En till fråga:
Jag har ju träffat många andra med diagnosen i olika sammanhang och i princip alla jag träffat har klassiska problem som alexitymi, avvikande motorik & ett pedantiskt sätt att tala. Men hur kommer det sig att jag inte har problem inom dessa områden?
Jag pratar gärna och relativt ofta om mina känslor och mående och folk brukar säga att jag har en ovanligt bra förståelse kring sådana saker. Sen är jag sportintresserad (fotboll, hockey, OS, vattenpolo, you name it) och var riktigt duktig faktiskt i fotboll när jag slutade som 18-åring. Inga som helst problem med motoriken.
Ändå säger alla inblandade att jag har en AS-diagnos. Tre olika läkare, två psykologer, personer ute i samhället. Även personalen på mitt gruppboende verkar tro det.
Kan det stämma att många med AS-diagnos skiljer sig väldigt mycket mellan varandra?
För jag känner inte igen mig i den klassiska symptombilden fastän det är väldigt uppenbart att jag tyvärr nog lider av tillståndet.
Jag har tyvärr även fastnat lite i det här med diagnosen eftersom jag ej helt känner igen mig