Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Jag tror själv att det beror - som vanligt numera - på resursbrist. Det förebyggande arbetet utförs inte alls nu för tiden, eftersom polisen har fullt upp med redan begångna brott. Möjligen hade det räckt om polisen plockat in honom ett tag i avskräckande syfte - eller också hade han blivit än mer galen. Vad gör man med sådana människor egentligen? Vi kan som sagt svårligen låsa in dem eftersom vi tror att de kommer att begå ett brott.

Ett annat problem är trögheten i systemet. Allt ska genomföras i ett slags sekvens, ett steg efter ett annat. Och det tar en sån jäkla tid.

Jag har såvitt jag vet inga våldsbenägna människor i min närhet så jag får ta ett OT-exempel. Såg en berusad man mitt i natten på en motortrafikled. Försökte köra så att jag skyddade honom och ringde samtidigt 112. Mottagande polis skulle fylla i nåt jäkla formulär om vad mannen hade för kläder, var jag trodde han kommit från och en massa annat trams. Det löste sig, men det var då inte polisens förtjänst (jag är en medelålders kvinna så jag hade inte för avsikt att gå ut och fäktas med en full dåre på 110-väg).

Formulär ska fyllas i fullständigt. Godkännanden ska ges. Uppgifter ska utdelas. Utkvitteras. Och utföras. Och dokumenteras. I rätt ordning.

Det har väl sina poänger antar jag, men också verkliga nackdelar. I den här typen av fall måste man smida medan järnet är varmt och brassa på för fullt när en person tagit mod till sig och anmält. Tror jag.

Ja, det är nog så. Vad ska vi annars göra?

Nu är det så här att journaler är en känslig vara - de vaktas som guldägg av de som har ansvaret att förvara dem. En annan myndighet eller instans kan INTE få ut en journal om man inte har den journalen handlar om underskrift. Det underskrivana intyget scannas ofta in i själva journalen som ett bevis på att vederbörande verkligen lämnat sitt medgivande. Detta gäller alltid - med tre undantag:

* barn dvs under 15 år ( inte ens 18år) kan journaler hämtas vid misstanke om brott.
* avliden - då anhöriga, ibland, kan få ut journaler
* polisen kan begära ut journaler om de utreder ett brott där straffpåföljden är minst två år.

Martins misshandel före dödsmisshandeln har i den avkunnade morddomen av Tingsrätten bedömts som "misshandel av normalgraden" med ett straffvärde på 14 dagar till 2 år - dvs ej minst två års fängelse som är kravet för att få ut journalen.
LOTTA SKREV EJ UNDER NÅGON ANMÄLAN - det finns inga papper att använda för att kvittera ut journal.


När det gäller dina andra påståenden om att det " fanns vittnen" så är det fel - inga vittnen till misshandeln fanns. Och nej INGEN anmälan om misshandel gjordes av Lotta 25/5 - hon ville avvakta och fundera om hon ville gå vidare och göra en anmälan.

Nej du har helt fel. Så länge Lotta var vid liv hade ingen kvinna anmält Martin för misshandel under detta år dvs sedan han frigavs i höstas.

Lotta anmälde aldrig och den andra kvinnan, Angelica, vars misshandel bakades in i morddomen - anmälde den misshandel hon hade utsatts för först efter att Lotta var död.
Hon kom in självmant och vittnade om denna misshandel. I hennes fall var det rätt lätt för henne att visa vad hon uppgav - hon hade rättsutlåtande med bifogade fotografier från färsk misshandel från läkarbesöket på SöS.

Som att diskutera med en autist - men de flesta ser nog att Moosky ställer rimligheten att motivet till anmälan skulle vara svartsjuka mot en karaktärsbeskrivning av M, så som den ter sig genom handlingar vi känner till. Att Angelica inte anmält ännu förändrar inte så mycket i bilden - det är enkelt att ändå dra slutsatsen att det nog fanns fog för Lottas anmälan.

Tänker du på allvar att polisen upptar anmälan och samtidigt tänker att "jaja, det är bara svartsjuka och hämndbegär men vi kan ju låtsas att vi bryr oss och sen skita i det så släpper hon det nog"?


Menar du att den anmälan som redovisas i aktbilaga 60, s. 11 ff är förfalskad av polisen? Och likaså beslutet att inleda förundersökning 2016-05-26? (Följer direkt efter anmälan och nedtecknat förhör.)


Om jag förstår rätt så är din tolkning att polisen avfärdade Lottas anmälan eftersom de såg henne på samma sätt dom du - en patetisk typ som liksom inte var utsatt för grov fridskränkning på riktigt utan njöt av drama. (Mer konkret - att polisen inte lyckades agera mer kraftfullt genom att exempelvis genast gripa den misstänkte direkt och konsekvensen att Lotta drog tillbaka anmälan/inte ville gå vidare, blir för dig en bekräftelse av din bild av Lotta.) Men att däremot Angelicas anmälan var välgrundad eftersom hon varit snäll och duktig och tagit med dokumentation, och därför ledde den till åtal.

Ja, det var lätt att driva Angelicas fall vidare. MEN DET ÄR INTE DET SOM ÄR RELEVANT HÄR. Den stora skillnaden i deras anmälningar är att Lotta anmäler en person som finns där ute nånstans, och hon har ingen aning om anmälan kommer leda nån vart, och om ett eventuellt straff för misshandel av henne alls kommer göra att hon sedan är fri från M. (Nä, jag vet inte heller exakt hur Lotta tänkte, men det är lätt att finna stöd både i det aktuella fallet och i forskning kring våld i nära relationer för att det finns stor rädsla och osäkerhet och därmed ambivalens. Därav handbok för polisen kring dessa fall.) Ja, medan Angelica anmäler en person som är inlåst och sannolikt kommer förbli inlåst under många år. DET är vad som är relevant om dessa anmälningar ska jämföras. Suck.

Det här inlägget skall ramas in av alla som lever i sådana här relationer. Läs och lämna. Och det tål att läsas av offrens förtryckare, levande som döda. Lotta ville se det goda, hon dog för det. Godare människa är svårt att tänka sig… sådana ska samhället stå upp för, när det gäller. Fortsätt vila i frid kära Lotta.

Under tiden arbetar vi nu för att polisen ska agera kraftfullt och skapa tillit hos offren. Misshandlade, kvinnor som män, ska våga stå fast vid sin anmälan, trots rädsla, blandade känslor, skam och skuld. Jag skulle inte bli förvånad om de som anmäler misshandel samtidigt känner skuld för att de anmäler. De har ju tagit emot något de inte skulle ta emot, nämligen en förhoppning om en bra framtid. Sådant kan nog de som har känslor känna skuld för, också. Skam inför sig själva. Skam inför andra. Därav lögner.

Lögner finns där människor känner rädsla, skuld och skam. Det blir inte bättre av att omgivningen kan påföra dem några extra lager av detta. För alla vet. Den perfekta relationen finns sällan, men den som inte har den, måste ju vara sämre, resonerar många (inte alla). Det är därför alla filar på fasad. Den faller i sär om man erkänner missförhållanden, vilket man behöver göra vid brott. Det är oerhört starkt att gå till polisen och anmäla. Men det tycker ju inte rättshaverister och narcissister som har svängdörr där… Det kan förklara att brännvinsadvokater och cyberdoctors inte förstår vilken bedrift det är att kliva in på en polisstation och anmäla någon de stått nära. Därför är relationsvåld också svårt. Att anmäla den man hoppats på, det måste vara mycket svårt, en sorg också, trots blåmärken. Så tror jag.

Preskriptionstiden för grov kvinnofridskränkning är 10 år så några färska skador lär inte vara ett krav.
Allt du rabblat upp gällande beviskrav som krävs osv är totalt felaktigt och ska sorteras bort till att det inte är sanning. Och det säger jag i fall någon läser här och tror på vad du säger.



Vittnen i form av stödbevisning menar jag så klart, men kanske det var svårt?
Det står uttryckligen att man ska agera snabbt gällande exempelvis journaler eftersom det kan ge bevis för äldre skador. Så har du även det med att man sket i att hämta in en anhållen. Så nix i mina ögon sköter dom inte sitt arbete och inte heller stämmer det med vad dom går ut med.
Funderingar om att inte vilja gå vidare går upp och ner under typen av utredningar och är inte nytt för den som arbetar med typen av brott. Däremot så hade man en hel dag på sig att agera viket man inte gjorde.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-granskningar-efter-mordet-pa-lotta/

Och det spelar ingen roll vad dom kommer fram till eftersom det är min bestämda uppfattning att man agerat som en påse nötter i fallet Lotta. Det hade gått att förhindra, men man svek henne.

Jo, med en psykopat går livet i 180, fast åt fel håll.

Det krävdes Mod att göra det. Att dom inte häktade honom är rent f-djävligt.

Hon blev utelämnad åt en kränkt våldsverkare.

Jag tror man skall läsa bl.a. sms konversationen med mer nyanserade glasögon. Hon försökte blidka honom, föda honom med det hon trodde skulle få honom att inte misshandla henne. För att överleva.

Det blev dessvärre inte så.

Tack för din delning. Var inte i Sverige då så jag har inte läst artikeln. Sviken? Lotta blev sviken å det allra grövsta. Hur många visste egentligen vad Martin var kapabel till?

http://www.dn.se/sthlm/slapps-han-fri-kommer-han-att-morda/

När Lotta gick till polisen 25/5 berättade hon om att hon tidigare blivit utsatt för misshandel av Martin. De synbara skador hon fått hade läkt och försvunnit. Han hörde inte av sig längre o hade lagt ut bild på sig och en annan. Så den naturliga fråga även för polisen att ställa är - varför kommer hon och berättar detta nu? Finns det något skäl?
Färsk eller pågående misshandel - nej!
Sitter han därhemma hos Lotta o kommer att slå igen - nej
Känner hon sig förföljd - nej han hör inte av sig uppger hon.

Hon har hans telenummer - sms-ar ju massor och hon vet vilket gymn han går till i stort sett varje dag. Har även träffat hans far, bror o brorson och till och med mormor - allt vägar att komma i kontakt med Martin. Men hon lämnar inte några uppgifter till polisen så de kan hämta in honom. Varför inte?

Om Lotta verkligen hade velat anmäla Martin och som du skriver, bli fri från honom, borde hon ju verkligen ha varit mån om att underlätta för polisen att ta in honom. Men det gjorde hon inte.

Om du noggrant läser polisens anteckning från Lottas besök hos polisen 25/5 vill hon fundera på om hon ska göra en polisanmälan ang misshandel. Polisen för naturligtvis anteckningar under samtalet med Lotta - det du läser är dessa anteckningar från aktbilaga 60 - inte en formell polisanmälan om misshandel. När Lotta funderat under ngr dagar - och åter umgicks med Martin - valde hon att inte anmäla.

Det anmäls såväl påhittade misshandelsfall som påhittade stölder och våldtäkter. Det är väl rimligt att man från polisens sida alltid har detta i åtanke? Därtill hade det ju inte haft någon betydelse om polisen gått all in o till slut gripit Martin. Åtalet hade lagts ned i brist på målsägare, vittnen eller dokumenterade skador.
Oavsett hans smutsiga historik kan han inte dömas utan beviskrav.