Citat:
Ursprungligen postat av
Pleiadesz
Blir lite illa till mods av att han skilt sig från frugan, han beskrev deras relation på ett väldigt fint sätt i sin biografi Mitt i allt. Känns inte värdigt att byta ner sig till den där polskan hade varit bättre o sätta på lite kaffeflickor då och då istället.
Han kanske har gjort det också?
Herman tycks dock höra till de män som inte klarar sig själv en sekund utan MÅSTE ha en fru vid sin sida.
Den nya relationen beskrivs alltid som
en passion utan dess like. Relationen "väljer" Herman (inte tvärtom) och Herman är oförmögen att stå emot något så omänskligt starkt och vackert.
Den gamla relationen är "död" redan för länge sedan. Ändå har han inte skilt sig så klart utan lidit i tysthet och väntat på mirakel..
Herman vill aldrig heller "såra någon". Allra minst den frun han lämnar för tillfället. Skulle han själv få bestämma skulle han säkert ha stannat kvar.. Men nu är det ju passionen som bestämmer istället. Herman är bara passionens passiva offer.
Det är inte synd om frun med tanke på att hon minsann gjorde precis samma sak gentemot Hermans gamla fru när "passionen" drabbade dem istället. Som vi alla vet försvann ju Herman och fru nr 2 från en privat fest där de träffades och kom aldrig mera tillbaka.
Det är bara fascinerande att se hur dessa vuxna män (och kvinnor) gärna vill beskriva sig själva som menlösa offer för sina känslor. Oförmögna att råda över sitt beteende. Samtidigt som de heligt och dyrt (förhoppningsvis

lovar varenda gång att "älska i NÖD och lust".
Man kanske skulle ändra i vigselordningen så att man lovade att älska sin partner i nöd och lust samt även när den stora passionen eventuellt drabbar en..?