Religion - en mentalsjukdom

Men om religion e en sjukdom så bör man mena att tro är en sjukdom. Då måste vi ju alla vara sjuka. Vi tror ju på vissa saker i livet.

Nu påstår ju inte Bogomil att religion är en sjukdom. Han definierade ju tydligt vad för typ av religiösa människor han anser är mentalsjuka.


Det finns olika typer av tro. Det går t e x inte jämföra religiös tro (tro på något övernaturligt/extraordinärt utan några belägg) med att man tror att solen kommer gå upp i morgon.

Sen är det ju som sagt ingen - eller iallafall ytterst få - som menar att religiös tro per definition är en mentalsjukdom.

Du och jag har, vad jag kan se, identiska och tydliga positioner omkring detta.

Och jag funderar på vad som får Bahram till att "missförstå" vad jag skrev; kanske beror det på zombi'ism med ursprung i pådyvlande teism.

Vänligen belägg den kopplingen, tack.

Rätt! Speciellt psykiska och mentala sjukdomar. Detta är intressant eftersom normalfördelningar många gånger också gör en människa sjuk. Exempel på det är psykisk sjuka människor som behandlats i olika länder. Mycket tyder på att deras hälsa påverkas enormt beroende på vart dessa befinner sig och hur normalfördelningen ser ut just i det lamdet. Anser man tex att religiösa människor är sjuka och reglerar sina styrdokument, ja då kan många också stigmatiseras.
Men detta förutsätter att alla talar sanningen om det man verkligen känner. Tex behöver en ateist inte alls vara ateist fastän han/hon påstår det. Så normen är lite svårt att bestämma.. Jag tycker exempelvis att om vi nu ska titta på självbedrägeriet så är ateisterna bra exempel på någon mental störning. Teisterna känner däremot något och söker mening och försöker förstå och lära känna sig själva. Men ateisterna använder samma schablon men man ljuger och försöker komma undan och förklara sina moraliska förpliktelser.

Så om jag hittar på en gud, och därmed blir teist, då "känner jag något och söker mening"?

Mycket dålig definition.

Hmm. Kan vi betrakta verklighets-relaterande som referens-punkten för mental funtionalitet?

Nej, vad jag menar att sökandet finns inom oss alla, men vi sätter olika namn på det. Men både du och jag vet vad fred är, vad vänskap är.. Att ateister påstår en sak behöver inte alls vara i enlighet med deras verklighet. Där tror jag att mentala störningar skulle just passa den gruppen än teisterna.

Verklighet i den meningen att du också godtar alla moraliska förpliktelser som teisterna förpliktade till, men du kallar det något annat. Men vissa lurar sig själva och lever efter sådana förpliktelser och vet inte varför. Den delen passar bra som mentalt störda..

Jag tror ateister söker mer, eller minst lika mycket, som teister. Teister hävdar till och med ofta att dom redan hittat sanningen om det mesta. Hur kan det vara en mental störning att säga "jag vet inte" på frågor där teister har ett svar ( gud gjorde det )?

Så om man inte är teist, så innebär det per automatik att man inte känner något och inte söker mening?

Och vad har det med mentalsjukdom att göra? Är det psykopati du syftar på, eftersom du (indirekt) nämner att ateister inte känner?