Citat:
Ursprungligen postat av
norrtalje1
Jag säger inte att det funnits något våld. Ett vagt inslag av tvång möjligen, om vi pratar SW. I AAs fall var det fasthållna armar. En åklagare kan ju välja 'att vilja ha det prövat' i domstol om hon så önskar. Det är en av många maktverktyg en åklagare har.
Vad gäller våldsinslag ska man komma ihåg att
Anna själv (med största sannolikhet var det hon) kontaktade Aftonbladet strax efter att nyheten kommit ut och sa att han inte varit våldsam. Själv tycker jag att ett par fasthållna armar nästa är att betrakta som ett slags våld, och som feminist borde Anna själv nästan ha betraktat ett fasthållande under sexuellt umgänge som ett slags våld. Den rimligaste förklaringen är, om hennes beskrivning är riktig, att han höll sina händer på hennes armar men aldrig i syfte att hålla fast henne eller att begränsa hennes rörelsefrihet. Då blir det fel att prata om "fasthållna" armar. Fast åklagaren Marianne Ny har naturligtvis gjort stor sak av saken och jämställt det med ett fasthållande.
Det verkar vara åklagaren som skruvat upp kvinnornas kvinnornas berättelse till att beskriva allvarliga övergrepp, inte minst för att Marianne Ny hävdar att det skulle ha funnits en avsikt att "kränka kvinnornas sexuella integritet". Detta är naturligtvis ren spekulation och en ganska absurd sådan som det reagerats emot. Det är bara Marianne Nys ganska extrema tolkning av berättelserna, som skiljer sig markant från Eva Finnés mer nyktra tolkning, som gör att man har ett fall mot Assange.
Marianne Ny hade själv varit med om att utarbeta ett förslag till en ny sexuallagstiftning, och hennes brottsbeskrivningar tycks ibland mer hämtade från generella brottsbeskrivningar än från kvinnornas egna berättelser. Det tycks alltså som att Marianne Ny, som en form av jäv, varit mer intresserad av sitt arbete kring den nya sexuallagstiftningen än av vad som ägt rum mellan Anna, Sofia och Assange.
Fallet tycks alltså handla mer om Mariannes eget "utvecklingsarbete" än om det som hände mellan Anna, Sofia och Assange. Det tycker jag gör henne jävig. Även Borgström, som ju var den som föreslog och begärde överprövningen, verkar ha haft politiska intressen för ögonen. Han kanske tyckte det var ett lämpligt fall att "ge" till Marianne som hon kunde utnyttja för sitt "utvecklingsarbete". I det avseendet verkar Anna och Sofia ha utnyttjats av såväl Borgström som Marianne för "högre syften".
Citat:
När det gäller rättsintyget så kan det vara PTSD, frozen pelvis, trauma, borttrända minnen som återuppväckt av en skicklig terapeut på SöS. Läkarintygen tar flera veckor att utföra och är ju bara en del av det som inhämtas - fd SKL hade ju de andra delarna med bevisning, kondomer etc. Läkarintyget kom väl i sept-okt och lästes av CB som begärde överprövning av Ny.
Vad gäller så kallade återuppväckt traumatiska minnen så kan man inte komma undan kopplingen mellan Borgström och psykoterapeuterna som var medaktörer i Quick-fallet, en megaskandal som ju till stor del byggde på av terapeuter påstått återuppväckta minnen. Något som inte till fulllo avslöjats hösten 2010 då Assange-skandalen inleddes.
Det finns kopplingar mellan Claes Borgström och psykoanalytikern Margit Norell. De kände varandra, och givet Borgströms attityd till Quick framstår Borgström som positivt inställd till Margit Norells tvivelaktiga metoder. Margit Norells roll avslöjades först till fullo genom Dan Josefssons bok
Mannen som slutade ljuga som kom ut senhösten 2013!
Under hela tre år kan Borgström alltså lugnt ha fortsatt tro på hennes metoder för att avslöja traumatiska minnen, och vem vet, kanske han rekommenderade Sofia att gå i terapi hos någon av Margit Norells lärljungar. (Själv avled hon 2005 men hade lärt upp en skara trogna lärljungar som fortsatte arbeta i hennes anda.)
I värst fall kan en del av de "bevis" Marianne Ny stöder sig på komma från den typen av terapeuter, och även om de hamnat i dålig dager efter Dan Josefssons avslöjanden, så försvarar de fortfarande sin verksamhet.
Fallet kan alltså helt och hållet bygga på kritiserade läkarintyg från SöS och kanske även på intyg från terapeuter som arbetar med kritiserade metoder för att återuppväcka traumatiska minnen. Vad betyder det för rättssäkerheten för den misstänkte om det inte längre är polisen utan vården som i praktiken sköter utredningen? Under total sekretess, utan insyn, och med kraftigt kritiserade metoder? Det är i stort vad som hände i Quick/Bergwall-fallet. Den utredande polisen och tillika förhörsledaren Seppo Penttinen och expertvittnet Sven Å Christianson gick båda i terapi hos psykoanalytikern Margit Norell, en "doldis" som fick ett enormt inflytande över vad som skedde med Quick/Bergwall.
Bara det faktum att Borgström kände Margit Norell och verkade tro på hennes metoder (så till den grad att han som försvarare argumenterade för att hans klient skulle bli dömd för att det skulle ha ett terapeutiskt värde för honom) gör hans inblanding i det tidiga skedet i Assange-skandalen oroande. För när var det Sofia bytte advokat? Var inte det när Quick-skandalen började bli ett faktum, eftersom Quick/Bergwall till slut (bland annat med Tomas Olssons hjälp) friades från alla misstankar. Då först ville Sofia inte vara kvar hos Borgström längre. Då först tappade hon tron på honom.