Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Det som behövs är inte någon bomb, utan en åskledare.

Det finns redan enorm mängd folklig missnöjesenergi i atmosfären, men eftersom SD är så korta i rocken slår åskan inte ned i form av det opinionsskred som hade varit ett normalscenario i andra europeiska länder och som sker i USA.

Låt oss säga att 100 svenskar dör på Avenyn eller i tunnelbanan - varför skulle opinionen bli mer sugen på folkdans i förorten för det?

Problemet är inte folkdanslag i förorten utan att msm fortsatt ignorerar SD, baktalar SD eller diskuterar allt utom vad SD har för politik.
Skämseltaktiken har funkat bra mot den kvinnliga halvan av befolkningen, svårt se annat än att verkligheten kommer göra jobbet.
Sedan förra valet har tusentals svenskar blivit " berikade" och det kommer inte minska.

Alternativet till SD är? Vad?

M och S, förstås.

Ett triangulerande SD gör att de traditionellt styrande, maktägande partierna i en allt mer utsatt vardag kan lägga sig till med SD:s retorik och politik - och kombinera det med regeringsvana.

Vad är det som säger att en M+KD-regering med stöd av ett kompromissande SD kommer vara bättre för vanligt folk än dagens regering, i praktiken?

Om något bör SD kanske tacka MSM för bilden av partiet som något de inte är.

Förhoppningsvis borde det räcka mer än väl att dubbla 12,9 procent för SD - men bomben garanterar din prognos med råge...

Varför skulle SD göra det? De är väl det partiet i Sverige som verkligen inte behöver göra det.

Fast M har inte bidragit till en striktare invandringspolitik och S har men sänder dubbla signaler och när det kommer till att de facto få ut folk som får avslag händer mycket lite.

M skickar testballonger åt Mp's håll, nja jag skulle inte sätta mina pengar på att M kommer gå så bra i valet som dagens siffror visar. Allt beror på hur valrörelsen utvecklas.

SD har inte varit med och fattat beslut om något eg. Så att SD skulle sälja ut sig får vi se, än så länge en gissning.

En kommentar angående varför Novus med flera viktar sina poll-of-polls utifrån antal intervjuer hos de ingående instituten: Att vikta en poll-of-poll med antal intervjuer har fördelen att det (under vissa antaganden) minimerar det slumpmässiga felets storlek. En sådan poll-of-poll-design gör den maximalt känslig för att detektera förändringar mellan två månader. Inverkan av denna viktning på bias är visserligen ett möjligt problem för absoluta nivåer, men spelar ingen roll för differenser då eventuell bias cancellerar ut.


”Bevis”:

Antag till att börja med att vi har N stycken institut som var och ett mäter ett visst parti utan bias/systematiskt fel. Det i:te institutets mätning kan då beskrivas som

y_i = x + e_i,

där x är det sanna väljarstödet för partiet och e_i är ett slumpmässigt fel med E[e_i] = 0. För en simpel undersökningsdesign utan viktning och med partipreferenser hos alla intervjuade gäller att

Var[e_i] = x (1 - x) / n_i,

där n_i är antalet intervjuer gjorda av det i:te institutet. Ett svagare antagande, vilket förekommer i den vetenskapliga litteraturen, är

Var[e_i] = x (1 - x) / (c_i n_i),

där c_i är en slags designkoefficient. Pre-/post-stratifiering bidrar typiskt till ett större c_i, medan å andra sidan uteblivna svar, ”vet ej”-svar osv bidrar till ett mindre c_i. Vidare, om institutens metoder är något så när lika med avseende på viktningsvariabler och representativt urval kan approximationen c_1 = .. = c_N = c tillämpas.

Betrakta nu alla möjliga poll-of-poll-designer bland viktade summor av y_1, .., y_N. Vi inför vektornotationerna y = (y_1, .., y_N) och w = (w_1, .., w_N), där w är en vektor av vikter, och definierar ”poll-of-poll-funktionen” som följande skalärprodukt

p(w) = w • y.

Det förväntade värdet av en sådan poll-of-poll blir då

E[p(w)] = x Sum[w_i],

varför en design utan bias kräver Sum[w_i] = 1. Variansen blir i sin tur

Var[p(w)] = (x (1 - x) / c) Sum[(w_i)^2 / n_i].

Vi söker nu w så att Var[p(w)] minimeras under bivillkoret Sum[w_i] = 1. Lös med (till exempel) Lagrangemultiplikator: Inför notationen f(w) = Var[p(w)] och g(w) = Sum[w_i] - 1. Vi har då

L(w, lambda) = f(w) - lambda g(w)

och

dL/dw_i = (2 x (1 - x) / c) (w_i / n_i) - lambda.

Lösningen till ekvationssystemet dL/dw = 0 och g(w) = 0 ger nu ett minimum för

w_i = n_i / Sum[n_i].

Alltså, varje instituts mätning ska viktas med dess andel av det totala antalet intervjuer.


Låt oss nu istället göra antagandet att institutens undersökningar faktiskt innehåller en (okänd) bias, beskrivet av

y_i = x + b_i + e_i

där b_i är det i:te institutets bias. Vi inför notationen b = (b_1, .., b_N). Det förväntade värdet av en sådan poll-of-poll med vikter enligt tidigare blir då

E[p(w)] = x + w • b.

Variansen är alltså fortfarande minimerad i denna design (iaf om vi fortfarande kräver Sum[w_i] = 1 vilket är rimligt om vi inte vet något om b (gör vi det kan vi justera för det först)), men en netto-bias om w • b har tillkommit. Denna bias cancelleras dock om vi tittar på differenser av poll-of-pollen mellan månader, så länge som antalet intervjuer - och därmed vikterna - ej ändras.

Dina insatser i tråden är utmärkta och ingen kan ifrågasätta dina statistiska kunskaper, men detaljer likt detta tillför inte så mycket för den generella förståelsen för SD i OU.

Instämmer!

Det är uppenbart att inriktning enbart på matematisk statistik vad gäller OU, bortsett från kompetensen, inte är tillfyllest när det gäller korrekta mätningar av opinionsunderstödet för SD.

Speciellt inte när instituten presenterar mätresultat som skiljer sig med 10 procentenheter mellan lägsta och högsta resultatet...

En bra uppställning som förklarar intuitiva resonemang på ett klart sätt. Jag funderar dock över justeringen av biasen i de enskilda instituten. Det måste vara svårt då man måste veta theta för att uttala sig om bias(theta_hatt).

Du pratar som vanligt i nattmössan.

SD ligger med all säkerhet på 24-25%. Det placerar dem ganska högt på listan om man jämför med motsvarande partier i andra västeuropeiska länder. I Frankrike som har en invandrings - och terrorproblematik som slår Sveriges med hästlängder så ligger Front National kring 29% och då ligger de i topp i Västeuropa möjligen undantaget FPÖ.

I USA hade inte Trump haft 24-25% ifall det hade funnits 9 kandidater(partier) att rösta på. Han ligger idag i opinionsmätningarna kring 36-40% i konkurrens med Clinton, Johnson, och Stein. Hade Åkesson stått i ett statsministerrace mot Löfven, Lövin/Fridolin, och Björklund så är jag tämligen säker på att Åkesson skrapat ihop mer än 40%. Med andra ord så jämför du atomkärnor och gem när du påstår att Trump tar till vara missnöjet bättre i USA än vad Åkesson gör i Sverige.

Det blir väldigt lite kvar av din post om man man tar bort sökta jämförelser och lösa antaganden.

Det jag anser är ett faktum är att Sverige haft den i särklass galnaste migrationspolitiken i västvärlden. Vår sittande maktordning är därmed i en sämre försvarsposition än någon annan sittande maktordning mot den nationalistiska/populistiska våg vi ser internationellt.

Därmed är frågan inte varför SD ligger på 20+%, utan varför de inte ligger på 30+%, eftersom den nivån ju visat sig möjlig att uppnå enligt dina egna exempel. Mot etablerade partier som åtminstone inte är sämre än sina svenska motsvarigheter.

Vem hade lyckats sämre i Sverige än SD, menar du? DF, FrP eller Sannfinländarna? Farage, Le Pen eller Trump?

Menar du t ex verkligen att Trump inte skulle använda en våldtäktsproblematik som den svenska, med motsvarande miljontals unga muslimska män i USA, till sin fördel?