Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Men snälla…skärp dig lite nu.

ekonomi är i stort inkomst - utgifter = en individs ekonomi.

som ensamstående ökar utfgifterna oftast, och som ensamstående har man bara sin egen inkomst och ingen annans.

Detta är samma för män och för kivnnor.

Skillnaden mellan könen är dock att män som gifta arbetar mer med lönearbete, vilket gynnar deras privata ekonomi via pension ex.
Kvinnor arbetar mer med oavlönat arbete som gifta, vilket missgynnar deras privata ekonomi via pension ex.

När dessa två skiljer sig händer det dock saker. Kvinnor får tid över för att börja lönearbeta mer.
Detta STÄRKER hennes privata ekonomi. Medan män oftare står kvar…eller t.o.m minskar sitt lönearbete.

Ergo för den privata ekonomin dvs den INKOMST som man SJÄLV tjänar in är det lönsamt för kvinnor men mindre lönsamt för män att skilja sig.
För båda är det dock förmodligen mer ekonomisk lönsamt att stanna som gifta, och säkerligen mest för män. Men nu pratade vi vad som händer efter skilsmässa och inget annat.

Om du inte fattar, så inget jag kan hjälpa dig mer med.

Nej, otrohet i äktenskapet är ett tecken på att något är fel i förhållandet, och den otrogna är för feg och oärlig för att rakryggat avsluta äktenskapet istället.

Har man problem inom äktenskapet så behöver båda anstränga sig och göra sitt bästa för att lösa problemen. Om den ena parten anser sig vara ofelbar och tycker att allt beror på den andra, så leder det lätt till skilsmässa. Det går nämligen inte att tvinga någon att t.ex. visa kärlek och omtanke, utan det måste komma frivilligt från den personen.

Skuldbeläggandet och ansvarsförskjutandet är det du som står för. Inte en chans att jag skulle skuldbelägga den som är mest lojal mot familjen och fortsätter att ta hand om och bry sig om sina barn oavsett vad som händer.

Tjafset om feminismen kan du ta med någon annan. För min del så ser jag på skilsmässor på samma sätt oavsett om det är mannen eller kvinnan som initierar skilsmässan.

Till skillnad från dig så anser jag att båda personerna är lika ansvariga för att hålla förhållandet lyckligt. Har man en partner som inte är nöjd och inte mår bra i äktenskapet så tycker jag att man ska granska sig själv och sitt eget beteende med kritiska ögon, för att försöka se vad det är hos en själv eller i förhållandet som personen inte är nöjd med. Om man vill behålla partnern i sitt liv så får man sedan försöka lösa problemen och förbättras. Min inställning och mina åsikter är alltså lika för både män och kvinnor, eftersom jag ser till beteende och inte kön.

Kvinnors möjlighet att skilja sig var tidigare väldigt begränsad, och männens möjlighet att behålla kvinnor utan att behöva anstränga sig var tidigare mycket större.

Att människor skiljer sig beror på att de inte är nöjda med förhållandet och inte får gehör hos partnern för att förbättra det. Men du har ju extremt svårt att förstå delen om att båda personerna i ett förhållande är ansvariga för att hålla det lyckligt, och att det inte sker några skilsmässor i lyckliga äktenskap.

Uppenbarligen tar de inte sin del av ansvaret för att hålla förhållandet lyckligt, för då skulle inte så många kvinnor vara missnöjda med deras insats i äktenskapet att de ser skilsmässa som enda utvägen.

Enligt dig så är kvinnan alltså ansvarig för att välja rätt man. Ett ansvar som innefattar att i förhand kunna bedöma hur mannen kommer att vara om flera år, hur han kommer att vara som förälder, hur han kommer att vara om han eller kvinnan blir långvarigt sjuk eller skadad m.m., kvinnan har alltså ansvaret att kunna se in i framtiden. Hon är även ensam ansvarig för att hålla förhållandet bra oavsett vad mannen gör eller inte gör. Medan mannen enligt dig har som enda ansvar att passivt stanna kvar, utöver det kan han bete sig hur han vill.

Återigen, varför anser du att mannen inte ska behöva ansvara för mer än så? Anser du verkligen att män har så stora brister att de inte klarar av att ta hälften av ansvaret för att förhållandet är bra?

Är du intresserad av sanningen så försök se hela bilden. Det förekommer inga skilsmässor i lyckliga förhållanden. Fokus bör därför ligga på varför förhållandet blivit så dåligt att ena parten ser skilsmässa som enda utvägen. Att inbilla sig att den som initierat skilsmässan är den som är ansvarig för att förhållandet blev så dåligt att det ledde till skilsmässa, det är idioti.

Är du medveten om att människor förändras genom livet och av händelser de råkar ut för, och att olika omständigheter tar fram olika sidor hos människor?

Även om man har förmågan att kunna bedöma hur folk kommer vara vid en kris om 10 år så är det svårare att bedöma en person när man är förälskad eftersom förälskelse är en slags neurobiologiskt drogberoende som gör personen mer lättledd, blind och stressad.

Varför väljer de män som blir lämnade kvinnor som kommer lämna dem? Eller just det, män behöver ju inte ta det ansvaret, och det är bara kvinnor som ska kunna förutspå framtiden va?

Med tanke på att du anser att män tar sin del av ansvaret för äktenskapet bara genom att stanna kvar, så vore det ju intressant att veta varför ganska många män inte klarar av att ta det ansvaret genom att finnas kvar för sina barn?

Eller kan det vara så att många män inte stannar kvar i äktenskapet av kärlek eller ansvarskänsla, utan för att det är det som kräver minsta möjliga ansträngning? Att lämna sitt barn är ju också det val som kräver minsta möjliga ansträngning. Det låter ju fint att säga att man är plikttrogen, men handling säger mer än ord.

Är det så att du verkligen inte har kapacitet att förstå att det inte behöver vara den som avslutar förhållandet som gjort förhållandet omöjligt att stanna i? Eller förstår du det, men ändå väljer att skuldbelägga kvinnorna för att det passar din agenda bättre än sanningen? Det vore snällt om du svarar ärligt på det, så jag vet om jag behöver förklara det ännu tydligare för dig, eller bara låta dig fortsätta med ditt ologiska skuldbeläggande.

Okej, tänka tänka tänka tänka klart. Det du säger är alltså att den lesbiska kvinnans alla dåliga egenskaper beror på att hon är som mannen och att det är därför hennes relation spricker överlägset mest?
Jag visste att det fanns ett sätt att bevisa att det är den vite mannens fel även i hellesbiska förhållanden.

Nu till ett hål till i ditt resonemang. De du känner och hur du upplever att de är till sättet och den stereotypa tolkning du gör kallas confirmation bias. Du ser de tecken du vill se och sen känner du igen dem på en lista av egenskaper du förväntar dig och vips, så är personen exakt det du förväntar dig att han ska vara. Hon är fantastiskt omhändertagande och han är lömsk och aggressiv.

Ett tips, googla på 41-åringen i Arboga så får du se.

Kvinnor tvingas alltså att vara hemma mer. Det är aldrig så att det är självvalt?

Kvinnor ägnar sig dessutom mer åt hemaarbete även innan giftermål och barn, så man kanske se det som att de tycker att "oavlönat" arbere är toppen och därför prioriterar detta framför lönearbete när möjlighet finns?

Är det självvalt av män att inte tar ut 50% föräldraledighet eller diskar lika mycket som kvinnor?
eller blir män "tvingade"?

Frågan om det är självvalt eller inte då det kommer till ekonomi är rätt ointressant. Fakta är att hemarbete och omsorg om barn är jobb som MÅSTE göras. Liksom inget lite lyxigt hobbyarbete så där "on the side"…som samhället eller individer lika gärna kunde vara utan.

Sen får du gärna sända någon form av källa på att kvinnor skulle göra mer hemarbete som ensamstående än dito män.

Ingen kvinna skall få ha råd att vara hemma och ägna sig åt trams som att uppfostra nästa generation. De skall istället tvingas till att arbeta för staten. Hur kvinnor i olika familjer vill ha det, har inte med saken att göra.

Och hur ska samhället annars kunna omforma dem till goda sossar? (Eller är det feminister de ska bli nu för tiden?)

Kvinnans "frigörelse" genom att för evigt fjättra henne vid sin arbetsstation och ta bort hennes barn för indoktrineringen måste vara ett genidrag om man vill ha en stark socialism.
Självklart vill varje feministisk hellre ha en sån stat som partner än en halvmesyr till man.
"Ta in de nya, som inte frågar så mycket utan gör det de blir tillsagda. De är billiga i drift också."
(41-årige Arbogabons pojkvän är visst 18 nu)

Nej, skillnaden mellan dig och mig är att jag inte är intresserad av något könskrigstjafs, utan är intresserad av anledningen till att saker är som de är.

Min åsikt är att det finns egenskaper som oftare förknippas med män, och egenskaper som oftare förknippas med kvinnor. Båda könen förknippas med både "bra" och "dåliga" egenskaper, och om egenskapen är bra eller dålig kan bero på situationen.

Du delar alltså inte åsikten att kvinnor generellt är mer omhändertagande än män, och att män generellt har mer aggressioner än kvinnor?

Lång erfarenhet av personer med relationsproblem säger mig att det är mycket vanligare att kvinnor vill prata ut och reda ut problem och att män hellre undviker att diskutera relationsproblem.

Så om två personer som lever ihop är mer typiskt manliga i sitt sätt genom att de inte vill diskutera och därigenom lösa problem i förhållandet och har närmare till aggression så är det logiskt att de får större problem än två personer som lever ihop där båda är mer typiskt kvinnliga i sitt sätt och är omhändertagande och pratar ut om problemen.

Fast, du kan ju inte påstå att du inte vill delta i könskriget samtidigt som du påstår att alla bra egenskaper är kvinnliga och alla dåliga egenskaper är manliga, förstår du väl?

Min hela poäng är att allt (!) det där är på individnivå. Precis vem som helst kan vara snäll och våldsam eller omhändertagande. I gränslandet finns det typiska skillnader mellan män och kvinnor, men det är mest för att det är vad som förväntas av dem. Best practise, för att få skit att funka.
Det är massor av livserfarenhet och "sunt förnuft", som ännu inte formulerats ner i skrift i stil med oskrivna regler i denna kategori.
Man kan lyfta och ifrågasätta vart och ett av dessa, men det är knappast värt att stoppa hela maskineriet för att veta "varför man smörjt kolvstakarna med mycket fett"...

Japp, föräldraledigheten löser man inom ramen för relationen. Finns manga parametrar att ta hänsyn till där. I mitt fall så delade vi inte 50/50 för att jag hade högre lön och för att mitt ex verkligen ville vara hemma så mycket hon kunde. Även jag vill vara hemma men vi gjorde en kompromiss som gagnade oss bäst på det stora taget.

Bara för att man inte diskar lika mycket så innebär det inte att man gör annat. Finns ganska mycket att sysselsätta sig med om man t ex har barn, hus, bil, tomt etc.

Barn, diskning, matlagning städning, tvättning, gräsklippning, snöskottning, hemekonomi är saker som måste hanteras men det finns inget som sager att det måste göras på ett visst sätt. Jag tror att det finns en diskrepans mellan kvinnor och män gällande hur och när saker ska göras vilket påverkar mängden arbete görs och uppfattas. Ibland är det bättre att ta ett glas vin än att städa garedroben och antagligen sundare för relationen också. För mycket måsten är ganska kvävande.

När det gäller källa så kan du leta upp det på SCB antar jag. Kvinnor lägger ner mer tid på hemarbete kontra män innan familjebildning (även utan barn) medan mäns hemarbete ökar mer efter familjebildning.

Feminism är en skapelse av judar som oligarkfamiljen Rockefeller, för att söndra icke-judiska samhällen.

"Feminism, en form av judisk kontroll"
https://www.youtube.com/watch?v=IGarmqCQfXw

Rockefellers bakom feminismen, enligt en hederlig jude, kände Hollywood regissören Aaron Russo.
https://www.youtube.com/watch?v=zCpjmvaIgNA