Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Att vi har hög standard är förstås en subjektiv uppfattning som baseras på hur jag upplever standarden i Sverige och utomlands. Du får förstås ha din subjektiva uppfattning om det men detta var inte kärnan i mitt inlägg så det är onödigt att snöa in på en debatt om det.

Men då tar vi den andra delen om hög boyta då. Vilket vi med största sannolikhet inte heller har, såvida man inte jämför med studentbostäder i Japan. Att reducera bostadsbristen vara eller icke-vara till något så banalt som presumtiv bostadsyta känns inte helt okej. Det krävs nog lite fler faktorer än så.

42 kvm per person eller 82 kvm för två personer det är ordentligt rymligt. Det går utmärkt att minska det kraftigt om man inte har ekonomi för att leva så stort. En 2:a på 50 kvm för två personer är ingen katastrof direkt. Att man hellre vill bo stort om man har råd är en annan sak men personligen skulle jag prioritera läget före boytan om jag måste välja ett av dessa.

Att Sverige har hög boyta per person jämfört med andra länder beror på att vi har världens högsta andel singelhushåll, inte att folk har större lägenheter än dom behöver.

Att gå ner i storlek är det samma som att flytta ihop familjens olika generationer i samma hushåll, vilket inte låter sig göras i en handvändning eftersom oberoendet och individualismen är så djupt förankrad i den svenska kulturen.

För att minska svenskens boyta måste du först bryta ner den svenska kulturen och införa klankultur.

Lycka till.

Jag måste inte göra någonting, folk får bo precis så stort de vill om de betalar för det. Allt jag invänder emot är bara att det är svårt att påstå att vi har en brist när vi bor så här stort.

Svensken behöver ett eget boende för att må bra. Det är brist på egna boenden.

I andra länder delar farföräldrar, föräldrar, barn och barnbarn på samma toalett, hall, kök och vardagsrum, vilket pressar ner antalet kvadratmeter per person.

Detta fungerar inte i Sverige, inte för att det inte kan lösas praktiskt, utan för att den svenska kulturen inte tillåter det. Svensken vill stå på egna ben, ha en egen frizon och kunna gå och komma som man vill.

Vår bostadsmarknad måste ligga i harmoni med våra värderingar. Nu gör den inte det, och därför har vi bostadsbrist.

Visst är ett bra boende viktigt och det är något vi är beredda att prioritera framför andra saker, det håller jag helt med om. Det är väl därför vi bor så bra som vi gör, stort och med hög standard.

Jämför Sverige med Sverige i stället då kommer du att upptäcka att vi får allt mindre för pengarna. Inta bara på grund av invandrarnas stora familjer utan de som bott i Sverige sedan födseln har ungefär samma ytstandard.

Standarden i andra länder har inte ett dugg med saken att göra.

Orsakerna är att markpriserna gått upp kraftigt, kommunerna vill ha betalt i ställer för att ge bort de har stora kostnader för kommunal verksamhet och de kan inte höja skatterna.

Statens skattesubventioner genom billiga statliga lån förekommer inte längre. Staten är i samma sist som kommunerna de har sänkt skatterna mycket sedan pomperipossa epoken då Olof Palm ännu levde.

Byggbranschen är 100 % privat och tar en större andel i vinst annars är de inte intresserade av att bygga. De måste hållas på gott humör av ansvariga politiker annars vill de inte vara med.

För en del av bostadskonsumenterna är konsekvensen att de har större skulder än någonsin i historien, det är oomtvistat. För de som kommer över en hyresreglerad bostad behöver det inte alls vara så illa. Så länge de kan hålla sig kvar bor de billigt.

När kraschen kommer slår den blint mot de som sitter i skuld för dyr bostadsrätt. Det slår på hela bostadsrättsföreningen när de inte kan få in nya ägare när några konkat och flyttat ut.

Om man inte försäkrar sig om att andra boende är lika solida som en själv kan man dras med i fördärvet. Sedan beror det naturligtvis på vad staten gör, vad den kan göra, vad väljarna vill att den ska göra. Det gick ju dåligt för Spanjorerna när deras bubbla sprack.

Fast dessa 42 m2 2008 är troligtvis närmare 35 m2 idag. Det är ingen särskilt stor boyta om man räknar singelhushåll. Sen vet jag inte varför någon skulle anse det som något form av mått på en bostadsbrist? Men du kanske kan förklara det mer utförligt?

Precis. Och det är därför det, i ett svenskt kontext, finns en reell brist på egna boenden.

En sketen etta med kokvrå och toalett tar upp mer plats än att bo tillsammans med syskonen i föräldrahemmet hur man än vrider och vänder på det. 22-åringen i den svenska ettan bor "stort" jämfört med 22-åringen i det livliga italienska föräldrahemmet.

Om Sverige beboddes av italienare hade vi inte haft bostadsbrist. Men så är icke fallet.

Det där är bara dina fantasier och visar att du inte vill förhålla dig till verkligheten.


Tja om man vill ha 200 kvm per person så så kan förstås 100 kvm upplevas hårt

Gissar du själv att vi har samma ratio som 2008? Då blir det där med fantasier ganska intressant.