Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Eftersom du IQ130 just är i masspostartagen kanske man kan svara dig så här.
I./ Martin uppgav i förhör efter dödsmisshandeln att han varken
visste om att Lotta gått till polisen 25/5 eller att han var efterlyst.
I den återgivna sms-konversationen finns inget som tyder på att han visste om det. Inte heller hans agerande o uppträdande i Stockholm pekar på att han hade någon aning om att polisen hade en anhållan ute på honom 25-30/5.
Så jag tror faktiskt inte att Lotta berättade om sin poliskontakt. För henne var det ju överspelat eftersom de ju nu var ett par igen.
II./I ytterligare ett av dina inlägg skriver du att Lotta var kär och inte kunde värja sig mot Martin.
Lotta hade känt honom någon månad när hon första gången blev misshandlad. Då är man ännu inte inne i "kärlek" utan fortfarande kvar i förälskelse-stadiet. Under förälskelsen utforskar o nosar man på varandra, testar och känner efter.
Förälskelsen borde tvärdött från hennes sida när han misshandlade henne första gången, hur enastående sex de än hade. Det borde inte funnits en millimeter attraktion kvar för honom - känslorna av förälskelse borde dött, försvunnit, upphört, lämnat en iskall, finito.
Det är precis här jag tror att misshandlade kvinnor, för det är flest kvinnor, gör sitt STORA misstag. De stannar, intalar sig att en gång är ingen gång - och fortsätter att vara förälskade i skitstöveln som slog dem. Tills förälskelsen övergår i kärlek och de sitter ännu mera fast.
Någonting hos dessa Lottor och Agelicor gör att de inte reagerar sunt.
Till och med ett djur undviker kontakt med någon som på ett tidigt stadium har skadat dem.
De blir slagna mitt under den rosenröda romantiska lära-känna tiden. De lär känna - men drar inga konsekvenser av det.
Dessa kvinnor har någonting gemensamt - inte att de blir misshandlade för det kan alla råka ut för - men just att våldsmannen Martin avslöjar sig så tidigt i relationen - men att de ändå inte sätter stopp. En märklig brist på överlevnadsinstinkt.
III/ Som avslutning tänkte jag - återigen - be dig att sluta upp med att stoppa in personangrepp och förminskningar av postare i dina inlägg. Det blir så jobbigt att läsa tramset. Håll dig till tråden och visa hur vass du är med argumentation i stället.
Punkt 1. Du vet att psykopater är bra på att ljuga och förvrida, ändå litar du på vad GM säger och påstår? Du är ett lätt offer, så fort du träffar på en psykopat. Den kan komma i läkardräkt också, du jobbade i sjukvården, har du visst sagt?
Klart som fan att Martin hetsade upp sig över något och hur han kom in i lägenheten kan vi bara gissa oss till. Förmodlingen med hot och skrämsel, överrumpling, den snälla sidan eller något annat tricks. Han kan inte känna. Det kan inte du eller Sno heller. Ni tror att ni står över andra lite och att ni aldrig skulle fastna i klorna på någon som vill er illa. Vad säger du om att vara tacksam för att du sluppit och sluta dansa med Sno?
Du inbillar dig att människor reagerar enligt boken, och jobbar du i vården, blir jag oroad. Psykopater duperar fram en relation väldigt fort. Slå upp ordet
dupera. Den "normalitet" ni efterlyser, du och Sno, hos offret, är satt ur spel, av en individ som… återigen… duperar. Det tar tid att förstå. När Lotta förstod var hon slut. Hon försökte lämna. Hon dog. Vad är det du försöker lösa? Att psykopater aldrig mer kommer att födas? Att alla ska hållas inlåsta?
Det som hjälper är information om personlighetsstörningar. Inte skuldbeläggande. Dock, så är de flesta som vet lite mer, de som någon gång haft en sådan person i sin omgivning. Som inte förstår plötsliga, sanslösa påhopp och svartmålningar utan fog. Som ser psykopater dupera rättsväsendet, läkarkåren, poliser, omgivningen. De blir avslöjade. En del hängs ut på nätet av förtvivlade o f f e r.
Andra jobbar i det dolda. De slutar aldrig. Vi ser i tråden hur minst en psykopat eller narcissist målar upp Lotta och alla andra som blivit misshandlade, mördade eller traumatiserade som medskyldiga. Tänk tanken att de finns i vården, som Solglitter själv sagt. Vem kan då en misshandlad vända sig till? Tror att idén om egen medverkan eller skuld är rätt utbredd, även hos offren själva. Vem kan de då vända sig till, varför mörkar de? En gissning, någon? LYFT BORT SKULDEN FRÅN OFFREN. Då kan vi kanske, möjligen, få till en bättre väg framåt.