? Var inte hon också pastor?

Nej, utan att ha hört predikningar i andra sammanhang känner jag på mig att det inte är normalt att stå och säga att Gud ska hånskratta åt den som råkar ut för en olycka. Och det var alltså Pege själv som sa det (inte Åsa, Helge, Urban). Det kan han ju fundera på så här i efterhand vad Gud kan tyckas tänka om att Pege säger så i Guds namn.

Celibat enligt PA Waldau och insatta här i tråden.

Jo, han har predikat om att kvinnan inte ska ligga som en pinne i sängen. Avskrift finns säkert också på flashback någonstans.