Föräldrar som inte kan hålla rimlig pli på sina små ungar kan verkligen vara irriterande. Att kidsen (ålder mellan 5 och 10 år) tror att ICA är en stor lekplats där det är fritt fram att leka kurragömma i gångarna, hoppa upp och hojta har väl de flesta varit med om, men när de tvunget ska ha något kan det bli minst lika enerverande. Jag tog en tur ner till kvarterets lokala snabbköp häromdan, brukar inte handla där eftersom en del saker står på ett rörigt sätt, de har litet dålig service och är underbemannade m m, men om det bara är några snabba inköp tar jag det ibland där. Nu råkade jag komma mitt i eftermiddagsruschen och det var typ tjugo pers i en klungkö till de två kassorna, men det verkligt knepiga var den mamma med sina tre små barn på typ 3-7 år som stod strax före mig i kön. En av hennes killar tjöt, grät högt och skrek om att "mamma titta!! mamma jag vill HAAAAAAA den!" om och om igen, förmodligen en chokladkaka eller en serietidning, medan hans lillasyrra hoppade runt och tjoade kring dem. Grabben lät helt jävla desperat, men förmodligen tänkte han bara att om jag skriker och gråter tillräckligt
högt så ger hon kanske med sig.
Det är inte raketvetenskap för de flesta föräldrar att få sina barn att sansa sig och sänka rösten en del om det behövs, men mamman här verkade rätt likgiltig. Till slut, efter flera minuters köande och påtvingat lyssnande till den gallskrikande tultingen gick jag några steg framåt till dem och sade till honom (inte till hans mor): "Hörru, lugna dig, är det någon som har satt en pistol mot huvudet på dig?". Mamman (som verkade komma från Sanien eller Sydamerika) ryckte till och frågade på bruten svenska vad det var jag hade sagt.