Citat:
Ursprungligen postat av
DikT
Om en person är så störd (vad det nu beror på) så att man vill ta på sig ett brott fast man är oskyldig så lär man knappast avskräckas av att det är straffbart med ett falskt erkännande. Eller hur!?
Det är upp till rättsväsendet att avslöja falska erkännanden.
Jag har för mig att Råstam (han som bidrog till att Bergwall tog tillbaka alla sina erkännanden) skrev att han 1992 ansågs vara så frisk att han kunde skrivas ut från Säter, för bankrånet han med säkerhet begick, men själv var han orolig för framtiden och ville stanna kvar. Då fick han idén att han till personalen kunde säga att han begått några olösta mord.
När han gjort det kände de sig tvungna att ha honom kvar. Han drogades då med mediciner så att han bättre skulle minnas. Mot Bergwalls egen önskan kontaktades även polis, som ju ville få morden avklarade. Så sattes karusellen igång och fortsatte. Allt som talade för att han var skyldig lades fram, men det som talade emot att han var skyldig las åt sidan. Så kunde teorin om bortträngda minnen förklaras och åklagarens roll stärkas när mord efter mord verkade klaras upp.
Visst är andra också ansvariga för att det blev fel, men det skulle nog avskräcka lite om en ny lag infördes. Just detta fall kan leda till att förespråkarna för lagen säger: "Se så det gick i Quickfallet".