Lisbet ansåg att mördaren var en borderliner-typ.
I Granskningskommissionens betänkande s 727 står det att Tommy Lindström (som var med i förhör i april, maj 1986) säger att Lisbet redan i april- maj 1986 berättade att hon upplevde att mördaren var en ”borderliner-typ”. Det borde ha intresserat Polisen, men utredningen första året sköttes dåligt.
http://www.regeringen.se/49bb76/cont...of-palme-del-3
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14441528.ab
Granskningskommissionen kritiserar också att CP sjabblades bort i början trots att Ulf S och CP kom med olika alibiuppgifter, trots att flera oberoende tips om CP kom våren 1986 där Spaningsledningen också fått ta del av dem tipsen om CP m.m. Det gjordes ett kort första förhör med CP 28/5 1986. Men sedan dröjde det till hösten 1988 innan han kom in i utredningen igen; 2,5-3 år efter mordet är det svårt om inte omöjligt att få fram ev. teknisk bevisning. CP hade även kallblodigt dödat en annan person inte långt från mordplatsen, sprungit uppför trapporna till Malmskillnadsgatan tidigare efter mindre allvarliga brott m.m. Både Tingsrätten och Hovrätten ansåg att CP saknade alibi tiden för mordet.
http://www.ointres.se/christer_pettersson.htm
En del privatspanare påstår att Lisbet blandat ihop mördaren med ett berusat vittne som tog sin tillflykt till en port inte långt från mordplatsen. Problemet med den teorin är att det berusade vittnet Anders B såg helt annorlunda ut än mördaren. Anders B hade ett mörkt helskägg, var tjockare än mördaren, han hade en gulaktig, ljus mössa på sig och en axelrems väska. Mördaren hade inte det+ saknade helskägg och mustasch enligt Lisbet och flera andra vittnen. Man blandar inte ihop personer som ser helt olika ut. Det var bara tre st på mordplatsen direkt efter skotten- mördaren och makarna Palme. Mördaren var antagligen barhuvad för Lisbet påstod att mördaren hade cendré-brun hårfärg och det kunde hon inte ha sett om han hade haft en mössa på sig. Dessutom så var Anders B delvis inne i en port, inte utanför Dekorimas skyltfönster eller närmare Lisbet och Olof direkt efter skotten. Anders B lunkade heller inte in i gränden som mördaren gjorde m.m.
Vittnet Inge M såg hela mordförloppet; mördaren smög upp bakom makarna Palme och sköt två skott. Inge M såg inget möte innan skotten. I förhör redan 8 april 1986 säger Inge M att en grupp på 5-7 st yngre berusade personer gick förbi mordplatsen strax innan (10-15 sekunder) skotten och det kan ha gjort att Lisbet och Olof fick vänta på den gruppen vid reklampelaren. Antagligen det som fördröjer makarna Palme när man jämför med Nicola F vittnesmål som dock är lite osäkert.
Minnesforskare, vittnespsykolog m.m.
http://www.dn.se/arkiv/inrikes/palme...sig-feltolkad/
Palmemordet: Minnesforskaren anser sig feltolkad - DN.SE
www.dn.se
/
Lisbet fick en känslomässig reaktion när hon fick se CP under videokonfrontationen i december 1988 (uppgiften finns i ett tillägg till protokollet efter konfrontationen, skrivet i januari 1989). Enligt minnesforskarna kan det stärka ett utpekande men enligt vittnespsykologen Holgersson gör det inte det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234846.ab
Jag vet vem mördaren är | Aftonbladet
www.aftonbladet.se
Jag vet vem mördaren är Lisbet Palme vill granska om domarna var ojäviga när Pettersson frikändes
Anders Stening- fd juristprofessor i processrätt ansåg att ett vittnesmål som Lisbets skulle lett till en fällande dom i ett mindre uppmärksammat mål.
Professor Klami skrev en bevisteoretisk analys 1990 och ansåg att det var hög sannolikhet för att CP var mördaren, men kanske inte ställt utom rimligt tvivel.
http://www.smakprov.se/bok/mordet-p%.../9789176781876
Professor, kriminologen Jerzy Sarnecki anser att CP var mördaren.
http://www.svd.se/kriminolog-en-av-s...-polisinsatser
http://www.tv3play.se/program/efterlyst/300715
Efter ca 30 min diskuterar Bodström och Hasse Aro CP och Palmemordet. Bodström (advokat och tidigare justitieminister m.m.) anser att hovrätten borde dömt CP för mordet eftersom Lisbet såg mördaren på så nära håll och det under flera sekunder som Inge M sade i tings- och hovrätten. Han påpekade i programmet att i andra rättsfall med liknande bevisning så har man dömt den åtalade personen. Alla vittnen pekar inte alltid ut fel person. CP blev dömd i tingsrätten. Även Tommy Lindström och den andre advokaten Jens Lapidus som var med i ett annat Efterlyst-program
http://www.viafree.se/program/samhal...autostart=true
ansåg att det skulle blivit en fällande dom även i hovrätten om allt gått formellt rätt till under Lisbets vittneskonfrontation, framförallt dokumentationen, redovisningen. I slutet av programmet diskuterar man detta.
DNintervju år 1996
”Stening, som genom sitt arbete haft inblick i Palmeutredningarna, och kände till uppgifterna om sydafrikansk inblandning långt innan de fick förnyad aktualitet genom Eugene de Kocks uppgifter inför rätten i Pretoria, är heller inte imponerad av spåret som sådant.
– Samtliga uppgifter har ett gemensamt kännetecken: de innehåller aldrig faktiska uppgifter om själva mordet.
En tolkning av detta är att sydafrikanerna helt enkelt inte vet vad som hände, eftersom de faktiskt inte var inblandade.
– Det blir min lite elaka slutsats, säger Stening. Vi får det ena tipset efter det andra, men inget ger någon som helst indikation på hur de gjorde, eller hur de kunde bära sig åt för att veta att de skulle befinna sig på mordplatsen.
Stening menar att just det faktum att ingen kände till var paret Palme skulle befinna sig på mordkvällen, de ändrade hastigt sina planer, är den verkligt svaga punkten för dem som tror att mordet begicks av en organisation med politiska motiv.
– Detta talar för att man bör räkna bort sådana som skulle ha planerat det här. Mordet måste vara något som kunde inträffa med viss snabbhet under kvällen.
– Slumpbilden är den fullkomligt överlägsna, att någon råkar få syn på Palme, och kan räkna ut att han snart kommer att gå ut från den där bion, säger Stening som anser att polisens huvudhypotes, att dådet utförts av en ensam galning, är mycket rimlig.
Enligt Anders Stening är Sydafrikateorin lika tilltalande av politiska skäl, som den är tvivelaktig av polisiära. Att Palme mördats av apartheidregimen är betydligt mer begripligt och heroiskt än om han fallit offer för en vettvilling.”
Det är tydligen så att den mänskliga förmågan att minnas ansikten är mycket god. Sedan är inte alla utpekanden 100% korrekta men de är inte heller alltid fel. Det är som Anders Stening sade i DN-intervjun 1996 ”- Att hovrätten inte dömde Pettersson berodde på att man inte ansåg sig vara alldeles säker på att Lisbet Palme såg rätt, säger Stening och påpekar att steget är långt till att i stället slå fast att det är säkert att hon såg fel.
– Och om det fortfarande är möjligt att Lisbet Palme såg rätt, då är det ju inte ställt utom allt rimligt tvivel att gärningsmannen skulle vara någon annan.
Och även om hovrätten i domen som friade Christer Pettersson ifrågasatte Lisbet Palmes utpekande, är hon ändå ett mycket trovärdigt vittne, enligt Stening.
– Det går aldrig att komma med hypoteser om att hon totalmissat, Lisbet Palmes vittnesmål har en hög grad av precision.
Enligt Stening hade ett vittnesmål som Lisbet Palmes tveklöst räckt till en fällande dom i ett mindre uppmärksammat mål.”
Forskat 15 år
Sven Åke Christiansson säger också att den mänskliga förmågan att känna igen ansikten generellt är mycket god.
I test med konfrontationer brukar upp till 90 procent av försökspersonerna peka ut rätt ansikte. Det gäller så långt ner som i sexårsåldern.
Sven-Åke Christianson har forskat i det mänskliga minnet i 15 år. Hans doktorsavhandling 1984 handlade just om minnesstörningar”.
Vittnespsykologerna ansåg däremot att Lisbets utpekande var felaktigt och Astrid Holgersson hänvisade bland annat till Devlinkommissionen. Det gjorde även hovrätten som skrev om den i sin friande dom i november 1989. Frågan om hur identifikationsbevisning bör värderas behandlades av Svea hovrätt i dom 1989-11-02 (RH 1989:119, ”Palme-målet”). Hovrätten uttalade därvid att stor försiktighet måste iakttas vid värdering av identifikationsbevisning, eftersom erfarenheten visar att även i övrigt trovärdiga vittnen kan missta sig vid en identifiering. I domen hänvisades till en engelsk rapport från den s.k. Devlinkommissionen, vars slutsats var att ingen borde dömas på grundval av identifikationsbevisning om denna inte vinner stöd av bevisning av annat slag. Enbart identifikationsbevisning borde enligt kommissionen dock undantagsvis kunna godtas om det förelåg särskilda omständigheter, såsom att vittnet känner den som vittnet utpekar. (Se också uttalanden av Christian Diesen, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål, Stockholm 1993, s.448 f.)
http://www.notisum.se/rnp/domar/rh/RH997011.htm