Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Som jag sagt tidigare, är det inte Marianne Ny:s förtjänst att Assange inte hamnat i svenskt häkte.
Men om han hade hamnat i häktet, så känner vi ju nu alla till Marianne Ny:s inställning till att hålla den misstänkte i förvar, även om han är oskyldig, bara för att det skulle kännas bra för de som anmält honom aka. "gärningsmannen".

Goda grunder?

Jag vet att du inte bryr dig om vad auktoriteter som Europarådet och FN säger, men för alla andra vill jag bara ännu en gång citera följande:

Detta stämmer inte eftersom om det finns grund i UN WGAD:s åsikt så är detta ett lagbrott mot svensk lagstiftning som uppfyller UDHR och motsvarande enligt europeisk lagstiftning. Man kan ta upp fallet i ECHR och får Sverige en dom emot sig så måste Sverige följa denna, inklusive att vid behov ändra nationella lagstiftningen om den är felaktig.

Men nu är det sannolikt så att JA inte vågat vända sig till ECHR eftersom han kunde få avslag och Sverige istället fått rätt och då hade den vägen varit stängd. Nu kunde han istället skicka in en partsinlaga till UN WGAD, som har mindre stringent hantering, och hoppas på hans rövare skulle gå igenom. Om den inte gjorde det så kan jag garantera att han hade sagt precis som Sverige och UK, att det var en åsikt som inte är juridiskt bindande.

Jag hoppas dock att målsägaren via sin advokat vänder sig till ECHR och åberopar att UN WGAD inte tagit hänsyn till UDHR 8 och 14.2 och därmed skulle man kunna få rätt för Sverige/UK och UN WGAD blir överkört. Men det finns fortfarande chans för att pudeln kommer, vi väntar med spänning på resultatet av överklagandet.

Den tolkningen är extremt överdriven. Det MN skrev om gällde ju att häktningen gav lugn och ro för den brottsutsatte för att samla sig efter övergreppet och lämna vittnesmål, samt även kunna känna sig trygg under en period om att inte bli utsatt för flera övergrepp av samma person, det kan ju vara en sambo som exempel.

Detta resonemang är givetvis inte applicerbart alls på detta fall när målsägaren inte upplever något akut hot och det gått flera år sedan händelsen. Din argumentation stärks inte av överdrifter och vantolkningar kopplat till MN:s uttalanden som inte är applicerbara alls på fallet JA.

Linda Wassgrens agerande 20 augusti 2010 tyder på att det redan då fanns åtminstone ett muntligt utlåtande från vården via telefon. "Alla" blev rörande överens och Assange häktades i sin frånvaro vid 17-tiden innan Irmeli var klar med sitt förhör med Sofia. Lindas undflyende formuleringar i sitt PM (från 22 augusti, tror jag) tyder på att det kan ha funnits uppgifter från vården som hölls under strikt sekretess. Linda undvek till exempel att nämna vilka hon ringt runt till.

Om Sofia berättat för vården, och de i sin tur förmedlade informationen vidare till polisen, då motiverar det varför Linda inte tyckte sig behöva vänta in resultatet av Irmelis intervju, och inte heller låta Irmeli ta del i brottsrubriceringen (som hon dock, enligt sina uttalanden på sociala medier, verkar ha hållit med om). Att Irmeli i ett PM betonade att hon inte tillfrågats om brottsrubriceringen kanske mer handlade om jävssituationen, att hon inte skulle framstå som delaktig i själva beslutet om brottsrubricering.

Ett uttalande från vården före 17-tiden på fredagseftermiddagen 20 augusti förklarar alltså ganska många underligheter kring vad som hände den eftermiddagen på Klara polisstation. Kanske bidrog vårdens inblandning till och med till att videoinspelning under Irmeli-förhöret inte ansågs som särskilt viktig, när fallet ändå inte grundade sig på det förhöret utan på vittnesmål från vården om vad Sofia sagt där.

Sedan kan man undra om de så kallade "behövliga ändringarna" tillkomna under de sex dagarna efter själva anmälan var till för att jämna ut olikheter mellan Sofias uttalande till vården och hennes uttalanden under Irmeli-intervjun. Det fick ju inte se ut som att hon motsade sig med bara några timmars mellanrum. Eftersom man inte har tillgång till vad hon sagt till vården och kan jämföra det med vad som sas på polisstationen, så kan man bara spekulera. Men det verkade verkligen viktigt för Gehlin (och Borgström?) att justera förhöret med Irmeli snarare än att göra ett kompletterande separat förhör. Jag vet inte om det funderats så mycket på om orsaken till ändringarna i förhöret kan ha varit just det, att stärka överensstämmelsen mellan SöS-utlåtandet och polisförhöret.

Vården har som uppgift att vårda, och inte att kritiskt ifrågasätta en person som säker hjälp efter vad som uppfattas som en (misstänkt) våldtäkt. Vården har på sitt ansvar att ta hand om den som känner sig våldtagen, inte att balansera dennes intresse med den misstänkte förövaren. De tar hand om patienten. Polisen däremot måste vara på sin vakt mot falskanmälningar, och inte minst åklagaren har tydliga krav på sig att beakta den misstänktes perspektiv.

Själva möjligheten att sätta dit en oskyldig för våldtäkt genom att ge en kryddad version till vården och sedan låta dem förmedla (des)informationen till polisen, och därmed själv komma undan ansvar är rätt intressant. Det får en att återigen undra om Sofias SMS från polisstationen var en dimridå för att verka oskyldig. Kan man "anmäla" en våldtäkt till vården? Var Sofia så orolig för HIV att hon sa vad som helst för att omedelbart få bromsmediciner? Eller missuppfattade hennes bror saken när han trodde att dessa mediciner var vad som påverkade hennes humör?

Vad händer med rättsäkerheten för den misstänkte när anmälan går via vården som man kan misstänkta att den gjort i Sofia-fallet? Hon verkade verkligen vara ute för att söka stöd överallt, hos vården, hos vänner och arbetskamrater, hos Anna. Så att det skulle finnas en samstämmig bild att visst, hon hade blivit våldtagen, det berättade hon för alla. För alla utom Irmeli.

Det du skriver är av noll och intet värde, eftersom ECHR själva betraktar ett utlåtande från UNWGAD som likvärdigt med deras egna bedömningar.

Vi får tydligen inte referera till andra domar och bevisning i andra mål i tråden enligt de feministiska moderatorerna och tråddeltagarna, men ni som hinner läsa om denna nya dom är att lyckönska.

http://www.dagensjuridik.se/2016/07/samlag-med-sovande-kvinna-var-valdtakt-frikand-man-doms-till-fangelse

OK, Men att döma av Sofias berättelse, i HäPM, var hon aldrig i hjälplöst tillstånd.

Nej, det du skriver är en överförenkling. Det man säger är att bägge har likvärdig auktoritet men givetvis kan de komma fram till olika slutsatser. Utlåtandena i sig är alltså inte nödvändigtvis likvärdiga och det finns ett visst utrymme för att ta upp fallet JA i ECHR om det är andra omständigheter/fakta än vad som prövats av UN WGAD. Jag anser därför att målsägaren borde lyfta fallet till ECHR med åberopande av att UN WGAD ignorerat målsägarens mänskliga rättigheter med koppling till UDHR 8 och 14.2.

Nej, det du skriver är en överförenkling. Det man säger är att bägge har likvärdig auktoritet men givetvis kan de komma fram till olika slutsatser. Utlåtandena i sig är alltså inte nödvändigtvis likvärdiga och det finns ett visst utrymme för att ta upp fallet JA i ECHR om det är andra omständigheter/fakta än vad som prövats av UN WGAD. Jag anser därför att målsägaren borde lyfta fallet till ECHR med åberopande av att UN WGAD ignorerat målsägarens mänskliga rättigheter med koppling till UDHR 8 och 14.2.

Gå tillbaka lite i historien och jämför hur man uttrycker sig från båda organisationerna.

Det är bara en from förhoppning från din sida att ECHR skulle ta upp saken igen.

Det kommer inte att hända.

Vi kan med andra ord konstatera att UNWAGDs utlåtande är väldigt viktigt...