Citat:
Ursprungligen postat av
Pörr
Jag säger inte att du har fel, men man får ju komma ihåg vad som faktiskt testas av betygen.
Det vill säga, finns det en korrelation mellan att du är dålig på att fatta beslut i fråga om tajming av en börsintroduktion kl. tre på natten bara för att du också bevisligen är dålig på att göra en genusfärgad intersektionellt driven diskursanalys av rekvisiten i den svenska sexuallagstiftningen? Eller blir du sämre på att kolla checklistor inför bolagsstämmor bara för att du bevisligen är dålig på att förklara skillnaden von Jhering och Savignys uppfattning om den tyska Volkgeist under senromantiken?
Jag skulle säga att korrelationen mellan dessa är noll, även om det såklart finns en högre sannolikhet för ett dåligt värde på ämne A och B också ger ett dåligt värde på ämne C.
Naturligtvis är det så. Själv hade jag runt 14 i snitt på gymnasiet men skrev 2.0 i andra ring, så jag är högst medveten om att betyg inte säger allt om någon. Vad gäller tingsmeritering så är betyg dock det enda som gäller (förekommer mig veterligen inga intervjuer alls), och utan tingsmeritering blir du aldrig exempelvis åklagare. Med tanke med rådande tryck på de platser som finns lär raka B aldrig räcka för tingsmeritering.
Bra betyg är alltid ett tecken på att du är villig att lägga ned det arbete som fodras för att uppnå ett önskvärt resultat. Du kanske avskyr miljörätt, genusbabbel eller familjerätt, men du har likväl läst vad som behövts för att ordna AB. Om man vänder på det: Om du inte har AB, vad har du för ursäkt? Kursen var tråkig, kursen kändes irrelevant, min flickvän gjorde slut, min hund dog etc? Alternativkostnader är alltid värda att beakta, men då ska ditt valda alternativ vara bättre, d.v.s. om du fick B i miljörätt för att kursen var tråkig och du föredrog att syssla med spex så är det iafl i mina ögon en felprioritering av guds nåde
Citat:
Ursprungligen postat av
Pörr
Ungefär så. Att läsa dubbelt och få kassa betyg tyder redan där på att något är felinställt med prioriteringarna.
Detta. En dubbelexamen kan vara värdefull (exempelvis en ek. kand eller fil. kand i kinesiska för en affärsjurist) men behöver inte vara det, och ärligt talat så skriker en kombination som läkare/jurist insnöad akademiker. Oavsett vilket så är ju betygen i din huvudexamen alltid det viktigaste: söker du jobb som affärsjurist med raka B och en läkarexamen så kommer du inte långt jämfört med någon som snittar 75% AB.
Citat:
Ursprungligen postat av
makaveli143
Vill inte gå mer OT i tråden än vad som redan skett men ett roligt och till viss del belysande rättsfall beträffande din frågeställning är NJA 2003 s. 437. Kvinnan som rättsfallet handlar om hade i princip B rakt igenom, jobbade som utredare på F-kassan och hade stora skulder, hon ansökte om skuldsanering och knäckfrågan i målet var om hon hade möjligheter att karriärsklättra och på så sätt få högre inkomst. HD sa rätt ut att hennes chanser var minimala. Som sagt på inget sätt något som behöver röra verkligheten men kom att tänka på det fallet när jag så diskussionen i tråden.
Det är sånt här man följer den här tråden för. Humor