Citat:
Ursprungligen postat av
Trumpetflugan
Q=dT/dt. Och är proportionell mot T1-T2. Om T2 blir varmare och deltaT alltså T1-T2 blir mindre så kommer avkylningshastigheten att bli mindre. Precis som sagt alltså. Jordytan strålar mot atmosfären som värms upp i de marknära delarna och strålar tillbaka(sedan har vi ju konvektion också) . Vi får alltså en större effekt från atmosfären än från en kallare atmosfär. Plus en oförändrad förmåga att absorbera solstrålning vid jordytan. Men detta är nog långt över din nivå. Och varför ska jag undervisa någon som inte ens förstår att den blir undervisad? Känns lite lönlöst.
Dina inlägg innehåller så många felaktigheter att jag missar en del och behöver bemöta i fler inlägg.
Det du säger om avsvalning gäller för ett system med en barriär, en vägg, som värms av konduktion och sedan avger energi enligt sin egen temperatur. Det är den isolerande effekten, att konvektion och strålning ersätts med konduktion som enda väg för energiöverföring.
När man istället har ett system utan en barriär som begränsar möjligheterna till energiöverföring, då stiger temperaturen med avståndet, om temperaturen stiger vill säga, men aldrig över värmekällans temperatur. Den energiöverföring som skedde på ett kort avstånd innan, kommer att ske över ett längre avstånd. Men temperaturen håller sig vid eller under den som värmekällan har. När hela kroppen är genomvarm, isoterm, då har den uppnått det vi kallar svartkropp. Det innebär att hela systemet har jämn temperatur, från termosfären till jordens kärna och att den absorberar och emitterar all inkommande strålning
vid ytan. Ytan skulle i det fallet vara yttersta gränsen på atmosfären. I detta fallet skulle jorden avge 240W/m^2
Så ditt påstående är fel för en kropp som jorden, där en iskall gasmassa omger en varm solid sfär, som värms av strålning som till största del absorberas av den solida sfären. En barriär krävs för den isolerande effekt du pekar på, eftersom luft inte isolerar alls utan en barriär, utan istället effektiviserar avkylning med energiöverföring via både strålning och masstransfer i kombination.
För större himlakroppar så använder man sfärisk volym, 4/3pi*r^3, för att definiera mass-energi-densitet. Detta är den metod jag använder för solljus, vilket fungerar eftersom det är en stjärna som avger energin. Genom att dela energin som kommer med solljus med volymen av en sfär, så får man det totala energiinnehållet i massan som absorberar den.
Genom mass-energi-densitet, Joule per m^3 vilket är W/m^3, för solljus, så får vi rätt värden för jordytans temperatur.
1370/(4/3)=1027W/m^3 i en kubikmeter luft precis vid jordytan.
1027/(4/3)=770W/m^3 bestrålad halva av den solida sfären som sedan ger en temperatur för hela sfären genom:
770/2=385W/m^3 i hela jordens massa.
Den energin kan beräknas som flux genom ytan med m^2.
Energibalans finns vid 342.5W mellan TOA och hela systemet. För balans mellan solstrålning vid ytan och atmosfärens volym:
1027/4=256,7W/m^2 eller ~260K.
För flux vid TOA: 385W/m^2 - 256.7W/m^2= 128W/m^2 eller 217K.
Den här metoden sätter värden som är väldigt nära observation. På ett okomplicerat rakt sätt som är spårbart till källan(solen) i varje punkt. Det är en erkänd metod för himlakroppar och sammantaget visar det att växthushypotesen är fel. En atmosfär är en produkt av energin i strålningen från en stjärna, allting i den orsakas av den energin. Inget i atmosfären påverkar energin från stjärnan, den blir påverkad av energin från stjärnan.
