Tråden om Christer Pettersson

Än en gång tänkte jag upplåta lite utrymme åt personen Carl Göran Edquist/Borgenstierna
som alltså är en tänkbar bakgrundsfigur i historien om mordet på Statsminister Olof Palme.
Mannen som bland annat släppte det hatfyllda bokverket: Land Du Förskingrade, ett
alster som man påträffade hemma hos Christer Pettersson.

Jag ska återge ett par avsnitt ur Per Wikströms utgåva från 1999: Det Onda Arvet,
där omtalade Carlbergska Stiftelsen med Edqvist vid rodret ett antal år spelar en
väsentlig roll.

"...Född i Kiruna den 11 april 1915. Fadern var kyrkoherde och lille Carl-Göran var fem år
när pappan fick tjänst i Katarina församling i Stockholm. Uppväxten kan knappast beskrivas
som lycklig, ens med 20-talets mått mätt. Modern plågades av ständig "nervverk".
Carl-Göran var stökig i skolan och i februari 1924 relegerades han från Katarina realskola
för resten av terminen.

Den 15-årige nazisten Carl-Göran och två tonåriga kumpaner hade försökt lura ut
kommunistledaren Hugo Sillén till Nacka sydost om Stockholm. Förevändningen var att
det skulle finnas en helt ny grupp ungkommunister som uppgavs vilja ansluta sig till
Sillén-kommunisterna. Attentatsmännen planerade att binda Hugo Sillén vid ett träd
och måla honom med rödfärg. Den djupsinniga symboliken i detta skulle få kommunisterna
att inse hur fel de hade tänkt.
Men Sillén och hans medarbetare kände sina medlemmar i Nacka och förstod att det var
en fälla. De valde att träffa gruppen på tidningen Ny Dags redaktion.
När den tonåriga nazisttruppen anlände den 7 februari 1931 slet Carl-Göran upp en pistol
och kom med den klassiska repliken "upp med händerna".
Istället för att kapitulera kastade sig några handfasta kommunister över attentatsmännen.
De senare var hyggligt beväpnade med bland annat två pistoler av märket FN Browning.
Men det hjälpte inte, den lilla nazistgruppen blev övermannad och överlämnades
så småningom till polisen. Kuppen betydde slutet för deras studier vid Saltsjöbadens
samskola.

Sedan studierna misslyckats satsade Carl-Göran istället på en militär karriär och fick fast
anställning på Svea Livgarde, men efter bara ett år slutade han efter konflikter med sina
överordnade. I en sinnesundersökning beskrevs Edquist som "en brådmogen yngling
med ett rikt fantasiliv och drömmar om krigarlivet".
Den då 18-årige Edquist satsade istället på att bli bonde. Våren 1935 köpte föräldrarna
en gård i Tanums socken på västkusten. Där födde han upp kaniner och värvade frivilliga
till Waffen-SS.

1939 anmälde han sig som finlandsfrivillig. Riktigt hur han tog sig ut som soldat var oklart,
men när vinterkriget var över bosatte sig Edquist i Uddevalla. Han söp allt våldsammare
och blev medlem i i nazistpartiet Svensk opposition.
De flesta av Edquists projekt gick överstyr. Han satte sprätt på både sina egna och
faderns pengar. Dessutom lurade han av en förmögen änka i Stockholm 100 000 kronor,
en svindlande summa på den tiden.

I augusti 1944 lämnade han uppgifter till tyskarna om att två sjömän på fartyget
M/S Gripsholm skulle vara spioner. Fartyget användes vid utväxling av krigsfångar
och anlöpte då och då tysk hamn. De två sjömännen greps och en av dem torterades svårt.
Efter det reste Edquist till Norge för att ta värvning i Waffen-SS.
Han kommenderades till Berlin där han enligt egen uppgift dränkte en tysk SS-man i ett
badkar och därefter hamnade i koncentrationsläger.
Klart är i alla fall att han vid krigsslutet satt i tysk fångenskap.
De amerikanska styrkorna förde honom först till ett uppsamlingsläger utanför Neapel i
Italien varifrån han så småningom transporterades till Sverige.

Efter hemkomsten häktades Carl-Göran Edquist.
Sinnesundersökningen visade att han var psykopat, men det var inte värre ställt med hans
psykiska hälsa än att han dömdes till två års straffarbete för bland annat olovlig
underrättelseverksamhet och vårdslöshet mot borgernär.
Uppgifterna från krigsåren var hämtade från Landsarkivet i Göteborg.
Efter 1945 hade Edquists verksamhet avsatt spår i ett antal rättegångsprotokoll.
I april 1949 dömdes han för häleri och medhjälp vid grov stöld. Straffet på 3,5 år avskräckte
inte kyrkoherdesonen. Han fortsatte i stor stil under hela 50-talet: Diamantsmuggling och
checkbedrägerier blandades med tveksamma valutaaffärer och bilstölder.
Själv kallade sig Edquist för disponent och höll hov på Stockholms restauranger.
Men domarna duggade tätt över honom. Under 50-talet dömdes han för bland annat grovt
bedrägeri, förskingring och grov trolöshet mot huvudman.
På vanlig svenska blev han svindlare av det mer storslagna formatet,
Efter pressens misslyckade försök att avslöja Carlbergska stiftelsen 1965 gav sig Edquist
in i klubbranschen och figurerade kring klubben Pussy-Cat på Hornsgatan 62.

Efter 60-talet fanns det bara några små noteringar i mappen.
Edquist bytte till moderns gamla släktnamn Borgenstierna och agerade då och då
mellanhand när försäkringsbolag skulle skaffa tillbaka stulet gods.
Hans sista offentliga framträdande var som juridiskt ombud åt den obducent som dömdes
för styckning av en mördad kvinna. Delar av hennes kropp, dock inte huvudet, hade
hittats vid Karlbergsstrand under Essingeleden i maj 1984.
Obducenten friades emellertid från mordet på kvinnan och efter det lyckades Borgenstierna
driva fram höga skadestånd.

1995 var den högst ovanliga karriären över i och med att Borgenstierna dog en högst
vanlig död i sin lägenhet i Hägersten."