Sexuell makt ur ett kvinnligt perspektiv

Jag har fimpat betydligt större och starkare karlar än mig, både när något berusat as på krogen skall börja vifta med nävarna - och i ytterst nyktra stationer där det varit kampsportstävlingar. Och jag är bara marginellt längre än medellängden för kvinnor i Sverige 2014...

Well, jag har lyckats framgångsrikt i liknande situationer utan att ens använda tjuvnyp som knä/smalben/pungspark, så jag utgår bara ifrån mig själv.

Ponera att någon kille med din fysik gör något mot en tjej, du menar att vilken tjej som helst ska för sin egen skull träna sig starkare och skickligare på att slåss än dig, du som slår ner starkare karlar än dig själv!

Det var inte det jag menade. Vad jag menade att jag vet att jag kan försvara mig själv trots att jag inte är någon jätte - så jag går därför inte och är rädd titt som tätt.

Däremot så är risken statistiskt överjävligt mycket högre att jag som ensam man blir mördad, nedslagen och/eller rånad på gatan - än att en kvinna skulle bli våldtagen på samma gata. Alltså är det betydligt farligare för mig som man att gå ut, än för en kvinna att göra detsamma.

Men det är klart - kvinnor är det ju alltid synd om, och är alltid offer. Här har du ett fint, feministiskt resonemang...
https://lorrab.files.wordpress.com/2015/08/male-privlege.jpg

Vad du menade var att vi ska utgå ifrån dig, när vi för en diskussion om strukturella problem.

Ja, det stämmer att det är högre risk för män att råka ut för våld överlag. Men nu handlar ju tråden om makt i sexuella relationer, heterosexuella som jag tolkar det. Så jag har svårt att se ditt inlägg som något annat än att du försöker få det till att det är män som alltid är offer, genom att dra in för tråden helt irrelevanta aspekter.

Men ditt ex var ju ett psyko så det är förstås mest synd om dig. Kanske någon tog din glass när du var liten, eller trampade på din guldhamster? Kanske din blockflöjt gick sönder? Efter beaktande av sådana relevanta och strukturellt giltiga aspekter så är det faktiskt mest synd om dig i hela världen. Grattis!!

Nej, men jag reagerar mångt och mycket på er kvinnors eviga resonemang att det alltid är synd om, och alltid mest synd om kvinnor - oavsett situation och sammanhang. Män däremot kan aldrig vara offer.
Medans kvinnor är alltid offer - i synnerhet för allt vad onda män hittar på.

Det reagerar du på genom att beskriva dig själv som ett offer och försöka argumentera för att det alltid är mest synd om män? Okej då vet vi.

Nej, men att påpeka att det finns andra sidor av myntet.

Om man börjar räkna de övergrepp som sker på landets fängelser vet man inte var man hamnar

Jo, för all del, men de är väl sällan heterosexuella våldtäkter? Som jag uppfattar trådstarten handlar det om att kvinnor utövar makt i heterosexuella kontakter (eller förespeglade sexuella kontakter som inte blir av då). Att män kan känna sig hotade och rädda på samma sätt av andra män kan jag absolut tänka mig. Det vore för all del intressant att höra om homosexuella män oroar sig för att bli utsatta för våld när de t.ex väljer att ha tillfälliga sexuella kontakter.

Det är det väl snarare jag som gör, eftersom den första sidan av myntet pekade mot att kvinnor har all makt i sexuella relationer och kan utnyttja den fritt utan risk.

Ja, eller så kan man säga att en part (kvinnorna) får en annan part (männen) att företa en handling som inte ligger i deras intresse (spendera surt intjänade pengar) med hjälp av ett maktmedel (sin kropp).


Som flera gånger tidigare ändrar du spelreglerna efter eget tycke. De strippar och de får pengar för det. Är det inte själva kärnan i strippdans?