Citat:
Detta är lite OT, men jag har en bekant som var distriktsläkare. Han hade bl a sjukskrivit en man som han plötsligt en dag stötte på när mannen grävde ett dike. Distriktläkaren gick direkt ringde o stoppade mannens sjukskrivningsersättning.
I en mindre stad där alla känner alla, hade Lottas beteende som sjukskrivning nog väckt ett o annat höjt ögonbryn. Man hade inte accepterat detta - för så gör man inte. Ser man henne på gymmet, i löpspåret o i solariet samt ute i festsvängen blir de flesta nog upprörda.
Det är ett skitbeteende att lura till sig sjukskrivningspengar!
I en mindre stad där alla känner alla, hade Lottas beteende som sjukskrivning nog väckt ett o annat höjt ögonbryn. Man hade inte accepterat detta - för så gör man inte. Ser man henne på gymmet, i löpspåret o i solariet samt ute i festsvängen blir de flesta nog upprörda.
Det är ett skitbeteende att lura till sig sjukskrivningspengar!
För att fortsätta tala helt OT kan jag meddela att jag bor i en mindre stad. En bekant till mig var sjukskriven i ett par månader för några år sedan på grund av psykisk kris, livskris kan vi kalla det. Hon sågs nästan varje dag på gymmet på förmiddagen, under det som för en icke sjukskriven är ordinarie arbetstid, och ingen hade synpunkter på det. Det var en del av hennes behandling och läkaren hade rekommenderat träning. På sjukskrivningsintyg kan man precisera sådant - får vistas ute, får/bör träna, och så vidare. De som såg henne där, jag bland annat, var också där under ordinarie arbetstid. Det ingår i vår personalvårspolitik att uppmuntra personalen att träna och hålla sig i fysisk form. Inom rimliga gränser förstås - men så länge man håller sig frisk, och gör sitt jobb, är alla glada. I en sjukskrivens fall handlar det snarare om att bli frisk, bli friskare, eller att omvänt åtminstone inte bli ännu sjukare.
On topic: Ingen här har såvitt jag vet sett Lottas sjukskrivningsintyg utan läst kortare sammanfattningar i FUP.