Citat:
Så Du menar att otrohet i äktenskapet motiveras av att den lagvigda är för dålig i sängen? En intressant inställning som skulle få betydande konsekvenser för kvinnor om det blev vägledande princip. Det Du gör är att försöka skuldbelägga den som är mest lojal med familjen, och det betraktar jag enbart som en feministisk härskarteknik. Hade siffrorna varit de omvända, då hade vi fått en syndaflod över oss av feministisk galla om hur illojala gifta män är, och då hade det inte varit tal om att skuldbelägga den andra parten.
Citat:
Tycker du det är fel att även kvinnor numera har rätt till och möjlighet att avsluta ett dåligt äktenskap?
I den mån man alls kan prata om "rätt" här, så har möjligheten att upplösa äktenskap alltid funnits, men det var betydligt svårare förr. Det var inte enbart dåligt, ty det gav makarna en chans att reda ut problemen innan den ena (i regel kvinnan) sticker. Vissa saker skall inte vara för enkla.
Citat:
Nu är du där igen, och tycker att kvinnan ska ta hela ansvaret för att hålla förhållandet lyckligt. Ett förhållande består av två personer. Vad är anledningen till att mannen enligt dig inte ska behöva ta sin del av ansvaret? Tror du män är för lata, för dumma, eller för bortskämda för att klara av det, eller varför tycker du män ska omyndigförklaras gällande relationer?
Har du svårt att ta in och acceptera att det alltid finns en anledning till att en person lämnar ett äktenskap, och att den anledningen ofta är den andra personen i äktenskapet?
Har du svårt att ta in och acceptera att det alltid finns en anledning till att en person lämnar ett äktenskap, och att den anledningen ofta är den andra personen i äktenskapet?
Som sagt, män tar bevisligen detta ansvar i betydligt högre utsträckning än kvinnor.
Citat:
Det är du som på ett löjligt sätt försöker skuldbelägga kvinnor. Jag har samma åsikt kring skilsmässor vare sig det är mannen eller kvinnan som lämnar eller blir lämnad. Personen som lämnar behöver absolut inte vara mer oförmögen till relationer än den som gör så att den andra inte vill stanna.
Jag känner bara till två fall i min bekantskapskrets där det är mannen som tagit initiativet till skilsmässan. I båda fallen var det enkom mannens fel. I båda fallen gick det dåligt. I båda fallen saknas skäl att skuldbelägga kvinnan. Jag värderar lika på individnivå, men på samhällsnivå är det uppenbart att kvinnor och mäns beteende skiljer sig avsevärt åt.
Citat:
Om du väljer att avsluta en vänskapsrelation med en kompis som genom sitt beteende får dig att må dåligt när ni umgås, är det då du som är relationsoförmögen?
Det kan det vara, men det kan också vara mitt fel som valde att ingå en kompisrelation med någon som inte är så trevlig. Man måste kunna välja sitt sällskap. Ehuru intressant i sig, så är ändå en familjebildning något annat än en kompisrelation, rätt mycket annorlunda.
Citat:
Så att män i betydligt större utsträckning överger sina barn är inget du vill diskutera, trots att det hör till skilsmässor som är trådens ämne? Förstår det, för det är väl lite svårt för dig att skylla det på kvinnor eller feminismen.
Jo, det diskuterar jag gärna i en härför lämplig tråd. Det är mycket som kan sägas höra till skilsmässor, men som enkom därför inte hör hemma i denna tråd.
Citat:
Det är sällan bara den ena personens fel när ett äktenskap går åt helvete. Men det är kanske svårt att acceptera det när man som du har inställningen att allt är kvinnans fel för allt som har med förhållandet att göra är hennes ansvar och mannen är (av någon oförklarlig anledning) friskriven från allt ansvar för att hålla förhållandet bra.
Du har inte en aning om vad som utspelas bakom andras stängda dörrar, men sitt för all del kvar på dina höga hästar och döm de som anser sig ha anledning att skilja sig. Bara för att du skulle välja plikt och ansvar framför din familjs välmående och lycka, så betyder det inte att det är rätt sätt, eller att alla andra måste välja som du.
Du har inte en aning om vad som utspelas bakom andras stängda dörrar, men sitt för all del kvar på dina höga hästar och döm de som anser sig ha anledning att skilja sig. Bara för att du skulle välja plikt och ansvar framför din familjs välmående och lycka, så betyder det inte att det är rätt sätt, eller att alla andra måste välja som du.
Man behöver inte ha ögon bakom varje dörr för att kunna konstatera vad som sker på samhällsnivå, och jag har inte sagt att det enbart är den ena partens fel, däremot tycks det vara så att det är kvinnors fel i 70% av fallen, och att detta måste betraktas som ett kvinnligt misslyckande.
Citat:
Ja, det är onekligen bestickande siffror! Av någon, ännu inte helt utredd anledning, så tycks kvinnor ha problem med nära relationer, och allra värst om det är två kvinnor. Jag hör också från kvinnor som arbetar på kvinnodominerade arbetsplatser att det är ett elände att vara många kvinnorpå samma ställe. Svårt att riktigt veta varför det är så.
